06 Dagbok från Helvetet mars 2012

Publicerat i: 06 Dagbok från Helvetet AFA, AMV, Advokat, Aftonbladet, Alliansen, Anna Dahlberg, Ansvar, Arbetarskydd, Arbetet, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljö, Arbetsmiljöverket, Arbetsplatsolycka, Arbetsskada, Arbetsskador, Arvode, Arvodesaffären, Arvodesskandalen, Bagargatan, Bröstcancer, C, Censur, Centern, Centerpartiet, Customer Quality Manager, DN, Dagbok, Dagens Arbete, Dikt, Dålig arbetsmiljö, Dödsfall, Dödsolycka, ETC, Elefant, Eskilstuna, Eskilstuna Kuriren, Expressen, FP, Facebook, Falköping, Filial, Flen, Folket, Folkpartiet, Frågor, Försäkringskassan, Förtroendeläkare, Gärde Wesslau, Helvetet, Humor, Insändare, Johanna Sandkvist, Jörgen Danielsson, KD, Karen Gebreab, Karlskrona, Katrineholms Kuriren, Kinnarps, Kinnarps AB, Kinnarps Group, Kinnarps Int, Kinnarps Interior, Kinnarps Ltd, Kontorsstol, Kristdemokraterna, Kristianstad, Landsting, Landstinget Sörmland, Landstinget Östergötland, Landstingsfullmäktige, Landstingsrevision, Landstingsrevisionen, Landstingsstyrelsen, Landstingstyrelsen, Länsförsäkringar Skaraborg, M, MP, Magnus Leivik, Miljöpartiet, Mobbing, Mobbning, Moderaterna, NT, Nya moderaterna, Nyköping, Polisen, Politik, Politiker, Politikerförakt, Politiska sekreterare, Regeringsförklaring, Region Gävleborg, Reinfeldt, Rektor, Revision, Riksdagen, Rolf Johansson, S, SD, SR, Socialdemokraterna, Sossar, Statssekreterare, Stängda dörrar, Svar, Sverigedemokraterna, Sveriges Radio, Södermanlands Nyheter, Sörmland, Twitter, Upprördhet, Utförsäkrad, Utförsäkring, Utsatt på jobbet, V, Vision, Vänsterpartiet, Växjö Lokaltidning, Ylva Johansson, Ylwa G Karlsson, alliansen, arbetsmiljö, arbetsskada, arbetsskador, brev, jultomten, kallt, kommuner, landsting, landstinget sörmland, landstinget östergötland, officechair, politiker, regering, santa claus, Åsa Kullgren, Ökande antal arbetsskador, Övernattningslägenhet
Länk till "Brevet till regeringen, politiker och massmedia".
 
Dagbok om mitt privata helvete, som landstinget Sörmlands olika politikerledningar, Kinnarps AB, förtroendeläkare hos AFA, förtroendeläkare hos Försäkringskassan, förtroendeläkare hos Länsförsäkringar Skaraborg, Vårdcentralen Kungsgatan och Alliansen med Reinfeldt i spetsen, har gett mig.

Kinnarps AB levererade felkonstruerade stolar till Landstinget Sörmland i ung. år 2002 och när man upptäckte det så varnade Kinnarps AB och Landstinget Sörmland inte de anställda!
 
Den 12 oktober 2010 så gick en felkontruerad stol sönder under mig och jag skadade knän, ländrygg, nacke, höger axel och fick tinnitus på höger öra.
 
Läs mer under länken högst upp.
 
Kinnarps AB genom Rolf Johansson (Customer Quality Manager) har lagt locket och återförsäljaren kan inte uttala sig för ansvaret enligt denne ligger helt på Kinnarps (tillverkaren).
 
 
Rolf Johansson som tidigare varit en person som man kunnat samtala med om min situation är numera mycket tystlåten man och svarar knappt på tilltal. Han och företaget styr nu över allt till sitt försäkringsbolag och framför allt till advokatbyrå Gärde Wesslau.
 
Varför agerar Kinnarps/Rolf Johansson så?
 
Jo, det handlar om pengar, anspråk som jag har för alla utgifter jag har haft, har och kommer ha i framtiden. 
Kinnarps och landstinget Sörmland har genom sin underlåtenhet att varna och leta upp felaktiga stolar för att förhindra personskada på arbetet, gett mig skador och hittills två operationer och ytterligare minst två operationer till, väntar i framtiden. 
De har gett mig sjukskrivningar och utförsäkring. Jag har aldrig varit smärtfri sedan 12 oktober 2010, alla fritidssysselsättningar och livsinnehåll har de två företagen tagit ifrån mig, jag kan knappt gå, ofta inte alls och nätterna är ett levande helvete. Tack Kinnarps AB och landstinget Sörmland för det!
 
Kinnarps tvingar mig till extraordinära åtgärder, trots att det är de som har fulla ansvaret för de skador de gett mig med sina undermåliga produkter.
 
Kinnarps AB är ett oansvarigt företag, som inte tar ansvar för det de producerar och konsekvenserna av sina skadliga produkter och det är viktigt att alla som har kontakt med detta företag får veta det.

1 mars 2012

Klockan är fyra på morgonen och det går inte att sova. Jag har haft en svår natt med värk som väcker mig ideligen och då är det lika så gott att gå upp och göra något annat, skriva till exempel och fundera. Just nu funderar jag på kamratskap, mobbning och föraktet för de svaga.

Jag åker iväg till Hageby VC för den sista lektionen i Qigong och det gick ganska bra, visserligen fick jag direkt efter övningen ta smärtstillande, men det känns OK ändå, sedan hade vi summering och utvärdering över kursen som startade den 17 jan 2012. Vi var bara fyra stycken idag, när vi startade så var vi åtta stycken, ett par kunde inte komma idag och ett par stycken har hoppat av verkar det som. Jag tycker att kursen har hjälpt mig på följande sätt:

•       Man skall vara envis och inte ge upp (i varje fall när det gäller träning).

•       Man skall sätta upp rimliga och konkreta mål för sig själv.

•       Man skall ta ansvar för sin situation hur eländig den än må vara och inte skylla på någon annan.

•       Qigong är mitt verktyg för att må kroppsligt och psykiskt bättre.

•       Man skall tänka positivt och vara mer i nuet.

•       Kropp och själ hänger mer ihop och påverkar varandra mer än man tror.

Mina mål som jag satte upp vid starten har jag klarat hyfsat. Det ena är att gå ner i vikt och det har jag lyckats med. Det blev 5 kilo från årsskiftet. Det andra var att ör Qigong var dag och det har jag inte lyckats med, tre gånger har jag inte gjort övningarna på grund av problem med kroppen.

Den här gruppen skall ha individuella samtal med handledarna och det blir för min del redan nästa vecka, sedan skall hela gruppen återsamlas 31 maj. Det skall bli intressant att se hur vi mår i gruppen då.

På kvällen skjutsade och hämtade Margareta mig till logen. Det var trevligt att träffa gamla och nya bröder i logen. Just den här kvällen så hade vi invigning av två bröder, Fredrik och Magnus.

Jag somnade in ganska omgående för klockan var efter midnatt och jag hade druckit snaps och vin till middagen.

2 mars 2012

Natten har varit hyfsad och jag har nog fått fyra till fem timmars sömn. Jag satt nog bara på sängkanten tre, fyra gånger i natt. Jag har inte gjort mycket idag på förmiddagen mer än vilat. Vid lunchtid så åkte Margareta och jag till IKEA och handlade några småprylar som inte var direkt nödvändiga, utan det var lite mer för att vi skulle komma ut och röra på oss. Det blev stopp efter vägen. Kvällen gick i stillhetens tecken och vi tittade på film tillsammans.

Jag genomförde Qigong på kvällen innan jag lade mig och det kändes ganska bra. Jag tittade på TV en stund till ensam för Margareta har somnat, hon skall upp tidigt i morgon och arbeta. Framåt midnatt så smyger sig värken i magen fram. Den gör mig bekymrad. Det är säkert medicinen mot smärta som skapar den här värken. Jag har ju sedan olyckan ätit kopiösa mängder av smärtstillande och det är väl det som ger sig till känna.

3 mars 2012

Jag vaknar som vanligt tidigt och det värker här och där i kroppen och jag mår lite illa. Det är min födelsedag idag. Jag fyller 61 år idag. Jag undrar hur den kommer att bli? Jag vet hur det var förra året, då jag fyllde sextio år. Så här skrev jag bl.a. i dagboken den 3 mars 2011: ” Det har varit en något så när hyfsad dag med hjälp av värktabletter. Jag fyller 60 år idag, men jag har skjutit allt firande på framtiden Jag orkar inte med något överhuvudtaget. Det är rena jävla mörkret.” . Ja jag kommer tyvärr ihåg den dagen.  Symptomen är de samma, skoven är de samma. Det är samma jävla förlamande värk. När jag tänker tillbaka på min sextio års dag så blir jag beklämd och ledsen. Olyckan stal den upplevelsen för mig också. Vad då stal för mig? Jo möjligheten att träffa vänner, ordna fest och låta den där tidsmarkören bli ett minne för livet. Jag vet att släkt och vänner hade börjat planera för fest, men att jag via Margareta lät dem veta att det där med fest inte är aktuellt. Det fanns egentligen bara två saker i huvudet på mig vid den tiden och det ena var att komma upp ur sängen och ta de första stegen och det andra var att klara arbetsdagen. Det här var ju under den tid då politikerna och tidningarna helt hade tappat sans och vett. Det ljusnar ute och himlen ser molnfri ut. Det kommer att bli en fin dag.

Jag har skrivit lite i min dagbok och föra över lämpliga delar till min blogg. Jag passade även på att uppdatera Bokladans hemsida. Högerarmen är oftast odulig, så det blir arbete med vänsterhanden, så länge jag orkar för nacken och ländryggen.

Nu är klockan strax 10 och jag har gjort Qigong övningen och skall strax gå ut och gå en liten sträcka.

Jag tog i för mycket när jag var ute och gick. Jag skulle valt en kortare sträck. Det var visserligen skönt att komma ut, men ryggslutet, kändes som om det skulle gå av, som tur är så kunde Mats ge mig massage nästan direkt när jag kom hem.

Denna eftermiddag är vi anmälda till curlingfest. Den traditionella årligen återkommande curlingturneringen som J och hans fru instiftade för några år sedan.. Jag känner mig mycket tveksam om jag skall gå, jag skall visserligen inte spela som jag har gjort tidigare år innan olyckan, men jag vet inte om jag kommer att känna mig speciellt glad för att komma dit och inte kunna delta i något som jag tycker är roligt att delta i, men å andra sidan så tycker Margareta att jag måste komma ut och träffa människor. Ja jag vet inte hur jag skall göra.

Klockan är halvsex på kvällen och jag är tillbaka hemma. Jag beslutade mig för att åka till curlingturneringen lite senare än alla andra. Det började redan på halvtre på eftermiddagen. Jg stannade hemma och vilade och åkte dit vid 16-tiden. Det var många vänner och bekanta där, närmare bestämt 32 stycken, så det var 8 lag. Vi var tre som inte deltog i spelet, Margareta och jag och en till. Min äldsta dotter var med i ett lag som gick vidare i turneringen och min svärson gick vidare i ett annat lag. Jag var nere på sargen och pratade med kompisar och det gör mig så jävla deprimerad att jag inte längre kan vara med och spela. Det är meningen att vi har gemensam middag vid 20-tiden, det är beställt catering. Jag försökte hänga kvar men jag klarar det inte mentalt och fysiskt, att inte kunna spela och ha en rygg och nacke som gör att jag varken kan stå eller sitta trots värktabletter det är mer än jag står ut med. Margareta blir förstås besviken att jag inte vill vara kvar, men hon förstår också hur jag har det. Jag är riktigt, riktigt nere i en svacka, en mörk skog och jag hittar fan inte ut. Är det så här man skall ha det resten av livet bara för en oskicklig stolstillverkare och en arbetsgivare som inte vet något om arbetsmiljö och som struntar fullkomligt i sina anställda som skadas.

Jag åkte hem och torrglodde på TV till sömnen infann sig någon gång vid midnatt.

4 mars 2012

Klockan är tre på natten och jag kan inte sova. Det är nacken som ställer till det, jag får väl ta smärtstillande, skriva en stund och hoppas sömnen infinner sig igen.

Nej sömnen infann sig aldrig och nu sitter jag framför datorn och klockan är sju på morgonen och jag har fortfarande ont, mycket ont. Jag skall göra morgonbestyren och sedan gå ut i trädgården och se om jag mår bättre av det.

Jag mår mycket dåligt och det är inte bara värken som bryter ner, det är insikten från igår, att jag aldrig kommer att kunna spela curling mera. Det är så fruktansvärt tungt. Margareta hade planerat för en födelsedagsfest för mig idag, men jag bad henne ställa in den, vilket hon gjorde. Det skulle vara en familjefest med barn och barnbarn, men det går inte jag är nere för räkning idag.

