Glöm inte hälsodeklarationen när du besöker myndigheterna i Sverige

Publicerat i: 00 Brevet till politikerna, 01 Allmänt, 18 Tankar, 40 Massmedia, 50 Kinnarps AB @Kinnarps, @KinnarpsAS, @KinnarpsGroup, @KinnarpsInt, AFA, AFS, AFS2001, AMV, Advokat, Aftonbladet, Alingsås, Alliansen, Allsvenskan, Almedalen, Alvesta, Anders Andersson, Anna Dahlberg, Annika STrandhäll, Ansvar, Arbetarskydd, Arbetet, Arbetmiljölagstiftning, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljö, DN, Dagens Arbete, Demonstration, Expressen, Försäkringskassan, Kinnarp, Kinnarp Srl, Kinnarps, Kinnarps AB, Kinnarps AG, Kinnarps AS, Kinnarps Group, Kinnarps Int, Kinnarps Interior, Kinnarps Interiör, Kinnarps Ltd, Kinnarps Plc, Norrköping, Norrköpings Tidningar, Pensionsmyndigheten, Per-Arne Andersson, Rolf Johansson, SR, SRRingP1, SVT, SVT Plus, SVT Öst, SVT1, SVT2, dagens Industri, sr, sr östergötland
 
 
Vänligen dela på alla sociala media!
 
 
 
 
 
info@kinnarpsinterior.se (Företaget som skadade mig för livet med sin felkonstruerade stol)
 ___________________________________________________________________________________________________
 
 
 
”Tillståndet i Sverige just där och just då på denna plats” (Alternativ titel ”Ta med dig hälsodeklaration när du skall till Försäkringskassan”)
 

Det här skall man väl inte skriva om, det räcker väl med allt gnäll över företeelser i samhället som inte fungerar. Det är väl bättre skriva om det som fungerar? Men så funderade jag ett varv till och då särskilt på det kärnsvenska ordspråket, ”Hälsan tiger still”, men den behöver lite hjälp för att tillfriskna.

Jag rättade in kryckan på säkert ställe i rulltrappan och så gled vi upp en våning kryckan och jag till Skattemyndigheten, Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan för att uträtta ärende för en person som har det svårt, mycket svårt.

Det var som jag befarade minst tjugo meter kö i flera led, så det var bara vända och komma tillbaka några timmar senare.

Sakta glider jag upp för andra gången i trappan och ser till min glädje att kön halverats, men där inne i den dämpade belysningen, väntar otaliga på att betjänas. OK, jag får väl vänta en stund då.

När jag närmar mig kölappsutdelningen så blir jag tillfrågad av två lätt stressade tjänstemän.

”Vad är ditt ärende?”

Jag berättar det och blir hänvisad till tre bord till höger där en mängd människor står och kommer och går.

Lite förvånad blir jag när jag inte fått kölapp och ingen annan heller runt borden har kölapp.  Jag står där och funderar, vem som är nästa i tur. Då och då kommer en tjänsteman från sitt bås och ställer frågan till den oformliga massan.

”Vem är näst i tur?”

Vi tittar frågande på varandra för ingen vet egentligen det och i varje fall inte jag som ser dåligt i illa upplysta rum. Någon som tror att det är han som blir tillfrågad kliver fram, lättad över att ingen protesterar och lotsas till ett bås för att få sitt ärende uträttat.

Det är med stigande irritation jag ser detta upprepas så till slut brister det och jag frågar kvinnan som dirigerar folk till bordet.

”Vore det inte bra om ni delar ut nummerlappar till alla, det är svårt veta vem som kommer näst i tur, när det inte ens finns en kö?”

Tjänstemannen suger in så mycket luft hon kan, samtidigt som hon blir lite röd i ansiktet och så kommer dagens samlade frustration ut.

”Du skall inte komma hit och lära oss hur vi skall sköta vårt arbete!”

Hon går bort på behörigt avstånd från mig samtidigt som jag blir stående med ett stammande ”Men, men det vore ju bättre….”.

De väntande runt mig tar ett kliv ifrån mig som om jag luktar illa och samtalen stannar av runt om. Nåväl det tar en stund innan jag vågar hänga på en tjänsteman i tron att det är min tur att få saker och ting gjorda.

När vi kommer till pulpeten så spänner hon ögonen i mig och frågar.

”Vad kan jag hjälpa dig med?”

”Jag skall strax berätta det, men först vill jag framföra klagomål på det sätt ni ordnar köerna, det är inte bra, särskilt inte om man ser lite dåligt som jag gör.”

Döm om min förvåning när den välklädda och till det yttre välpolerade kvinnan brister ut i följande.

”Du skall inte komma och lära oss vårt jobb och förresten om du säger till när du kommer in att du ser dåligt så kan vi leda dig till disken.”

Det där är en dålig öppning om man vill att jag skall bli på dåligt humör och det är ett praktexempel på dåligt bemötande.

”Du jag visste inte att man behöver hälsodeklaration för att få en just behandling här, men visst, nästa gång tar jag med mig den. Nu uträttar jag mitt ärende och sedan går du och hämtar din chef, för det finns ett och annat klarläggande av dåliga beteenden här att få förklarade. Jag är för att hjälpa en medmänniska och det är du också, det borde du förstå, vill du kräkas ut din ilska över något så får du göra det på toaletten, arbetsplatsträffen eller varsomhelst, men inte här mot medborgarna.”

Det var spänt hela tiden ärendet hanterades och sedan blev jag visad till en särskilt ”skamvrå” där jag fick invänta platschefen.

Chefen kom och vi hade ett bra samtal och hon tog förstås inte sin medarbetare i försvar, fattas bara, men en kul replik, som hon sade fastnade.

”Det skall du veta att det där är en av våra mest kompetenta medarbetare vi har!”

Jaha tänkte jag, vilken tur att jag inte stötte på någon av de andra.

Jag lämnar lokalen och trycker i förbifarten på den röda, sura gubben.

Det går några dagar och så är jag tillbaka till samma plats och kön är kanske bara tio meter men fortfarande dubbla led och inne i den fortfarande skumma lokalen sitter många och väntar. Den här gången skippar man det improviserade lapplösa kösystemet och jag får en kölapp till Skatteverket.

När man väntar så får man se och höra en hel del och jag förstår att det kommer ta en stund innan jag kan få hjälp med mitt ärende.

Jag tittar och tittar och väntar och väntar, nu blir jag inte ens irriterad utan jag resignerar. Det här är vårt nya samhälle.

Jag vaknar ur slummern när jag ser mitt nummer blinka i rött framför mig efter en och en halv timme.

Med kryckan i handen och ryggsäcken på ryggen går jag fram till en dam som med trött blick tittar på mig frågande.

Jag går inte direkt på mitt ärende utan mjukar upp stämningen med.

”Systemen håller på och braka ihop, va!”

Ett småleende skymtade på läpparna samtidigt som hon nickade och sade.

”Ja, så är det.

Snabbt blir mitt ärende för annans räkning åtgärdad och jag tar mig ut i friska luften efter att ha tryckt på glad grön gubbe. Det är väl bara gilla läget, det är väl så här det blir eller värre.

Kan vi göra något åt det?