06 Dagbok från Helvetet juli 2014

Publicerat i: 06 Dagbok från Helvetet, Arbetsmiljö AFA, Aftonbladet, Alingsås, Alliansen, Anders Andersson, Arbetarskydd, Arbetet, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljö, Arbetsmiljöverket, Arbetsplatsolycka, Arbetsskada, Arbetsskador, Arvodesaffären, Bagargatan, Borås, Customer Quality Manager, Dagbok, Dagens Arbete, Demonstration, Dålig arbetsmiljö, Ergonomi, Eskilstuna, Ett gott arbetsliv, Facebook, Falköping, Fannys Väg 5, Felkonstruktion, Flickr, Försäkringskassan, Förtroendeläkare, Granskning, Gärde Wesslau, Helvetet, Herrljunga, Hjo, ISO9001, Instagram, Jönköping, KVP, Kaliber, Kinnarp, Kinnarps, Kinnarps AB, Kinnarps AS, Kinnarps Group, Kinnarps Int, Kinnarps Interior, Kinnarps Interiör, Kinnarps Ltd, Konflikt, Kontorsstol, Koppargatan, Kristersson, Kvalitet, Kvalitetschef, Landstinget Sörmland, Länsförsäkringar Skaraborg, Magnus Leivik, Mobbning, P4 Skaraborg, P4Goteborg, P4Halland, P4Jonkoping, P4Kalmar, P4Kronoberg, P4MorgonJKPG, P4Ostergotland, P4Skaraborg, P4Sormland, P4Stockholm, P4Vast, Per-Arne Andersson, Personskador, Podcast, Politik, Politiker, Produktansvar, Produktsäkerhet, Rolf Johansson, SR, SVT, SVT Plus, SVT Öst, SVT1, SVT2, Skara, Skövde, Sociala media, Staffan Lindblad, Svenljunga, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Tomas Ekström, Tumblr, Twitter, Ulricehamn, arbetsmiljö, arbetsskada, arbetsskador, kommuner, kontorsmöbler, media, naturaförmån, p4sjuharad, product safety, sr, sr östergötland, Åsa Kullgren, Ökande antal arbetsskador, Övernattningslägenhet
 

 Kinnarps och deras problem med sanningen om en felkonstruerad kontorsstol.(länk)

 
 
Operation av axelskadan som Kinnarps felkonstruerade stol orsakade mig.
 

26 juni - 6 juli 2014

 

Jag har varit oförmögen att skriva dagbok. Jag är fortfarande i chock efter att AFA har vägrat mig sanningen. Jag har tappat tron på allt och då främst tron på att det finns någon form av rättvisa, något högre väsen som rättar till det som är fel. Nej något sådant finns inte, det finns bara köpta förtroendeläkare och försäkringsbolag som enbart vill bygga förmögenheter för sina ägare och anställda och att putsa på den fasad, den bild av oförvitligt företag som man vill att omvärlden skall uppleva och tro existera.

 

Jag kan inte gå ordentligt, det värker i de skador som jag fick av det där förbannade landstinget Sörmland och Kinnarps, måtte fan ta dem och deras ledningar, finns det ett helvete så är det där de ansvariga höra hemma. Jag tänker på det varje natt, varje gång värken blir olidlig, jag vill inte det skall vara så, det blir så, jag kommer inte ur det. Det är som det rum jag lever i som jag inte kan ta mig ur för dörrarna har svetsats igen av de som är ansvariga för min situation och väggarna kryper närmare och närmare och kommer krossa mig.

 

Jag försöker ta mig ur min ömklighet inte så mycket för mig utan för Margareta, mina kära barn och barnbarn, att jag inte skall lämna skuggor i deras liv och svarta fula spår i deras minnen av mig. Det som är svårt är att jag deformeras av mina skador på i det yttre och det inre, det blir fult, det är fult.

 

Kan det bli bättre? Nej, det finns ingen Gud. Det finns ingen hjälp, bara ett stort svart hål av glömska, som man kan försvinna i. Jag har skrivit till Helena Söderqvist och JE och frågat. Betalar min arbetsgivare patientavgifter och mediciner? Tror ni att de svarat, nej inte ett ljud inte en stavelse.

 

 

9 juli 2014

 

Jag har varit på möte vid arbetsförmedlingen, trots att jag har arbete. Vilken förnedring!? Jag skall få någon typ av arbetslivsintroduktion och prövas för andra arbeten eller vad det nu är jag skall göra.