Framåt eftermiddagen släppte missmodet lite gran sitt grepp om mig och Margareta och jag åkte med barnbarnen till Busfabriken. Det gjorde att jag fick annat att tänka på. På hemvägen gjorde vi något som vi aldrig gjort förut. Pojkarna hade överskottsenergi så vi ägnade en timma åt geocaching. Det är en sorts skattjakt.

När jag satt i Busfabriken, så kom jag att tänka på en sak, när jag tog smärtstillande, att jag har stoppat i mig över två kilo smärtstillande sedan olyckan den 12 oktober 2010. Jag undrar vad det är för pris jag får betala för det långsiktigt?

I morgon skall jag börja arbeta halvtid och jag kan i ärlighetens namn inte säga att jag ser fram emot det. Det är inte så mycket arbetet i sig utan miljön på arbetet som inte känns inbjudande, för att uttrycka sig återhålsamt.

Nåja, jag får se hur det blir med den saken. Det som återstår av kvällen är Qigong, läsa och vaka in natten.

5 mars 2012

Jag hade mycket svårt för att sova inatt på grund av värk i nacke och rygg. Det blev nog inte mer än tre till fyra timmar, med ständiga avbrott.

Vi halvsextiden var jag uppe och skrev lite, åt frukost och gjorde morgonbestyren. Idag skall jag börja arbeta halvtid.

Jag hade stora problem med nacken när jag körde till Nyköping på morgonen, jag fick vila och sträcka på mig vid Stavsjö. Det var kraftig dimma uppe i Kolmården och säkert sju till åtta minusgrader.

När jag kom till arbetet så hade jag glömt mitt passerkort hemma så jag fick låna ett kort av G i receptionen. Sedan gick jag till mitt rum, öppnade dörren och såg något som gjorde mig mycket glad. Det var en bukett tulpaner från Ledningsgruppen. Jag öppnade Outlook och började med att titta i inkorgen för mail. Där låg nästan femhundra mail och väntade på mig. Ett utav dessa hade skickats ut av H den 1 mars och hade skickats till tjänstemannaledningsgruppen och det ser ut så här:

” Hej!

Som ni alla vet har Kenth L sedan ett drygt år tillbaks kämpat med sin skada i rygg och nacka. Han har nu varit sjukskriven en längre period och genomgått ett rehabprogram. Kenth kommer nu tillbaks till arbetet på måndag dock endast på 50%. Han och jag för nu diskussioner om vad för arbetsuppgifter som är lämpliga för honom och går att kombinera med hans arbetsförmåga. De enheter som ligger direkt under Kenth kommer tillsvidare att fortsätta att rapportera direkt till mig vilket så klart inte är optimalt men får fungera under denna övergångsperiod tills vi är klara med genomlysningen av LLS.

Vänligen

Helena”  

Hemfärden gick i solsken, fortfarande kallt men oerhört vackert särskilt när solen belyste björkarna. De var fulla med lysande iskristaller från morgonens dimma och det blir ett vackert synfenomen. Trist med motorvägen som gör att man inte kan stanna och föreviga detta. Fick stanna i Stavsjö och vila en halvtimme.

När jag kom till Åby så åkte jag till apoteket i Åby och hämtade ut en ny stor ranson av värktabletter, sedan åkte jag hem för att sedan, lite senare åka vidare till Hageby vårdcentral för uppföljningssamtal med K och en elev under utbildning. Det gällde ju den nyligen avslutade MMR-utbildningen.

Ja, sedan bar det av hemåt och där sitter jag nu och försöker arbeta fram underlag för överklagande av AFA:s och länsförsäkringar Skaraborgs beslut. Fy fan vad destruktivt det är att behöva hålla på med detta.

Klockan är snart 23 och jag har haft en molande nackvärk hela dagen, sedan bilfärden till arbetet i morse.

6 mars 2012

Jag vaknade vid halvfyra och sedan dess så blev det ingen mer sömn. Det var nacken som väckte mig igen. Det blev en värktablett och sedan ligga och stirra ut i mörkret och försöka hitta något vettigt att tänka på.

När jag åker till arbetet så ökar nackvärken och den biter sig fast hela dagen. När jag kommer till jobbet så är det landstingsfullmäktige och jag brukar vanligtvis sitta och lyssna på allt klokt som sägs i salen, men så inte denna gång.

Väl hemkommen så har jag en riktig praktvärk i nacken och tyvärr slumrar jag in när jag har tagit värktablett. Det är värdelöst att somna för då får jag ännu mer problem med sömnen i natt. Det var visserligen bara en tupplur på femton minuter med det är illa nog. Senare på eftermiddagen så åkte Margareta, jag, Filip och William på geocaching så vi skulle komma ut och röra på oss.

 Nu sitter jag och vakar in natten och skriver lite.

7 mars 2012

Jag sov, till min förvåning rätt bra i natt. Totalt blev det no en knappa fem timmar.

Jag åkte till arbetet om man nu kan tala om arbete, så att jag var där vid kvart i åttatiden. Den enda bra med det här att vara (jag säger inte arbeta) på jobbet fyra timmar varje dag ger ju en viss stadga i tillvaron. Det som inte är kul är att jag känner mig som en pestsmittad. Jag stängde dörren om mig klockan 8 och jag öppnade den klockan 12., däremellan var det bara tystnad. Vad gjorde jag då? Jag fortsatte städa mail och …… ja, mer var det inte.

Nu är jag hemma och skall gå en promenad, men först skall jag kolla med grannen om de är hemma och kan hämta mig, om det går åt helvete och jag fastnar efter vägen.

Jag ringde till Socialstyrelsen och kollade förutsättningarna för att göra en anmälan för det som gjordes mot mig eller rättare det som inte gjordes för mig den 12 okt – 18 okt 2010. Jag börjar mer och mer tro att om detta hanterats rätt av vårdcentralerna så skulle sviterna, skadan av arbetsplatsolyckan blivit så stor som den är.

Det är märkligt när man ringer till statliga myndigheter, det skall alltid krångla innan man kommer fram till rätt person. Först fick jag vänta i kö till växel ungefär 20 minuter, när jag väl är framme så kopplas jag till handläggare och får vänta där tio minuter bara för att finna att jag har kopplats fel och så får jag ringa på nytt och sitta i kö till växeln. Den här gången får jag direktnummer till handläggare, som jag ringer på upprepade gånger därför att det tutar upptaget och det dröjer ytterligare innan jag kommer fram till handläggaren. Jag presenterar händelseförloppet och mina tankar om att det förvärrat min skada. Jag vill ha svar på tre frågor. Vems är ansvaret när vårdcentralen ringer tillbaka tre gånger och inte får svar? Går ansvaret då tillbaka till patienten eller är det kvar hos vårdcentralen? Kan man avvisa mig på det sättet som man gjorde på vårdcentralen Kungsgatan, Medicinskt Centrum och Åby utan medicinsk bedömning? Skall inte vårdcentralen Kungsgatan och Medicinskt Centrum göra journalanteckning? Att jag inte togs emot när jag sökte hjälp anser jag har förvärrat skadan då jag själv chockad och nedbruten i värk inte själv hade förmågan och kunskapen att göra rätt bedömning, sjukskrivning direkt eller vad nu en läkare skulle ha rekommenderat. Handläggaren skickade mig vidare till en annan handläggare med (tror jag) juridisk kompetens. Hon kunde inte säga varken det ena eller andra om det rätta i att göra en anmälan. Det enda hon med säkerhet och för säkerhets skull upprepade var att bemötande frågor tar Socialstyrelsen inte ställning till. Nå till slut så kom vi fram till att jag skall göra en anmälan, men om det de tar emot och behandlar den det kunde hon inte säga något om och det kan jag förstå.

Vidare nämnde hon till mig att en anmälan blir offentlig, att jag skulle vara medveten om det. Var det en varning för att avskräcka eller ett välmenande råd? Svårt att säga.

Jag gick ut och gick en stund, fint väder, soligt, men kallt. Jag drog på mig en ökande nackvärk, så nu skall jag vila, för i kväll skall Margareta och jag gå på Stora Teatern i Norrköping, en föreställning som heter Gin och Bitter Lemon, men det förutsätter att värken dämpats och mitt illamående likaså, annars får jag be någon annan ta min biljett.

Det blev ingen teater, vi missade hämta ut biljetterna i tid, så vi åkte hem och såg på filmen ”Harold and Maud”. Det är en sjuttiotalsfilm och den gillade jag, man blir överraskad av handling och vändningar i berättelsen om vänskap mellan två udda personer, en mycket ung rik man och en mycket äldre excentrisk dam. Musiken går fantastisk, det är Cat Stevens som spelar och sjunger och det är från den tiden han var normal.

Jag somnade in mycket sent.

8 mars 2012

 

Jag vaknar med värk i hela kroppen, men främst nacken. Efter lite morgonbestyr så bär det av till jobbet och att leka ”akvariefisk”. Stort kvadratiskt rum och en ensam fisk, som sitter och tittar ut genom glaset.

Vid lunchtid åker jag hem och äter en god lunch med Margareta. Vi hjälps åt lite med en del möbler, hon bär och jag tittar på och skruvar lite då och då på grejerna som skall monteras.

När Margareta åker till jobbet vid 17-tiden så följer jag med en lite bit på vägen och går sedan av och promenerar hemåt i lite yrsnö.

Jag tittar genom mailen och besvarar en del frågor från advokaten som skall hjälpa mig att göra rätt. Det ringer på min mobil, men jag orkar inte tala med folk ikväll. Jag vet inte varför, men det är bara så.

På parkeringen, på väg hem så träffade jag på SF och fick några uppmuntrande ord från henne.

Dagen har varit hyfsad så till vida vad smärtorna gäller men de har ökat framåt eftermiddagen och kvällen och nu har jag duktigt ont. Det känns som om nacken har gått av.

Jag skall göra mitt Qigongpass och vaka in natten.

9 mars 2012

 

Jag sov hyfsat i natt med bara några få avbrott. Precis innan jag skulle åka till arbetet så noterade jag ett ms från en arbetskamrat som påminde mig om att det är min tur att köpa bröd och pålägg till fredags fikat. Det hade jag helt glömt bort. Så jag fick ta en biltur in till Lindahls bageri i Norr köping innan jag åter styrde mot Nyköping.

Därefter gick jag upp på mitt rum och fortsatte att städa min mail och titta in i en vägg . Vilket fart det blir på hjärnan när man bara har en vägg att titta på och inga arbetsuppgifter att grubbla över. Jag satt sedan av fyra timmar, innan det blev dags att åka hem.

Det är märkligt hur utstötningsmekanismerna sätter igång och verkar. Helt plötsligt är man genomskinlig, man syns inte eller pestsmittad, man vänder ryggen till eller går omvägar. Det här är ett intressant fenomen som jag skall titta särskilt på.

När jag kom hem så åt jag lucn tillsammans med Maria och Margareta och så blev jag skjutsad till ett möte jag bokat med AG på puben Highlander Inn. A är en logebroder och jag ville bland annat tala med honom och höra hans syn på tidig pensionering. Han pensionerade sig redan vid femtiofem års ålder och jag ville höra från honom om hur hans liv ändrats, vad han ser för fördelar och nackdelar. Vi samtalade ett par timmar och jag kunde dra slutsatsen att Anders var nöjd med det vägval han gjort här i livet med att hoppa av arbetslivet tidigare. Är det så att jag skall tvingas till avtalspension när jag har blivit arbetsskadad? Då är det väl andra skyddsmekanismer som skall hjälpa mig? Eller är AFA och Försäkringskassa bara på "låtsas"?

Efter att vi skilts åt så gick jag till En annan pub och träffade Margareta, Ann och Christer. Vi tog en pilsner och umgicks och hade det trevlig. Väl hemma så blev det värkmedicin och att vaka in natten.

10 mars 2012

Jag vaknade vid fem tiden, som vanligt med nackont. Nu skall jag ta smärtstillande och skriva lite.

Idag har jag vilat mycket för jag känner av smärtorna och vill inte förvärra dem med tanke på att Margareta och jag skall gå på teater i eftermiddag på Stora teater i Norrköping. Pjäsen heter ”Gin och bitter lemon”. Jag vet inte så mycket om pjäsen mer än att den skall vara en tragikomisk pjäs i tre akter. Jag vet att, trots paus, så är sitsarna på teatern lite jobbiga för den som har problem med rygg och knän, så det blir vila hela dagen, med undantag att vi åker och handlar mitt på dagen.

Pjäsen var väl si så där, det var sevärt men inte mer.

Stycket utspelades i tre akter på julafton. Tre par, tre julfester, tre jular i rad. Akt ett ”Förra året”, akt två ”I år” och akt tre ”Nästa år” och det är några par som sammanstrålar och det sker förvecklingar i deras inbördes relationer och maktförhållanden dem sinsemellan och kryddat med lite könskamp.

Teaterstycket är skrivet av Alan Ayckbourn. Typiska engelsk pjäs antar jag det är. Skådespelarna är duktiga, men handlingen känns lite ålderstigen och talar inte direkt till mig, särskilt inte andra akten som cirkulerar runt en person som är självmordsbenägen. Det får mig att tänka på en före detta arbetskamrat som förra året valde den vägen för att komma ur sin ångest. Den delen i pjäsen tyckte jag bara var jobbig, när man försöker göra svart komik av detta. Men, visst, det fanns delar som man kände sig lite träffad av, till exempel mäns självpåtagna överordning över kvinnor i äktenskap, där kände jag mig träffad och skruvade på mig av andra anledningar än av ryggvärken. Män kan vara riktiga skitstövlar när dom är sig själva i någon form av grundtillstånd. Eller förresten det kanskee inte är könskamp, det kanske är gammal vanlig maktkamp och klättring på den sociala "stegen"? Ju högre apan klättrar ju mer ser man av ändan! Sista akten var lite småkul och fick mig att skratta ett par gånger. 

Vi hade valt platser på balkongen och där fanns en del lediga platser så jag kunde flytta till, för min rygg och nacke, bättre platser. Där kunde jag halvligga på sitsarna och bara lyssna på ljudet. På så sätt överlevde jag föreställningen.

 Vi köpte med oss en pizza på hemvägen och när vi kom hem så fick jag dåliga nyheter. Vita Hästen förlorade i tredje och avgörande matchen med ett mål mot två mot Karlskrona, så nu är säsongen slut för deras del. Och inte nog med det stryktipset mitt privata gick åt helvete, men lite tröst blev det att ett tipsbolag jag är med i hade en tolva inprickad och några elvor och tior. Det är inga stora pengar, men kul var det.

Sedan blev det som det alltid numera blir för mig, att hålla mig vaken så länge det går.

11 mars 2012

Jag vaknade tidigt i morse med nackvärk och därför upp och tog medicin och så läste jag en stund tills jag somnade in på nytt och fick ytterligare någon timmas sömn.

Nu är klockan sju och jag ser att det kommer att bli en solig dag, kanske kallt, men soligt. Det är dags för Qigong.

Det är märkligt, igår kunde jag göra Qigong passet och det kändes bra efteråt, men idag drog det igång en fruktansvärd nackvärk. Det känns som om en spik är på väg att slås fast upp i bakhuvudet och jag mår väldigt illa och har fått hjärtklappning. Jag får sitta en stund och hoppas det släpper taget om mig.

Nu har jag varit ute och gått runt fastigheten och det känns lite bättre, illamåendet och hjärtklappningen har försvunnit och nu skall jag ta värktablett mot värken.

På eftermiddagen så tog Margareta och jag bilen tillsammans med två barnbarn och ägnade oss åt geocaching i Åby. Vi kunde åka bilen ganska nära och behövde inte gå så långt.

Vid hemkomsten blev det till att vila utan att sova.

Senare på eftermiddagen och på kvällen ägnade jag mig åt förberedelser för överklagande av AFA:s och Länsförsäkringar Skaraborgs beslut. Det här står mig upp i halsen, att jag skall behöva ägna mig åt sådant destruktivt arbete för något som Kinnarps och landstinget Sörmland har slarvat med och som skadat mig. Det borde de hjälpa mig med, det är tillräckligt och mer än det, jobbigt att ständigt ha värk och vara begränsad på olika sätt.

12 mars 2012

Nu är klockan 5 på morgonen, jag har sovit dåligt i natt igen. Det är mer regel än undantag. Det blev väl kanske tre timmars sömn totalt. Varför dåligt med sömn? Ja det är ju värken i nacken och i ryggen, som stör nattsömnen.

Framåt klockan sex skall jag väcka Margareta, för hon skall följa med och lämna in en bil för service. Det är högra spindelleden på Renaulten som skall bytas ut. När bilen är lämnad skall jag skjutsa tillbaka Margareta till Loddby.

Jag tittar utifrån fönstret i det rum jag sitter och skriver i och ser dagen gry. Det blåser inte och det ser ut att kunna bli en fin dag.

När vi gjort vårt ärende till bilverkstaden så skall jag åka till arbetet. Arbetet, vilket skämt! Det handlar om att förödmjukas i en nästintill total isolering i fyra timmar, innan jag åter kan sätta mig i bilen och åka hemåt.

Jaha, så är man då hemma igen efter att ha suttit av nästan fyra timmar på arbetsplatsen, som inte längre är en arbetsplats. Jag har suttit på mitt rum och plockat ner lite grejer i en påse, som jag tog hem. Det känns faktiskt lite obehagligt på arbetet, man syns inte längre och det är som om tidigare de som man trodde var om inte vänner så i varje fall någon form av arbetskamrater, går omvägar runt mig. Det är obehagligt och märkligt. De enda som är som vanligt är P och C.

Nu skall Margareta och jag äta lunch och så blir det nog en promenad i det fina vårvädret.

På eftermiddagen fick jag dåliga nyheter. Advokaten meddelade mig att Östgöta Brandstodsbolag (Länsförsäkringar), alltså det försäkringsbolag där jag har min hemförsäkring med rättshjälp, inte kommer bevilja mig rättshjälp och anledningen är följande ” Östgöta brandstodsbolag säger nej till rättsskydd med hänvisning till ett undantag som avser ”yrkes - eller tjänsteutövning eller annan förvärvsverksamhet”. Jag hade kontaktat försäkringsbolaget innan jag började leta advokat för att försäkra mig om att mitt rättsskydd i försäkringen skulle täcka juristkostnader den 23:e januari. Så här ser min dagboksanteckning ut för detta samtal:

Jag vilar en stund till och sedan ringer jag till mitt försäkringsbolag som är Länsförsäkringar och kontrollerar vilket rättsskydd jag har. Jo jag har ett rättsskydd som gör att jag kan anlita juridisk hjälp att driva mitt fall i en tvist med exempelvis AFA eller annat försäkringsbolag, till exempel Kinnarps försäkringsbolag. Mitt juridiska ombud vilket det nu blir skall ansöka om rättshjälp till mitt försäkringsbolag som sedan i sin tur avslår eller beviljar. Jag kan tydligen inte med mitt rättsskydd för till exempel skadeståndstalan mot min arbetsgivare. Nåväl jag känner mig tillfreds med svaret från mitt försäkringsbolag.”

När jag fick det negativa beskedet från advokaten så kontaktade jag Länsförsäkringar och fick samma svar som advokaten. Vilket gjorde mig något upprörd med tanke på samtalet den 23:e, så nu har jag fått numret till deras skadechef MO som jag skall kontakta för att höra mig för om hur långt deras ansvar sträcker sig för besked över telefon. Jag ringer även till AFA för att höra om de står för juristkostnader och föga förvånande så blir det kalla handen. Jag har även ringt till Kinnarps Rolf Johansson för att be Kinnarps ta juristkostnaden, men jag har ännu inte fått tag på honom. Jag vet varken ut eller in! Skall jag chansa och betala advokaten själv och hoppas på det bästa eller skall jag bara ge upp? Jag har inte fått något som helst stöd från min arbetsgivare, inte ens en fråga om de på något sätt kan bistå mig med hjälp och ändå är det deras handlande eller rättare sagt brist på handlande som gör att jag sitter med alla dessa bekymmer.

Det har varit en eländig dag, först fyra timmars isolering sedan en eftermiddag fylld med motgångar.

Jag gör Qigong och sedan vakar jag in natten.

13 mars 2012

Jag vaknar vid fyra-tiden, efter kanske tre timmars sömn, med tjut i båda öronen och nackvärk som går upp mot vänstra pannloben. Jag har tagit smärtstillande, men det hjälper inte fullt ut. Det går inte att sova, så jag går upp och skriver lite och sitter på sängkanten och tittar ut genom fönstret och funderar på min belägenhet. Jag tror jag åker lite tidigare till ”arbetet”

Nu har jag suttit av nästan fyra timmar på jobbet. Det var ganska påfrestande.

Jag mailade till Helena som är på LSAU-möte i Eskilstuna att jag åker hem lite tidigare på grund av läkarbesök (HZ) och att jag överväger ta semesterdagar resten av veckan om hon inte tycker annorlunda.

Jag hade även ett samtal med CKS.

Jag hade samtal direkt på morgonen med Rolf Johansson Kinnarps, där jag berättade situation för mig och att jag var på väg att mista mitt arbete på grund av olyckan. Jag berättade även om mitt behov av juristhjälp och att mitt försäkringsbolag inte ger mig rättshjälp och jag frågade honom om Kinnarps tar det ansvaret, alltså står för advokatkostnad. Han avvisade inte det utan vill ha en priside om vad det skulle kosta. 

Runt lunch ser jag att jag fått mail från advokaten som handlar om samma sak.

Jag nu skickat en file till Kinnarps med en förteckning över de kostnader som olyckan har förorsakat mig. Jag skulle ha skickat den redan i samband med vårt möte nov/ dec förra året, men hade glömt bort det.

Jag har varit hos läkaren HZ, som undersökte mig och konstaterade att jag har ett diskbråck i nacken, men det visste jag ju redan att jag fått vid olyckan. Han säger, att i förlängningen av den olycka jag varit med om, har lett till inflammation i delar i ryggraden och han visar på en modell. Han rekommenderar en 25 dagars medicinering med antiinflammatorisk medicin, Pronaxen. En tablett två gånger om dagen eventuellt tillsammans med Panodil som jag tar nu och sedan återbesök i mitten av april, så då gör jag väl det då. HZ var mer intresserad av avgiften än att göra en fördjupad undersökning, dessutom var han som en del läkare är, otrevlig.

Jag har hämtat ut min medicin och tar första dosen tillsammans med en Panodil för jag har så fruktansvärt ont i nacke och rygg och det ”blommar” ut en kraftig huvudvärk, hoppas jag får stopp på den.

Jag vakar in natten med en film som heter ”Memphis Belle”, jag har sett den förut och eftersom jag inte har något särskilt för mig så kan jag lika gärna titta på den, som på något annat.

14 mars 2012

Jag vaknar tidigt med nackvärk, går upp och sätter mig att skriva. Jag tittar även på telefonen och ser att jag har fått ett SMS från Helena, som lyder.

”Hej Kenth har sett ditt mail om ledighet o det är så klart inga problem. Vore bra om vi snart kan få till ett samtal då du inte kom till mötet förra veckan. Går det att ses på fredag fm? Jag är nämligen ledig nästa vecka. Vi hörs! H”

På det svarade jag att viss det går bra. Berätta tid och plats.

Jag har haft två samtal från jobbet idag.

Senare på förmiddagen ringde TE och undrade hur det var med mig och vi hade ett långt samtal om arbete och min privata situation. Jag beskrev i detalj hur det ligger till. T och jag har aldrig umgåtts privat eller så, men jag har alltid haft stor behållning av att arbeta med honom, dels är det en klok person, men också en arbetskamrat med stort hjärta. Klok och klok, när jag tänker efter, är han så klok? En brist i omdömet har han i varje fall, han håller på Liverpool i vått och torrt. Vi kom överens om att ses, om inte annat när IFK har match och ta en öl.

Margareta sliter med duschkabinen, det är stopp i avloppet och jag kan inte lyfta eller böja mig ned, så det blir att hon får göra det där på egen hand medan jag hejar på. Hon fixade det där att flytta kabinen, ta bort avloppsröret, som det var stopp i och göra rent detta.

Jag har nu skickat en självremiss till Smärt och rehabkliniken i Linköping och hoppas att de kan hjälpa mig lindra smärtan.

Under eftermiddagen kom en tekniker för att laga en steamer som vi har i badrummet, men tyvärr hade han inte med sig en reservdel, som skulle bytas ut, så han återkommer på måndag.

Fy fan vilken dag jag har haft. Jag har tagit den nya medicinen och så var det som om jag har varit drogad med bomull i huvudet och en overklighetskänsla i huden på ansiktet och nästan som feber i kroppen med svettningar. Skall det vara så här? Jag måste kontrollera om biverkningar med apoteket i morgon. Visst har den här antiinflammatoriska medicinen satt ner ryggvärken, den är tillbakatryckt och ligger och puttrar i bakgrunden, men vad är det för mening att ta medicin som slår ut hjärnan och gör en passiv? Kan man verkligen köra bil med detta i kroppen, det fanns inga varningsmärken.

Jag har haft kontakt med Helena igen på SMS och vi skall träffas på fredag kl, 11.00 tillsammans med J.

Nu är det nästan midnatt och jag skall vaka så länge det går och hoppas att morgondagen blir en bra dag.

15 mars 2012

Jag somnade in mycket sent igår kanske vid halvtvåtiden i natt. Natten sömn har varit relativt ostört, betydligt mindre med avbrott än föregående natt.

Det är tidig morgon och solen har gått upp, gärdena är fortfarande rimfrostiga efter nattens kyla. Det ser inbjudande ut för en promenad.

Klockan är 8 och jag har inte tagit någon medicin ännu, men känner att jag måste göra det för nu börjar nackvärken bli outhärdlig och jag har begynnande huvudvärk och ute så har det mulnat.

Jag får ju en del reaktioner (inga negativa) på min blogg och det finns en fråga som behöver besvaras som några undrar över och det är varför jag publicerar med några dagars eftersläpning. Det finns ett svar på det och det är att jag vill fundera noga över vilka delar av min dagbok som jag inte skall publicera. Det finns en del skrivningar från sömnlösa nätter då ”reptilhjärnan” har ett dominerande inflytande och de skriftliga alster som produceras under sådan sinnesstämning kräver lite censur, just nu i varje fall.