Margareta skjutsar mig till porten på AF på Hospitalsgatan och får hjälp in några meter till rummet där jag träffar två unga kvinnor, en från Försäkringskassan och en från Arbetsförmedlingen. De är korrekta och vänliga och närmast lite generade över det som utspelas. De ger mig information om den "bestraffning" ekonomiskt, som jag skall utsättas för  under tre månader, sedan får jag åka med uppmaningen om att nogsamt lämna närvaro- och aktivitetsrapporterna med jämna mellanrum, den närmsta tiden, sedan om allt går bra så skall jag in i systemet igen i oktober. Fy fan vilket övergrepp och förolämpning man utsätts för som arbetsskadad, bara för att man har en arbetsgivare som sköter arbetsmiljön på ett dåligt sätt och Kinnarps som inte kan tillverka en säker stol att sitta på. Jag har arbetat varje ledig stund från tretton års ålder när jag varit ledig från skolan och från sjutton års ålder på heltid och nu skall man utsättas för det här övergreppet av verklighets främmande politiker, det är rent ut sagt för jävligt. Ingen skugga skall kastas över tjänstemännen som administrerar de politiska galenskaperna, de gör sitt bästa utav det som bestäms politiker utan verklighetsförankring. De fungerar som dävertar på en båt, fånga upp stötarna, så politikerna kan lalla vidare aningslösa och ansvarsbefriade genom livet.

 

När jag kom hem så hade jag sådan värk och så svårt att gå att jag var mer eller mindre utslagen i ett par dagar, med utslagen menar jag sittande eller liggande, fullproppad med smärtstillande. Tack för det Alliansen.

 

 

23 juli 2014

 

Klockan är tre på morgonen och värken väcker mig, jag har sovit kanske två timmar. Mer smärtstillande och kaos i hjärnan,

 

Klockan är fyra och nu får det räcka, jag stapplar upp så tyst jag kan för att inte väcka Margareta, står lutad i fönsterbänken och tänker på alla jag vill illa, de är inte många och de återfinns på Kinnarps, försäkringsbolag och i politiken. Märkligt vilka sjuka tankar smärta och vanmakt plockar fram ur det inre hos en lidande människa. Smärta deformerar själen.

 

Vad gör man så tidigt på morgonen? Tja skriver med pekfingret på den enda fungerande armen, så länge det går, innan smärtorna i nacken sätter stopp, vilket de gör här.

 

24 juli 2014

 

Klockan är åtta och jag har varit vaken fyra timmar på grund av värk, nu börjar det smärtstillande ta bort en del värk i ländryggen och nacken, nu hoppas jag krampen i halsen och stickningarna i axeln och ner i armen ger sig. Det är varmt ute, men det gör inte så mycket för jag kan ändå inte gå utan jag står och sitter och ligger i rummet där vi har luftkonditionering. Jag kan inte fokusera  läsning, så det blir TV i stället.

 

25 juli 2014

 

Kanske var det idag jag läste om en stor studie i Australien där man konstaterat att paracetamol, i smärtstillande, inte fungerar på patienter med ländryggsproblem. Det var ju jävligt kul att läsa....! Jag har ju reda för länge sedan sagt till vårdcentralsläkare att Panodil inte funkar på mig och min ländrygg och de har betraktat mig med stor skepsis om varför det är så, men nu finns ju en studie som säger så. Jag har velat ha annan smärtstillande, men inte f.. lyssnade man på det. Läkare vet ju vad som är bäst för patienten och i vissa fall behöver man ju inte ens träffa dem, t ex den märkliga sorten som går under namnet "förtroendeläkare".

 

28 juli 2014

 

Nu får det vara slut med att försöka raka mig med höger hand och med kniv, vanligtvis så använder jag vänster hand och hyvel inte kniv, sedan olyckan har jag haft svårare och svårare att raka med höger hand och arm och ibland är det så illa att jag måste ha hjälp. Det här försöket slutade med att jag skar mig svårt i nästippen med efterföljande blodbad, det är svårt få stopp på blodflödet

 

29 juli 2014. 

 

Klockan är fyra på morgonen och jag har varit vaken ett par timmar och legat och vridit mig i sängen, dels för att det är varmt och dels för att det värker så in i helvete mycket där jag skadat mig. Tankarna far hit och dit och jag vet inte hur många jag förbannat i natt för den sits jag hamnat i.

 

30 juli 2014

 

Jag sitter i trädgården dit jag kom med lite hjälp och hoppas värken i ländrygg, nacke, axel och arm skall ge med sig lite men icke det bara pumpar på och smärtstillande funkar bara lite, men jag blir bara tröttare och tröttare och värken maler på. Jag gör sjukgymnastik, som jag gör var dag. Det gick hyfsat, det är inte alltid det gör det, men nu gjorde det, det. Böjningen i knät är inte bra, men acceptabel, det kan ju ta upp till ett år enligt sjukgymnast, innan det inte går att träna upp mer och knät fryser fast.