Jag har ätit frukost och tagit min medicin och värken i ryggen dämpas lite, men i stället så börjar det smärta i magen.

Jag fick svar på ett mail, som jag skickat till folktandvårdschefen och ekonomichefen, där jag sitter med i styrelsen. Det var ett svar som värmde.

På kvällen så besökte jag logen och det var kul att träffa logebröder under trevliga former. Det blev ett tidigt uppbrott från logen, jag vågar inte utmana ryggproblemen mer än så.

Nu är jag hemma och skall vaka in natten. Det här är andra dagen som jag tar den nya medicinen. Jag är inte lika hårt påverkad av den som igår, men tillräckligt mycket för att den där overklighetskänslan skall infinna sig i huvudet, det är t.ex. mycket svårt att läsa när jag tar den här medicinen.

16 mars 2012

Natten till idag var som alla andra nätter, dåligt med sömn och värk.

Margareta skjutsade mig till ”arbetet” för jag klarade inte köra bilen idag.

Egentligen har jag bara ett val och det är att ta emot det njugga erbjudandet om SAP; särskild avtalspension.

Jag har nu fått reda på att jag har följande att välja på.

Eget rum med inga arbetsuppgifter

Godta det mycket snåla erbjudandet om särskild avtalpension

Jag fick också reda på att ingen enhet på LLS är beredd på att ge mig arbetsuppgifter.

Varför?

Jag är osmidig som person och jag otrevlig och det finns då ingen plats för mig.

Jag kan ana varifrån detta kommer utan att veta säkert. Det är med största sannolikhet SL, NP och AG som ger igen för ”gammal ost”. Det känns förstås tungt att höra detta, men jag kan ta det, för jag har också fått höra motsatsen till dessa omdömen om mig och det finner jag en viss tröst i.

Jag anställdes inte som kanslichef för mina vackra bruna ögons skull av Jörgen Danielsson och KW utan för att ”sätta fart” på LLS chefer och få någon form av kundfokus i deras verksamheter. De omdömen jag får nu är inte mycket att gnälla över, det är ganska logiskt att de kommer och som vanligt vid omorganisationer så är det bra att ha syndabock som man kan tillskriva alla problem och att den nyformerade gruppen kan börja på nytt, som ett oskrivet papper. Det är på sätt och vis lite patetiskt, vissa personers agerande, när man tänker tillbaka på alla gånger som man suttit på mitt rum eller på någon konferens/möte för ledningsgruppen och hur man unisont har utgjutit sig över hur dålig politiken är och hur förträffligt man själv alltid har agerat. Ja till och med suttit på mitt rum och gråtit.

Det här är en organisation som belönar, medlöpare, ja-sägare och personer utan självaktning.

När mötet var avklarat så åkte Margareta och jag till Katrineholm köpte semlor på Sultans och hämtade min mamma och körde vidare till Margaretas mamma där vi fikade.

På kvällen var Margareta och jag inne hos nna och Mats och åt lite pastrami och tog ett glas vin.

Jag vakade in natten i vanlig ordning.

17 mars 2012

Jag vaknade tidigt som vanligt och med något minde smärtor än vanligt.

Var med Filip på fotbollsträning. Han spelar knattefotboll och har träning i Eneby skolans lokaler. Träningen varade en och halvtimma och det var ganska besvärlig för mig för det fanns inget vettigt redskap att sitta på, så jag fick hänga över en plint då och då när jag läste en bok som jag hade med mig.

Margareta och jag ordnade brunch med barnbarn och en kompis till dem. Det blev amerikanska pannkakor, bacon och äg och lite annat. De åt med mycket god aptit.

Margareta och jag åkte och hälsade på vänner på kvällen och sedan lade jag mig mycket sent.

18 mars 2012

Klockan är fyra på morgonen och jag är uppe och tar smärtstillande. Det är främst nacken som besvärar, det värker och känns som kraftlöshet i nacken, jag får hoppas det ger med sig.

Jag gör kompletteringar i bouppteckningen. Det var en del formalia som vi syskon inte tagit hänsyn till och som rättades upp.

Framåt eftermiddagen så åt Margareta och jag middag med barn och barnbarn.

På eftermiddagen så skjutsade vi hem Maria och Christian och på vägen hem så ägnade vi en stund åt geocaching i närheten av Johannisborg.

Jag har idag bestämt mig för att anta erbjudandet om särskild avtalspension. Man kan undra varför jag skall göra det., jag är ju för fan skadad i arbetet, det är ju AFA och Försäkringskassan som skall hjälpa mig och inte stjälpa mig för helvete...!

Jag har haft en rätt så vanlig dag, värk i knän, ryggslut, nacke och axlat, som jag tar smärtstillande för att bekämpa. Värken ”trycks” tillbaka och det känns hyfsat, men till priset att jag blir sömnig och får svårt att koncentrera mig för att läsa till exempel.

Jag vakar in natten med hjälp av dåliga tv-program som inte kräver något av tittaren.

19 mars 2012

Jag vaknade vid sex-tiden och känner mig hyfsat väl till mods. Jag är lite stel i nacken och har bara lite illamående, ländryggen känns av med en dov värk. Det kanske blir en bra dag.

Margareta och jag äter frukost tillsammans och sedan åker jag till mor för att få bouppteckningen påskriven. Jag tar därefter en liten omväg till min lillebror Stefan så att har kan ta del av de ändringar som gjordes med förrättningsmännen.

Jag kom hem lagom för att möta reparatören i dörren, han som skall laga steamern. Margareta åker iväg för att arbeta.

Dagen har varit hyfsad, visst känner jag av rygg och nacke och hjärtat hoppar lite hit och dit, men det känns ändå OK.

Jag har även förlikats med tanken på förtidspension även om det kanske inte var på det här sättet som det skulle gått till, men det är inget att sörja över; Shit happens.

Jag tog en promenad på eftermiddagen. Det resulterade visserligen i att ryggbesvären ökade, men det var det värt ändå.

20 mars 2012

Klockan är 4 på morgonen och jag är klarvaken, jag ligger och funderar på sakernas tillstånd och går upp och skriver lite med vänster hand, höger fungerar inte, efter någon timma lyckas jag somna om.

Nu är klockan sju och när jag tittar ut så ser jag att det verkar bli en grå dag och tittar jag riktigt noggrant så ser jag ett fint duggregn börja sprida sig ut över trädgården. Jag mår rätt så hyfsat, inte på grund av regnet utan för att jag inte har så stora ryggproblem.

Jag har promenerat en stund i vårregnet och sedan ätit frukost och nu skall jag åka till biblioteket och forska i några ämnen.

Jag fick mail från J att uppgörelsen om avtalspension skall Helena stämma av med Åsa Kullgren och då kan man ju förvänta sig vad som helst.

Jag åkte till biblioteket och lånade en bok. Det var ett jävla liv på biblioteket, folk sitter och pratar högljutt, de går omkring och pratar i mobiltelefoner. Det var länge sedan jag var på där och jag tycker det har blivit sämre. Det borde vara en tystare miljö.

Jag fick samtal från Smärt och Rehabkliniken och ett erbjudande om besök i morgon kl. 13 i Linköping.

Jag kom hem och vilade ryggen, sedan skrev jag lite på Bokladans hemsida om Loddby och dess historia.

Yngsta barnbarnet knackade på framåt kvällen och bjöd in till kaffe och nybakade muffins. Filip hade bakat med hjälp av Anna muffins fyllda med dumlekola och någon sorts topping och han var mäkta stolt över sina kakor.

Jag börjar få mer ont i nacken och i ryggslutet.

Nu skall jag titta lite på TV och vaka in natten.

21 mars 2012

Jag vaknade vid halvsextiden och har sovit hyfsat i natt, med bara några avbrott, då jag fick gå upp och sträcka på mig och sitta på sängkanten en stund.

Jag genomför min Qigong övning, inte utan problem. Vid 12-tiden skall jag åka till Linköping för undersökning på smärt och rehabkliniken.

Jag gör en matris över mina symptom så som jag gjorde när jag var på vårdcentralen senast. Så här kände jag det vid sju-tiden i morse.

 

Symptom

Klockan 7

Innan Qigong klockan 8

Efter Qigong kl 9

Tinnitus, båda öronen

Ja

Ja

Ja

Yrsel

Ja, lite, första minuten efter uppstigande.

Nej

Nej

Illamående

Ja

Nej

Ja, något lite

Nackvärk

Svagt, svaghetskänsla

Ja

Ja, knastrar

Huvudvärk

Nej

Nej

Svagt

Höger axel ont

Svagt

Ja

Ja, strålar svagt från nacke ner i axel och en bit ner i ovansidan av underarmen

Ländryggen ont

Svagt

Svagt

Ja, kramp på ovansidan av höger lår.

Höger knä ont

Svagt

Lite

Ja, där menisken opererades början 2010

Vänster knä ont

Svagt

Svagt

Svagt

”Kramp” under knäskålarna

Nej, senast var för ett par dagar sedan

Nej

Nej

Hjärtat ”hoppar”

Nej senast var igår

Nej

Nej

Stickningar i hjärtat

Nej

Nej

Nej

Nedstämdhet

Ja

Ja

Nej

Humörsvängningar

Ja, varierar kraftigt under dagen

Vet inte

Vet inte

Glömska

Särskilt det som ligger i nutiden typ; köp mjölk

Vet inte

Vet inte

 

Koncentrationsproblem

Ja, försökte läsa en stund innan uppstigande

Vet inte

Vet inte

Skrivproblem

Ja, kastar om och ”tappar” bokstäver.

Vet inte

Vet inte

Magproblem

Ja, gick över efter en kvart och liten vatten

Nej

Nej

Domningar i tåspetsarna

Ja, mest höger foten

Ja, mest höger foten

Ja, mest höger foten

Jag körde till Linköping, men kunde inte ta sträckan i ett svep utan var tvingad att stanna vi Norsholm och vila mig och sträcka ut.

När jag kom till Universitetssjukhuset så parkerade jag förstås på fel ställe och tvingades gå flera hundra meter i onödan innan jag slutligen hittade fram till Smärt och rehabkliniken.

Där träffade jag läkaren AK och jag fick omedelbart ett gott intryck av henne som yrkeskvinna, men det fanns också en ytlighet där som irriterade. Vi samtalade och hon undersökte mig i ungefär en och halvtimma och för första gången så träffar jag en sjukvårdspersonal som tar upp hela människan och som dessutom är påläst och inte förmedlar en känsla av att det är bråttom, bråttom till nästa patient. Det kommer att framöver göras ett antal olika undersökningar för att utesluta andra sjukdomar och att helt koncentrera åtgärderna på skadorna från olyckstillfället. Det jag fick med mig främst är att det är min brist på sömn från olyckan fram till idag som måste åtgärdas omedelbart, så jag hämtade ut sömnmedel från apoteket på hemvägen, men hon säger också att mitt fysiska skick är på tok för dåligt och att jag måste träna mer och gå ner mer i vikt.

Resten av kvällen tillbringade jag med att vila och vid tiotiden tog jag dosen sömnmedel och vid halvettiden somnade jag.

22 mars 2012

Jag sov inte ostört i natt heller, jag var vaken flera gånger på grund av nacke och rygg och jag steg upp vid sextiden och låg sedan och läste och tittade på TV om belägringen av en mördare i Montauban i Frankrike.

Det är dags för Qi gong och en promenad. Det ser ut att bli en varm och solig dag.

Nu har jag gjort träningspasset och jag har fått ökade problem med min nacke, får se om promenaden kan rätta till det.

Jag har inte gjort något idag för jag mår så fruktansvärt dåligt. Det sitter som en slips av stål runt nacken och den slipsknuten sitter hårt. Jag har svårt att gå och att böja mig. Jag är ute i trädgården och pratar med Mats när han klipper träden.

Jag sitter på testcykeln och trampar två tiominuters pass, mycket mer klarar jag inte. Jag går genom överklagandet som jag skall försöka få tillstånd gentemot AFA.

Jag får ett mail från Rolf Johansson på Kinnarps där han undviker svara på min fråga. Kommer Kinnarps hjälpa mig medel för att betala  mina advokatkostnader vid överklagande av AFA:s beslut?

Klockan är 10 på kvällen och jag mår så dåligt så jag vet inte om jag vill vakna överhuvudtaget i morgon, skall mina dagar vara på det här sättet framöver, ja, då kan det lika gärna vara.

23 mars 2012

Jag vaknade vid sextiden och har då sammanlagt slumrat i drygt fem timmar, med kanske ett par uppvaknanden! Det måste vara rekord?!

Jag sitter och skriver och har precis tagit värktabletter och antiinflammations medicin. Jag har rejält ont i nacken och i huvudet, närmare bestämt över ögonen och i pannan och under vänster öra och ut i axeln och ner i armen och fingrarna.

Solen skiner och jag känner mig ändå bättre inombords jämfört med hur det var igår.

Jag har suttit och läst en stund, men huvudvärken har inte gett med sig. Den läkare som skrev ut sömntabletter varnade mig för att det skulle kännas som ”dagen efter” när man har använt dessa tabletter, det kanske är så här det är då, att allt är i sin ordning.

Jag var ute och gick en sträcka och tog med cykeln för att testa hur det gick att cykla. Det gick inget vidare, jag cyklade kanske en kilometer och drog på mig en ännu värre nack- och huvudvärk.

Nu har vi fikat ute i trädgården med barn och barnbarn. Min huvudvärk börjar klinga av så sakteliga.

Mats håller på och sågar ner ett fruktträd som är helt murket. Mitt enda bidrag är att stå bredvid och ge goda råd.

På kvällen, framåt 17-tiden så hade vi årets första grillning med barn och barnbarn. Det var skönt att stå i solen och ta en pilsner tillsammans med de nära och kära. Vi pratade om det ena och det andra, själv deltar jag inte i samtalet lika mycket som tidigare, Den här arbetsskadan och hur min arbetsgivare har behandlat mig har gjort mig ganska dyster till sinnes, så jag lyssnar mest och inflikar bara då och då i samtalet mer för att markera min närvaro.

I morgon skall mina barn och deras respektive fira min sextioårsdag, vilket skall bli mycket trevligt. Det är den sextioårsdag som jag inte orkade med förra året på grund av mitt olycksfall på arbetet. Jag bad min fru kontakta hela vår bekantskapskrets och meddela dem att det inte var rätt med fest, utan att vi skjuter allt detta på framtiden.

Jag somnar in vid ett på natten.

24 mars 2012

Jag vaknade vid halvfem på morgonen med rygg- och nackvärk, inte fan hjälpte sömntabletten i natt, inte! Jag går upp och läser en stund och skriver en stund och stoppar i mig smärtstillande. Framåt sex så slumrar jag till en timma till. Nu har solen tittat fram och jag skall göra mitt qi gong pass.

Jag vilar på eftermiddagen för att kunna delta i mitt försenade sextio års firande.

Margareta och jag blir hämtade av Christian och körda till Maria och hans bostad vid Södra Promenaden. Maria och Anna har förberett en fem rätter middag under eftermiddagen. William åker med oss också. Christian släpper av oss och åker sedan och hämtar Mats, Filip och Chris. Under eftermiddagen har Mats varit med Filip på hans första fotbolls turnering i Krokek. Det gick visst ganska bra. Hans lag vann 3 av 4 matcher.

Mitt sextio års firande inleddes med champagne och bruschetta och sedan serverades en pastarätt med hemlagad pasta med någon form av tomatconcasse och pasta fylld med spenat, ricottaost och kryddor. Det var mycket smakligt, till detta serverades vitt vin. Sedan kom det in en liten osttallrik och öl från Nils Oscar, en ale som heter Control Alt Delete. Till osten serverades en fikon marmelad. Till huvudrätt fick vi en nötbiff med ett underbart kött från Vångatrakten och till detta fick vi portvinssås och egenhändigt gjorda pommes frites. Detta fick vi ett utmärkt rött vin. Till efterrätt så vankades det Creme Brulee precis som det skall vara med en bränd sockerskorpa och efter det så blev det kaffe och likör. Jo det var en festmåltid som man inte glömmer i första taget. De är duktiga mina döttrar och svärsöner.

När klockan närmade sig tio så gick vi till bussen och åkte till Herstaberg för att sedan promenera den sista kvarten hem under en stjärnklar himmel. Filip hade mycket att säga och fråga om galaxer, stjärnsystem och Big Bang teorin. Jag gick bet på hans frågor när vi kom in på teorin om det ”böjda” universum. Här måste jag läsa på. Det har varit en fantastisk kväll som jag aldrig glömmer, jag är lyckligt lottad med sådan fin familj.

25 mars 2012

 

Jag vaknar vid femtiden eller kanske rättare sagt vid sextiden, klockorna skall ju sättas fram en timme i natt. Rygg och nacke krånglar. Jag lyckas somna om och stiger upp vid sjutiden.

Jag gör morgonbestyren med hjälp av Margareta och äter frukost, sedan går jag ut och går en kort promenad och så hem och vila.

Nu är klockan 14 och jag har provcyklat, det gick både bra och dåligt. Jag kan cykla kanske tio minuter sedan måste jag kliva av och gå en stund och stå där får jag hålla på. Nu är jag hemma med en kraftig värk i ryggen och nacken, som inte ens smärtstillande rår på.

Resten av dagen gjorde jag ingenting utan satt i en fåtölj och vilade ryggen och tittade på TV, det är verkligen inte roligt men vad skall man göra?! Jag vakade in natten och somnade först vid ett på natten trots att jag tar sömnmedel.

26 mars 2012

Det blev mycket dåligt med sömn i natt, jag vaknade ideligen trots att jag tagit sömnmedel, nu var det inte bara ryggen och nacken som krånglade utan även magen. Jag går upp vid sex och sitter och skriver lite och läser lite. Vid åtta ringer jag Helena och J som överenskommet. Helena svarar på SMS att hon sitter på tåget och ringer senare. J svarar varken på fasta numret eller på sin mobil. Jag ringer även till Personskadeförbundet för att få tips om läkare som kan gå emot utlåtanden från förtroendeläkare. Den person på förbundet kan tyvärr inte hjälpa mig och hon känner väl till de problem med försäkringsbolag, som jag har. Tydligen är det alltid så nu för tiden att man får avslag på avslag oavsett hur väl underbyggda försäkringsfallen är. Hon skall skicka mig material om förbundet, utifall jag vill gå med som medlem. Jag förstår nu att Alliansen med tyst bistånd av s k oppositionen har "nedmonterat" det som skall vara arbetsskadades skydd mot slarviga tillverkare och landsting som inte sköter sin arbetsmiljö.

Nu är klockan ett på dagen och jag har suttit vid telefonen och väntat på att Helena skall ringa upp, som hon lovat göra. Det enda samtal som kommit är från X, vi talade en stund och jag beskrev min situation och föga förvånande så tycker han att ledningen inkl. politiken behandlar mig illa ja han sade till och med att han tycker att jag mobbas. Nu kom Margareta hem och vi äter väl lunch tillsammans och så skall hon åka på ett nytt jobb i eftermiddag och jag får väl sitta och vänta vidtelefonen tills Helena behagar att ringa.

Nu är klockan fyra på eftermiddagen och jag sitter fortfarande vid telefonen och väntar på samtal från Helena.

Jag väntar med telefonen i fickan, men ingen ringer, varken J eller Helena. Att det är påfrestande att vänta på besked om en framtid behöver jag väl knappast skriva. Det inte bara påfrestande det är tortyr, när man själv inte kan påverka förloppet utan är utlämnad till andras godtycke.

Jag tog mi samman och gjorde mig Qigong pass, vilket jag klarade hyfsat uppmuntrad av det så tog jag cykeln och promenerade med den vid min sida. Jag klarade väl lite mer än en kilometer, sedan gick det inte längre, ryggen krackelerade och jag kunde knappt ta ett steg. Jag fick sitta vid vägkanten en stund och sedan i sakta mak cykla hem i skymningen.

När jag kom hem så låg ett sms och väntade i telefonen där hon beklagade att hon inte ringt och det berodde på att hon ville tala med J och stämma av med honom vad som hänt under hennes semester förra veckan.

Jag satt och tittade på TV, Road Wars, till midnatt och sedan somnade jag.

27 mars 2012

Klockan är sju och jag sitter vid datorn och tittar ut på morgonen. Det verkar bli en grå dag. Passar mig fint för det är lite så jag känner mig också. Jag vaknade vid sex tiden och har haft ganska bra sömn med få avbrott. Det värker i nacken och ländryggen, så jag skall strax ta lite medicin.

Klockan är snart 12 och något samtal från Helena har inte kommit.

 

KH ringde.

Helena ringde senare på dagen och det framkom väl inget nytt, mer än att jag påminde henne om brevet till Kinnarps och hon lovade skicka det. Sedan berättade hon att J skall ta fram underlagen för särskild avtalspension och att denna pension troligen kan träda i kraft först från och med 1 maj i år. Hon skulle informera Åsa Kullgren om beslutet om min förtids pensionering. J skall skicka mig underlaget för pensionering så att jag kan läsa på det och be min advokat att förklara för mig om det är något som kommer att skada mig eller förhindra mig om jag skriver på det. Jag tänker då på möjligheten att dra landstinget inför rätta för deras ansvar för skadan i och med att man inte har haft ett arbetsmiljöarbete värt namnet.

På kvällen åkte jag till Linköping för att hämta whiskeyprovningsglas. Jag hade lovat Attila på logen det, han och Torgny skall genomföra en whiskeyprovning,

När jag kom hem så var jag ganska mör i rygg och nacke och fick stoppa i mig värktabletter.

Jag vakade in natten med hjälp av ”Road wars”. För den som inte vet det så är det filmade polisingripanden från England.

Jag somnade vid ettiden.

28 mars 2012

Jag vaknade vid sex-tiden efter en natt med bara några få uppvaknanden. Jag går upp och tar medicin och sedan lägger jag mig och slumrar någon timma till.

När frukosten var avklarad så ringde J vid 11-tiden och han berättade en del. Han hade kontaktat AFA och talat med min handläggare. Handläggaren kunde inte säga så mycket då n inte hade fullmakt, men helt klart är det att det är förtroendeläkarnas uttalanden som har fällt avgörande. J berättade vidare att jag borde ta kontakt med Försäkringskassan för att få deras bedömning av skadan. Det verkar som om och det visste jag inte, att de kan ta egna beslut om arbetsskada och eventuellt ge ersättning och att AFA:s beslut sedan är ganska följsamma till försäkringskassans beslut. J föreslog vidare att vi borde lägga beslut om förtidspensionering i vänteläge tills försäkringskassa och AFA hade beslutat i mitt fall. Jan skall skicka underlag för särskild avtalspension till mig i vilket fall som helst.

KH ringde.

Nu har jag arbetat med analysen om förtroendeläkarens utlåtande. Rygg och nacke värker och jag skall gå ut och ta en promenad efter att jag ringt försäkringskassans arbetsskadeavdelning.

Jag har pratat med arbetsskadeavdelningen och de skall skicka mig underlag för en prövning om arbetsskada.

Jag gick ut och gick med min cykel och typiskt nog så började det regna, men det gör inte så mycket för jag är redan så grå i sinnet så det är skit det samma. När jag kom hem så hade jag präktigt ont i nacken och i ryggen och i knäna. Jag skall sätta mig i steamern och se om jag kommer att bli bättre till mods.

Jo det känns bättre efter bastun och det blev ännu bättre när Margareta hade ordnad lite extra till kvällsmat.

Margareta tyckte eftersom det har varit lite dystert senaste tiden, min arbetsskada och hennes långvariga influensa som satt sig på hennes stämband.

Jo, det blev en lukullisk måltid med en förrätt besående av färsk sparris, skinka och hollandaisesås, huvudrätt var en av mina favoriter, wienerschnitzel och till efterrätt kaffe och kaka, till förrätt och huvudrätt serverades också en gott rödvin.

Jag avslutade kvällen med att läsa, sträcka på mig och gå och fortsätta läsa och sedan vaka in natten med något hjärndött tv-program.

29 mars 2012

Jag har sovit fem – sex timmar med få avbrott, om det beror på vinet eller sömnpillret vet jag inte, men jag har sovit ganska ostört i natt.

När jag vaknar upp så ger nacken och ryggen sig omedelbart till känna och jag tar då smärtstillande.

Jag klarar inte av att göra mitt Qigong pass, jag får försöka i morgon.

Jag har under dagen arbetat med mitt överklagande.

Jag har diskuterat med min advokat ungefär följande. Jag har kontaktat JE om läkarintyg. Han har ännu inte hört av sig och jag har lämnat besked hos hans sekreterare som lovat att han skall ringa mig. Jag berättade också att jag försöker få tid ho HMO för att få skriftligt det hon sade muntligt. Jag berättade att jag också har varit i kontakt med Timanders läkarmottagning i Stockholm och frågade U om det är god ide att gå vidare med detta och det tyckte han att jag skulle göra. US skulle nu ta kontakt med Rolf Johansson på Kinnarps för att få deras utfästelse om att Kinnarps skall stå för mina advokatkostnader. Jag berättade också för U om att landstinget Sörmland vill bli av med mig via särskild avtalspension. Vi skall hålla varandra underrättade om utvecklingen.

Nu skall jag ringa till Timanders i Stockholm och boka ett första möte.

Nu har jag bokat två möten med Timanders i Stockholm. Det blir den 10/4 och om de ser att de kan hjälpa mig så blir det ett andra möte dagen därpå den 11/4.

På kvällen var jag på logen och träffade bröderna. Jag var handbard till ädelärk. Det var problematiskt att sitta genom ceremonin. Jag hade även till uppgift av medärk att läsa en dikt och det blev en dikt ut Ondskans blommor av Charles Baudelaire. Margareta hämtade mig på logen och när vi kom hem så läste jag lite och tittade på tv till jag somnade vid ett-tiden.

30 mars 2012

Jag vaknade vid sex i morse och jag känner av värk i ländryggen som sedan går ner i höger ben även nacken gör sig påmind. Jag läser en stund och väntar på att klockan skall gå. 

Jag har genomfört Qigong men det var inte utan stora svårigheter, idag är det ländryggen som värker och det kör ner i höger lår och ben. Nacken värker lite men det känns som om stelt i hela nacken och det kör till uti höger axel.

Jag skall äta frukost och ta smärtstillande.

X ringde och vi pratade om lite av varje och berättade att anledningen till att politiken vill bli av med mig är Ylva G Karlsson. Ja, det förvånar mig inte, jag förklarade ju för henne strax före jul vad jag tycker om politikens inblandning i det löpande arbetet. Ett av hennes huskott var att hon ville ha en politisk sekreterare med som observatör i den löpande verksamheten på en enhet. Smaka på det "en observatör" och det var ändå bara en av flera dumheter hon fått ur sig på kort tid. Ylwa är en komplett idiot och när man pratat med henne så får man ett sådant behov av att duscha, att duscha bort allt dumheter som hon får ur sig och som klibbar fast på kroppen.

Nu är klockan 11 och jag skall försöka hålla mig vaken så länge det går.

31 mars 2012

Jag vaknade vid femtiden och gick upp och sträckte på mig och tittade ut. Det blev ingen chock, men ändå lite. Det är helt vitt ute på gräsmattorna och snön yr i vindbyarna och Margareta och jag som hade tänkt och hämta mamma och fara vidare till hennes sommarställe, men nu blir det inget med det. Vi håller oss hemma idag.

Jag lade mig en stund till och läste och slumrade någon timma till. Det är lättare nu att sova med sömnpiller, jag känner inte av ryggvärken lika väl som utan dem, men det finns en nersida med tabletterna och det är när man vaknar och ett par timmar framåt så känns det som man har en baksmälla, torr i munnen och en olustig känsla i huvudet.

Nu har jag gjort mitt Qi gongpass och jag känner mig lite bättre till mods både kroppsligt och själsligt, innan övningen så hade jag som krampkänningar/stelhet i nacken och dt var elektriska stötar som kom då och då, men nu är det mesta av detta borta, jag har lite stelhet kvar och en svag huvudvärk. Ryggslutet är lika bedrövligt som innan övningarna trots att värktabletterna borde dämpa det, jag kanske får ta en dos till.

 Jag mår så jävla dåligt, vi var till stormarknaden och handlade lite, inte så mycket för att vi behövde något utan mer för att jag skall komma ut. Det var tänkt att vi skulle fika men det skippade vi för jag orkar inte, jag orkar inte med mig själv och än midre med andra, Jag har så ont i ländryggen, det känns som om den är på väg att förlamas och det kör smärt punlser ner i höger ben och jag har som kramper under vänster knä. Jag får kämpa en minut i taget, en minut i taget en minut i taget…..

Länk till "Brevet till regeringen, politiker och massmedia". Dagbok om mitt privata helvete, som landstinget Sörmlands olika politikerledningar, Kinnarps AB, förtroendeläkare hos AFA, förtroendeläkare hos Försäkringskassan, förtroendeläkare hos Länsförsäkringar Skaraborg, Vårdcentralen Kungsgatan och Alliansen med Reinfeldt i spetsen, har gett [...]

06 Dagbok från Helvetet februari 2012

Publicerat i: 06 Dagbok från Helvetet AFA, AMV, Advokat, Aftonbladet, Alliansen, Anna Dahlberg, Ansvar, Arbetarskydd, Arbetet, Arbetsmiljö, Arbetsplatsolycka, Arbetsskada, Arbetsskador, Arvodesaffären, Arvodesskandalen, Customer Quality Manager, Dagbok, Dålig arbetsmiljö, FP, Folkpartiet, Försäkringskassan, Förtroendeläkare, Gärde Wesslau, Helvetet, KD, Kinnarps, Kinnarps AB, Kinnarps Group, Kinnarps Int, Kinnarps Interior, Kinnarps Ltd, Kontorsstol, Kristdemokraterna, Landsting, Landstinget Sörmland, Landstinget Östergötland, Landstingsfullmäktige, Landstingstyrelsen, Länsförsäkringar Skaraborg, M, MP, Magnus Leivik, Miljöpartiet, Moderaterna, Nya moderaterna, Reinfeldt, Rolf Johansson, S, SD, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Utförsäkrad, V, Vänsterpartiet, Ylwa G Karlsson, Åsa Kullgren
 Länk till "Brevet till regeringen, politiker och massmedia".
 
Dagbok om mitt privata helvete, som landstinget Sörmlands olika politikerledningar, Kinnarps AB, förtroendeläkare hos AFA, förtroendeläkare hos Försäkringskassan, förtroendeläkare hos Länsförsäkringar Skaraborg, Vårdcentralen Kungsgatan och Alliansen med Reinfeldt i spetsen, har gett mig.

Kinnarps AB levererade felkonstruerade stolar till Landstinget Sörmland i ung. år 2002 och när man upptäckte det så varnade Kinnarps AB och Landstinget Sörmland inte de anställda!
 
Den 12 oktober 2010 så gick en felkontruerad stol sönder under mig och jag skadade knän, ländrygg, nacke, höger axel och fick tinnitus på höger öra.
 
Läs mer under länken högst upp.
 
Kinnarps AB genom Rolf Johansson (Customer Quality Manager) har lagt locket och återförsäljaren kan inte uttala sig för ansvaret enligt denne ligger helt på Kinnarps (tillverkaren).
 
 
Rolf Johansson som tidigare varit en person som man kunnat samtala med om min situation är numera mycket tystlåten man och svarar knappt på tilltal. Han och företaget styr nu över allt till sitt försäkringsbolag och framför allt till advokatbyrå Gärde Wesslau.
 
Varför agerar Kinnarps/Rolf Johansson så?
 
Jo, det handlar om pengar, anspråk som jag har för alla utgifter jag har haft, har och kommer ha i framtiden. 
Kinnarps och landstinget Sörmland har genom sin underlåtenhet att varna och leta upp felaktiga stolar för att förhindra personskada på arbetet, gett mig skador och hittills två operationer och ytterligare minst två operationer till, väntar i framtiden. 
De har gett mig sjukskrivningar och utförsäkring. Jag har aldrig varit smärtfri sedan 12 oktober 2010, alla fritidssysselsättningar och livsinnehåll har de två företagen tagit ifrån mig, jag kan knappt gå, ofta inte alls och nätterna är ett levande helvete. Tack Kinnarps AB och landstinget Sörmland för det!
 
Kinnarps tvingar mig till extraordinära åtgärder, trots att det är de som har fulla ansvaret för de skador de gett mig med sina undermåliga produkter.
 
Kinnarps AB är ett oansvarigt företag, som inte tar ansvar för det de producerar och konsekvenserna av sina skadliga produkter och det är viktigt att alla som har kontakt med detta företag får veta det.
 

1 februari 2012

Jag vaknar tidigt och med svåra nacksmärtor. Det var ingen bra natt.

Jag sitter och läser en stund och tittar lite på TV och ser att det är full fart där som vanligt, går upp och går, sträcker på mig och står och tittar på fåglar.

Margareta har åkt till arbetet. Hon kommer att vara bort ända till sent i kväll. Hon har utbildningar hela dagen och kvällen, så nu skall jag göra i ordning mig och göra mitt Qigongpass och äta frukost.

Jag har haft ett samtal med försäkringskassan om hur jag skall göra med läkarintyget som jag fick häromdagen. Jag trodde detta sköttes elektroniskt, men så är det tydligen inte alltid, jag skall avvakta en blankett från försäkringskassan och skicka in intyget tillsammans med det.

Den här dagen har varit svår. Det har blivit mest att titta på TV, sittandes, liggandes och ibland stående. Det är sen eftermiddag och jag skall ta en promenad efter noggranna förberedelser.

Nu har jag gått en liten sväng och lyssnat vidare på ett par kapitel i Peter Englunds essäsamling. Den första handlade om skruvmejselns historia och den andra handlade om massagestavens historia. Jo det fanns en hel del att säga om dessa uppfinningar. När jag kom tillbaka till lägenheten så tittade jag först till barnbarnen, som är ensamma en stund på kvällen. Den äldre hade fysikläxa, som handlar om mått och mätningar. Han tycker det är lite tråkigt, så för att få det intressantare så berättade jag om arkivmetern och dess tillkomst i Paris i samband med franska revolutionen och från det så kom vi in på att metaller utvidgas och krymper i förhållande till vilken metall det är och dess omgivande temperatur och det ledde oss in på vad ”solkurvor” är och vilka katastrofer de kan orsaka för att slutligen berättar jag om Gustav Dalens uppfinning AGA-fyren, där han bland annat använde metallens egenskaper till att skapa obemannade fyrar och hur han blev blind på grund av en skada i arbetet. Denna gång är inte landstinget Sörmland och Kinnarps skyldiga......!

Ja, nu börjar klockan närma sig midnatt och de långa och ensamma timmarna börjar.

2 februari 2012

Jag sitter tidigt på morgonen och tittar ut över de snötäckta gärdena. Det ser kallt ut.  Om några timmar skall jag åka på Qigongträning. Jag känner mig nedstämd och får därför ta en minut i taget, för jag blir lätt passiv när jag känner på det här sättet, vad jag verkligen skulle vilja göra, kan jag inte göra och det är att åka skidor eller skridskor för den delen. Jag saknar det.

Jag genomförde Qigongpasset, men det gav mig sådana problem med ryggen och nacken, framförallt nacken så att jag blev säng och stolsliggande resten av dagen med två undantag, mina döttrar bjöd på kaffe och semla och det andra var ett tv-program om hur svårt det är att få en skada på arbetet godkänd som arbetsskada. Jag vet inte om det var Qigong som utlöste det eller om det hade kommit ändå.

Den här dagen hade jag helst strukit ur kalendern, den gav mig inget mer än smärta, yrsel och illamående.

3 februari 2012

Det har varit en besvärlig natt. Jag sitter och tittar ut över ett fruset landskap och termometern visar minus 20 grader.

Det är dags för frukost och smärtstillande, men först blir det Qigongpass.

Efter en utmärkt frukost, som jag för en gångs skulle kunde njuta av till fullo (oftast är jag illamående på sennatten och på förmiddagarna), bacon, ägg, juice och bröd.

Jag har haft ett samtal med min tilltänkta advokat. Vi skall träffas på måndag, under förutsättning att Margareta kan skjutsa mig. Det är för långt för mig att sitta bakom ratten.

Jag har även haft ett samtal med AFA, denna jävla, omänskliga institution. Jag ville försäkra mig om att överklagande tiden är sex månader och det var den, så jag har på mig att överklaga till deras AFA:s omprövningsavdelning senast 11 juli 2012. Den här avdelningen är tillsatt av tjänstemän från AFA och de gör en opartisk bedömning. Jo du läser rätt jag fick det beskedet, ”en opartisk bedömning”. Nå varför bryr man sig att överklaga när utsikterna till att få godkänt som arbetsskada är så små. Först och främst är det för att ta bort den förolämpning som AFA har skickat till mig nu, två gånger, där de säger att det finns inget samband mellan olyckan på arbetet och dina skador och du skulle struntat i att gå ”den rätta vägen” inom vården, alltså via vårdcentraler som jag avvisades ifrån tre stycken och sist men inte minst så säger AFA att, du är ändå för gammal så du hade fått de problem du har ändå.

Margareta och jag åt lunch och sedan vilar jag för ryggvärkens skull. På posten idag så återfinner jag ett brev från Kinnarps försäkringsbolag; länsförsäkringar Skaraborg. När jag läser det så känns det som om jag fått ett knytnävsslag i ansiktet, samtidigt som de spottar på mig. Jag citerar ”Med hänsyn till uppgifter i journalanteckningar och konsultation med medicinska rådgivare i ortopedi anser vi att olycksfallet den 12 oktober 2010 orsakat en akut läkningstid på c a 2 – 3 veckor. Vi kan därför lämna en avrundad skattefri ersättning på 2000 kr för sveda och värk, vilket vi överför till ditt bankkonto enligt tidigare uppgift.” Är detta rättvist eller rimligt? Nej det är det inte och jag ringer därför upp RS på försäkringsbolaget och för klarar vad jag anser om detta. Oacceptabelt, jag avvisar detta, jag överklagar. Försäkringsbolagets ställningstagande är orättvist, kränkande och helt felaktigt. Handläggaren skall skicka mig den medicinska utlåtandet från sina så kallade experter och jag skall ta upp detta med min advokat på måndag.

Jag får samtal från patientnämnden, där hon meddelar att man ännu inte fått ut några uppgifter från TeleQ om mina samtal den 14 oktober 2010, men att tekniker håller på och arbetar med detta. Hon har inte fått tag på Eva Bågenholm för att fråga varför journalanteckningar inte gjorts dels av den person som jag mötte i receptionen och dels av Eva Bågenholm själv.

Det här är nästan för mycket för att man skall orka med, jag känner hur nackvärken och huvudvärken ökar och hjärtat slår oregelbundet och hur jag blir ohälsosamt arg. Jag måste lägga mig ner.

Klockan är två på natten och jag får inte en blund i ögonen. Jag har så ont i ryggen och i nacken, så jag vet inte vad jag skall göra. Jag kan inte ta mer smärtstillade, jag har redan tagit fler ön den rekommenderade dosen. Jag önskar Kinnarps och landstinget Sörmland åt helvete, som de har ställt till det för mig. Jag förbannar den dag jag fick Kinnarps jävla kontorsstol under mig. Det är inte bara jag som far illa, hela min familj får ta smällen för Kinnarps misstag och landstinget Sörmlands tafflighet att sköta arbetsmiljön och mycket annat.

Det värker så det bultar i öronen, hur skall jag klara den här natten?

4 februari 2012

Tankarna har malt hela natten. Varför gjorde jag inte si och varför gjorde jag inte så? Det är ganska meningslös sysselsättning som hjärnan ägnar sig åt, det går ju inte att skruva tillbaka tiden och göra om och därför blir det destruktivt att tänka på det här sättet. Det sätter ner humöret. Men om man nu får leka med tanken om att man kan göra om saker här i livet, så skulle jag vid olyckstillfället 12 oktober 2010 legat kvar på golvet och skrikigt rakt ut efter en ambulans. Detta hade förändrat allt, i stället för att låtsas för sig själv om att inget har hänt och att smärtan nog går över bara jag får vila lite och ta några värktabletter. Nu sitter jag här med facit, övergiven och utlämnad till anonyma läkares bedömningar och med dåliga förutsättningar dels att rätt behandling av rätt kompetens så att jag blir bättre och också med mycket dåliga för att få ekonomisk kompensation för det lidande jag oförskyllt drabbats av.

Jag startade morgonen med Qigong och sedan läste jag nyhetsrubrikerna på nätet. Jag ser att man dödar sina medborgare i Syrien, Löfven är antifeministisk och att det skall bli demonstrationer mot Acta-avtalet i Stockholm idag, ja, man lär sig mycket.

Tidigt på förmiddagen fick jag massage av Mats. Det kändes mycket bra efteråt. Jag blir mycket avspändare i kroppen och smärtan minskar något.

Margareta och jag åt frukost och nu sitter jag vid datorn och skall publicera ytterligare en dag i mitt liv.

Jag har inte gjort speciellt mycket idag. Det var en vanlig dag med värk i ryggen och nacken. Det som kanske var lite annorlunda var att jag hade då och då mycket ont i högra knäet.

Det är konstigt när jag tänker tillbaka, från olyckan 12 oktober 2010 fram till idag, jag borde ju känna mig bättre?! Men jag gör inte det eller har jag glömt bort hur det känns att vara bra, det kanske är det här som är normaltillståndet, att ha värk i rygg och nacke och knän och att det toppar då och då med närmast outhärdlig smärta som inte värktabletter ibland rår på.

Nu är klockan nästan 1 på natten till söndagen och jag kan inte sova på grund av smärta och spändhet i kroppen. Det verkar som om massagen den här gången inte fick den verkan den brukar få. Jag får försöka se på TV, vilket skit som helst som sänds bara det håller mig vaken, allt är bättre än att värka sönder i mörkret i en säng. Margareta gjorde det rätt som sover i ett annat rum.

5 februari 2012

Jag vaknar tidigt och känner efter i kroppen. Hur skall den här morgonen bli? Det finns väl ingen anledning eller orsag till att hoppas att man skall vakna upp och att man skall vara smärtfri, som en vanlig morgon innan den 12 oktober 2010, men man kan ju alltid hoppas. Ja det värker inte mer den här morgonen eller någon annan morgon, kanske det blir en bra dag?! Jag avvaktar med att ta smärtstillande och försöker i stället läsa lite och slappna av. Det går bra en halvtimme sedan smyger nackvärken och huvudvärken sig på och då går det inte att läsa, är det ”bara” ryggvärk då kan jag läsa hyfsat ostört bara jag ändrar position på ryggen då och då.

Jag och Margareta äter frukost och sedan skriver jag lite och läser lite, sitter en stund, står en stund, går omkring i lägenheten en stund och så upprepas det mönstret som en oändlig loop.

Vid ettiden så tar vi bilen och åker till ett naturområde så att jag skall kunna gå lite under överinseende av Margareta. Vi gå och småpratar lite om ditt och datt. Det blir inte så lång promenad, några hundra meter, för mitt hjärta börjar ställa till problem. Vi är båda oroliga för framtiden, Margareta har haft tunga jobb i hela sitt liv och det har slitit på hennes höfter och axlar, sedan fick hon ju beskedet om att hon blev arbetslös våren förra året, på grund av misskötsel av dåvarande ledningen i Röda Korset bestående av Bengt Westerberg och Christer Zettergren.

Nu är jag tillbaka till hemmet och skriver mina sura kommentarer om omvärlden.

Jag skall kolla om det finns någon fotboll att titta på, helst vill jag se Chelsea mot Manchester United, men de brukar gå på Viasat och det har inte jag tillgång till.

Det blev ingen fotboll och det blev inget mer än att titta på TV försöka koncentrera sig på att läsa, vilket inte går något vidare bra. Blicken glider utmed textraderna, men jag har svårt att ta till mig vad orden bildar för djupare betydelse och förstå det.

Jag gjorde något i varje fall när det gäller AFA. Jag gick till deras hemsida och tittade på deras facebookkoppling och så lade jag in en kommentar med hänvisning till min blogg. Det skall bli intressant och se om någon på AFA kommenterar mitt inlägg.

Jag håller mig vaken framåt ett-tiden då jag tar smärtstillande.

6 februari 2012

Jag har vakat i natt från klockan fyra. Man ligger och funderar på situationen och vad man skall göra och inte göra.

Idag skall jag till en för mig ny läkare på vårdcentralen Åby, DM. Det blir ännu en läkare att rabbla upp historien från 12 okt 2010 och framåt, för.

Jag gör mitt Qigongpass och det går hyfsat, sedan sätter jag mig vid datorn. Kanske jag skall göra någon form av statusrapport för dagen som den hittills har varit. Jag har ju medvetet undvikit smärtstillande på morgonen för att verkligen kunna känna hur kroppen mår vid läkarbesöket.

Innan jag åker till vårdcentralen så försöker jag få tag på HZ som S tipsade om, men han har stängt sin praktik till 15 februari. Jag söker även JE (som jag kom i kontakt med via företagshälsovården Feelgood på mitt arbete), men han var inte anträffbar.

 

Symptom

Klockan 5

Innan Qigong klockan 8

Efter Qigong kl 9

Tinnitus, båda öronen

Ja

Ja

Ja

Yrsel

Ja

Nej

Nej

Illamående

Ja

Nej

Nej

Nackvärk

Svagt

Ja

Ja, mycket

Huvudvärk

Svagt

Svagt

Svagt

Höger axel ont

Svagt

Ja

Ja mycket

Ländryggen ont

Svagt

Ja

Ja

Höger knä ont

Svagt

Ja

Ja

Vänster knä ont

Svagt

Svagt

Svagt

Hjärtat ”hoppar”

Någon gång på morgonen

Nej

Nej

Stickningar i hjärtat

En stund innan insomning igår

Nej

Nej

Nedstämdhet

Ja

Nej

Nej

 

Koncentrationsproblem

Ja, vid försök att läsa

Vet inte

Vet inte

Magproblem

Nej

Nej

Nej

Domningar i tåspetsarna

Ja

Ja

Ja

 

Jag åkte till Åby vårdcentral och träffade DM och en läkare under utbildning, som jag glömt namnet på. Det var ett bra möte där jag tog upp tre saker, som jag behöver hjälp med.

•       Finns det något man inom sjukvården kan göra ytterligare för mig som inte redan gjorts eller görs?

•       Förlängning av min sjukskrivning bland annat för att jag skall orka genomföra MMR-kursen.

•       Med anledning av AFA:s avslag så vill jag ha hjälp med frågan. Finns det någon eller någon läkare som kan bidra till att vederlägga förtroendeläkarnas utlåtanden.

DM föreslog att jag skall komma på fredag klockan 8.30 för att starta en grundlig utredning om vad som kan göras, då får jag även läkarintyget.

Jag fick ett gott intryck av läkaren och ser fram mot fredagen.

Sedan åkte jag till Linköping för att träffa advokat US, det var med stor möda jag tog mig dit. Jag fick stanna och vila vid Statoil i Norsholm och på ett ställe till.

Vi samtalade i knappt två timmar efter att han bekräftat att han skall hjälpa mig. Jag berätta hela historien från början till slut och vi tittade på AFA:s läkarutlåtanden och där var han tydlig med att det viktiga är att hitta specialister, helst auktoriteter inom området som kan vederlägga förtroendeläkarnas utlåtande. Vi kom överens om följande:

•       U kontaktar mitt försäkringsbolag för ansökan om rättshjälp.

•       U skickar mig fullmakt, skriver på och returnerar, som han kan använda.

•       Han har en idé om att agera samtidigt mot både AFA och Länsförsäkringar Skaraborg.

•       Han skickar ett brev vardera till AFA och till Länsförsäkringar Skaraborg.

•       Han skall lyssna runt efter läkarspecialister, som jag skulle kunna konsultera.

•       Jag skall skicka honom Länsförsäkringar Skaraborgs förtroendeläkares utlåtande när jag får den.

•       Vi diskuterade mitt förhållande till landstinget och det bristande arbetsmiljöarbetet. Här vilar det tills vidare.

Jag fick gott intryck av U och ställer stora förhoppningar på honom då mitt omdöme på grund av sviterna av skadan inte är att lita på. Det var knappt jag kunde ta mig hem trots smärtstillande, det var på tok för mycket bilåkande och sitta vid ratten. Jag är utslagen resten av dan och det är med stor möda jag klarar skriva det här.

7 februari 2012

Jag somnade in med fruktansvärd huvudvärk igår och vaknar med huvudvärk, inte lika kraftigt men ändå värk Jag skall försöka undvika smärtstillande eftersom jag skall på Qigon om några timmar klockan 9.30.

Nu är klockan strax för 12 och jag kom nyss hem från träningen. Den var påfrestande, främst för kroppen, det finns vissa övningar som jag inte kan göra fullt ut och som startar en våg av smärta i nacke och rygg. Trots detta så kan jag konstatera att träningen ger mig mer positivt än negativt. Nu skall jag vila och låta värktablett göra verkan och så skall jag ta en kort promenad under förutsättning att grannen finns till hands med bil för hämtning om det skulle behövas.

Jag läser på Aftonbladets hemsida att statsminister Fredrik Reinfeldt tycker/vill ge möjlighet att arbeta till 75 års ålder, hur han nu uttryckte det. Det är lätt för en politiker som har ordnat för sig själv så att han kan pensionera sig vid femtio års ålder med en mycket bra pension.

8 februari 2012

Jag vaknar mycket tidigt med smärtor i nacken och ryggen, dessutom har jag ”stickningar” i hjärtat, det kommer inte ofta, men det gör mig jävligt orolig. Skall jag få problem med hjärtat också förutom allt annat skit jag fått på grund av arbetsskadan?

Jag går upp och skickar mail till advokaten med två filer, dels läkarutlåtandet från JE med anledning av magnetröntgen (28 april 2011) och så min handskrivna anmälan om arbetsskada till AFA (5 november 2010).

Jag ringer även ortopedmottagningen när det öppnar klockan 7.00 för att försöka få tillstånde ett möte med ortoped HMA, som jag träffade för undersökning 18 december 2010. Ortopedmottagningen skall ringa tillbaka vid 10-tiden.

Jag har passat på att skriva ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt via Aftonbladet, Expressen och DN med anledning av hans funderingar om senareläggning av pensionsåldern och att vi medborgare skall lämna våra gamla (felaktiga?) tankar om pension och tänka nytt.

Jag försöker hela tiden få tag på JE men det ordinarie numret är upptaget och jag försöker med ett annat nummer på Läkarhuset Strömmen och de lovad skicka ett meddelande till honom.

Jag fick snabb återkoppling från Js sekreterare om att han fortfarande arbetar en dag i veckan åt Feelgood så nu har jag ringt till Feelgood och jag fick direkt en tid hos JE  på Feelgoods lokaler i Katrineholm i morgon eftermiddag kl. 14.45.

 Ortopedmottagningen ringde tillbaka på förmiddagen och de skall ordna tid med HMA om dels läkarintyg till AFA och dels råd om hur jag blir bättre.

Margareta håller på och monterar badrumsinredning och jag kan inte göra mycket mer än titta på och ge råd. Det känns inte kul att inte kunna lyfta, gå ner på knä osv.

På eftermiddagen åkte jag till min arbetsplats och hade ett samtal med H. Det var ett bra samtal. Jag berättade om vad jag gör under min sjukskrivning och mina planer för att bli bättre och det arbete jag får ägna mig åt för att få AFA att ändra sin avslag på arbetsskada. Vi samtalade också om min återgång till arbetet och jag förklarade att det tar jag ställning till efter MMR-kursen, därför att mitt fokus är att bli frisk efter arbetsskadan arbetet kommer den här gången i andra hand i stället för som det var i samband med olyckan då jag begick våld på mig själv och prioriterade arbetet och det höga pris jag nu får betala för det. Jag förklarade också att jag har ingen som helst önskan att jobba i närheten av politiker.Vi talade också om möjligheten till särskild avtalspension och H skall maila mig information om detta. Jag berättade för henne om mina prioriteringar utöver min hälsa som är följande. Komma tillrätta med AFA:s felaktiga beslut, komma till rätta med och överklaga Länsförsäkringar Skaraborgs beslut, börja förhandlingar om skadestånd med Kinnarps och överväga åtgärder mot landstinget Sörmland, dels på grund av bristerna i arbetsmiljön och sedan deras kriminella slapphet gentemot Kinnarps när det blev känt att företaget levererat felaktigt konstruerade stolar. Jag fick reda på utav H att Tommy Kägo har frågat henne vart jag har tagit vägen och hon har berättat som det var att jag är sjukskriven på grund av en arbetsskada. Jag berättade för H att jag bloggar om min skada och att han kanske hittat min blogg?! Vi kom slutligen överens om att vi hörs av till varandra i slutet på månaden på mail för att sedan på nytt ha ett personligt sammanträffande.

När jag åkte till och från Nyköping så fick jag stanna vid Stavsjö och gå ur bilen och sträcka på mig och ändå hjälpte inte det, jag drog på mig en ännu värre värk i rygg och nacke och nu när jag skriver detta så är det näst intill olidligt.

Jag lovade min yngsta dotter att vi skall gå på teater (det är en grupp funktionshindrade som har en föreställning) i morgon, jag hoppas verkligen att värken har minskat till dess.

Nu är det kväll och den långa vakan börjar.

9 februari 2012

Jag vaknade strax för klockan 4 i morse med en fruktansvärd nack- och huvudvärk. Jag tog smärtstillande, men det verkar inte som om det ”biter” fullt ut på värken. Det har gått en timma men det är fortfarande lika jävligt bara med en skillnad, nu mår jag illa tinnitusen är värre än någonsin. Skall jag försöka gå och läsa? Går det eller skall jag göra något annat?

 Jag åkte på Qigongträning och genomförde den. Jag blev inte riktigt lika illa däran efter träningen som tidigare och det beror på att jag var tvungen att ta smärtstillande i morse.

Försäkringskassan hörde av sig idag, jag har tydligen fått en kontaktperson som skall guida mig fram till en fullt arbetsför och lydig medborgare och skattebetalare. Jag beskriv vad jag just nu håller på med och vilka läkarbesök som jag står inför och vilket helvete AFA ställer till för mig.

Nu är klockan strax 14 och jag skall åka till Katrineholm och träffa Feelgoods specialist Jan Ericson.

Jag träffade JE och diskuterade följande som jag sedan skickade mail till US om.

"Jag träffade idag Jan. Han är bekant med mitt fall i och med att han undersökte mig förra året och ordnade och tolkade magnetröntgen förra våren.

Jag ställde två frågor dels om det finns något som kan göras för mig så att jag blir bättre och dels om han kan skriva ett intyg som motsäger AFA:s förtroendeläkares utlåtande. J fick kopior dessa utlåtanden.

På den första frågan fick jag dystra besked. Han kan inte se något som går att åtgärda med kirurgi och att det smärttillstånd jag har kan hänga i, i flera år.

J säger att ett intyg/utlåtande från honom enbart kan ske på din uppmaning.

Så om du kontaktar JE via Feelgood i Katrineholm per telefon eller brevledes så fick jag uppfattningen att han skall ordna det.”

På kvällen följde jag med min dotter och svärson Christian på musikalen Hair  (En musikal om krig och kärlek). Det spelades på Arenan i Norrköping av Estetverkstan. Det var en bra föreställning och musiken och skådespeleri var bra. Ensemblen hade gjort allt själv, rekvisita, kläder, filmade inslag med mera.

10 februari 2012

Jag väcker Margareta kvart i sex hon skall iväg på arbete, jag har varit vaken på grund av ryggsmärta i ett par timmar.

Nu skall jag göra i ordning mig och åka till Åby vårdcentral för en grundligare undersökning av läkaren DM.

Jag undviker ta smärtstillande inför läkarbesöket.

Läkaren gjorde en noggrann genomgång av rörlighet och reflexer tillsammans med en AT-läkare. Det han konstaterade var att mina reflexer, känslighet och rörlighet på vänstra sidan, arm och ben var något nedsatt. Vad det innebär i förlängningen vet jag inte. Han sjukskrev mig så länge som MMR-utbildningen är planerad alltså till och med 2 mars. Vi samtalade om min fysiska status och den konstanta smärta som jag bär varje sekund. Han säger att han kan inte se någon fysisk orsak till smärtan och menar att om MMR inte fungerar helt och fullt så återstår smärtteam med representanter från olika discipliner inom sjukvården på Linköpings Universitets sjukhus. Vi skall avvakta till mars med andra ord om jag förstod honom rätt. Vad gav mig det här besöket? Ja ärligt talat så vet jag inte. Jag hade stora förväntningar på läkarbesöket och någon form av förståelse för vad som orsakat min belägenhet. Vidare hade det känts bra om han hade avvisat förtroendeläkarnas uttalande, vilket han inte gjorde, men han sträckte sig så långt som att ställa sig frågande till varför de inte har träffat mig innan de avger sina avslag.

Den här dagen kan jag stryka ur kalendern, när jag kom hem så tog jag mediciner och gjorde inte mycket mer än vilade och bytte ställning på kroppen då och då. Jag orkade inte/kunde inte genomför Qigong-programmet. Jag vakade in natten och somnade sent.

11 februari 2012

Min bror hämtade mig och skjutsade mig till Katrineholm där vi träffade våra syskon och mor och vi upprättade bouppteckning efter vår far som avled 30 november förra året. Vi gjorde en del planering för sommaren och de saker som vi har gemensamma intressen i och det var bland annat att byta tak på ett hus. Nu blir det kanske omöjligt för mig med tanke på mina kroppsliga problem, men jag orkar inte tänka på det. Jag vet att mina syskon tar hänsyn till det och anstränger sig lite extra även för min skull, men det känns för djävligt att inte kunna göra det som jag kunde göra innan 12 oktober 2010 allt bara för en slarvigt konstruerad stol och en arbetsgivare som inte tar sitt arbetsmiljöansvar.

Det blev ingen Qigong idag heller för jag orkar inte.

När jag kom tillbaka hem så vilade jag och sedan beslöt Margareta och jag att vi skulle tacka ja till att åka till en bowlinghall och träffa vänner. Det är ju så för mig att jag isolerar mig socialt eftersom det är så mycket jag inte kan göra och jag har svårt att hålla humöret upp, men nu så övertalade Margareta mig att vi skulle åka och vi fick skjuts av Anna. Vi hade några trevliga timmar tillsammans med vänner även om det för mig känns mycket ledsamt att stå och titta på när man spelar ett spel som jag alltid har tyckt vara så roligt att delta i. Efter bowlingen så gick vi till Peter och Ann som bor i närheten av bowlinghallen och åt god mat, sedan tog vi taxi hem. Det var en trevlig kväll med vänner och när jag förtränger det där med bowlingen så var det mest positivt den här kvällen.

Jag drömde i natt eller rättare sagt, jag kommer ihåg vad jag drömde i natt. Jag åkte skidor och det var underbart, solen skiner och det är pudersnö och jag åker på Himmelstalundsfältet och blir så där lagom andfått och vilar och tittar ut över hällristningarna som i drömmen inte är snötäckta utan man ser den röda ifyllning av ristningarna och solen lyser så starkt och jag har inte ont någonstans i kroppen.

12 februari 2012

Jag vaknade tidigt som vanlig och det har varit ett hyfsad natt med en handfull uppvaknande, men jag har nog inte varit vaken mer än fem till tio minuter. Jag läste lite och skrev lite på datorn. Nacken är inte största besväret nu på morgonen utan det är ländryggen Den ländrygg som AFA:s och Länsförsäkringar Skaraborgs förtroendeläkare inte har skadats och som jag därför inte kan ha ont i. Det är lite lätt surrealistiskt att fyra läkare som inte träffat mig och än mindre undersökt mig, sitter och levererar avslag som har sådan påverkan på min framtid. Vad är det för samhälle jag lever i?

Solen skiner idag och jag tar en kort promenad bort mot Herstadberg efter att först planerat detta. Det är mycket som skall funka så att jag kan gå säkert.

Det kändes ganska bra när jag kom hem så jag tog itu med Qigong direkt och därefter fick jag massage av Mats och det kändes mycket bra.

På eftermiddagen så åkte Magareta, jag och ett barnbarn in till Åbackarna i Norrköping och gick en promenad där. Det var fortfarande strålande väder trots att det var sent på eftermiddagen.

Nu är det kväll och den värsta tiden på dygnet börjar, att ensam vaka så länge som det går och att hålla de negativa tankarna borta.

13 februari 2012

Klockan är fem och jag är klarvaken. Nacken värker och jag skall ta smärtstillande och försöka sova en stund till.

Klockan är strax efter sex och Margareta går upp för att åka till arbetet. Jag kan inte sova utan försöker läsa och skriva lite på datorn. Jag tittar ut över mörkret på Kvillingsslätten och ser en nästan full måne lysa klart. Magen börjar värka, det har varit lugnt några dagar, men nu börjar den protestera mot all medicin jag tar.

Klockan är sju på morgonen, magvärken ger med sig, men jag kan fortfarande inte sova.

Jag har gjort mitt Qigongpass, men det var mycket svårt efteråt blev jag sittande och sängliggande i värk och illamående.

Nu är det strax efter lunch, jag skall försöka äta något och ta en promenad.

Det blev en promenad ingen promenad alls för jag mår för dåligt kroppsligt och mentalt.

Jag vakar fram till strax efter midnatt och somnar efter en stunds läsning.

14 februari 2012

Jag vaknar vid femtiden strax innan Margareta åker till arbetet. Det sista hon säger innan hon åker är att jag skall vara nyduschad och hyfsat klädd i eftermiddag vid fem-tiden. Undrar vad det är?

Jag äter frukost och känner mig hyfsat bra till mods, bara lite värk i rygg och nacke, sedan åker jag till Qigongträningen. Träningen ger mig mer smärta, men inte värre än tidigare. Det känns bra efter träningen. Vi samtalar sedan i grupp om vår situation som är förstås lite olika, men en sak har vi gemensamt vi måste arbeta med våra känslor vad gäller bitterhet och agg mot personer, företag och organisationer som vi tycker behandlat oss illa på något sätt när vi, som jag tror, alla oförskyllt har hamnat i  kroppsliga och mentala problem och att omvärlden, familjen, vännerna och arbetskamraterna i har förståelse för ens situation.

Nu är jag hemma igen och skall skriva lite och sedan vila innan överraskningen i kväll.

Överaskningen som blev stor bestod i att Margareta och en väninna till henne bjöd mig och hennes man på restaurang ”Saliga Munken” i Norrköping. Det är ett mycket trevligt matställe med bra mat och ett öppet kök där man kan följa tillagningen. Jag valde rårakor med fläsk och lingon och detta sköljdes ned med ett utmärkt tjeckiskt öl. Framåt 19-tiden så gick vi den korta biten till ”Flygeln” och slog oss ner i konserthallen. Det var fullsatt tror jag, kanske 500 personer. Mikael Wiehe och två musiker spelade i ett par timmar och mellan låtarna så fick vi lite politiska brandtal. Det får man väl ta även om man inte delar allt han säger, men duktig musiker med en stor musikskatt det har han. Jag lyckades inte sitta hela konserten utan var tvungen att gå ifrån och medicinera, för ryggen och nacken förstörde en del av upplevelsen.

Jag somnade sent eller tidigt hur man nu ser på det.

15 februari 2012

Klockan är strax efter fyra på morgonen och jag är upp och tar smärtstillande och tittar ut över snöandet i trädgården. Jag undrar om hyresvärden har skottat?

Det var en trevlig överraskning och upplevelse som Margareta bjöd mig på. Det kommer att vara ett fint minne att tänka på.

Margareta åker till arbetet vid halvsextiden, hon skall arbeta i Eskilstuna. Jag hoppas väglaget är bättre här än där. Visst det är dubbdäck på bilen, men det kan vara slirigt ändå.

Jag sitter och läser en lite skrift om Lord Haw-Haw och hans politiska virrigheter. Det är konstigt, men man kan se dessa knäppskallar och deras märkliga politiska visioner även idag, det är bara andra ansikten och andra tokiga infall. Borde inte politiker utsättas för någon form av lämplighetstest, i varje fall inom det parti där de vill verka?

Jag har kontaktat Åby VC (DM) för jag vill ha en remiss till någon psykolog som kan lämna läkarintyg om de psykiska skador som olyckan har orsakat mig och kanske ge tips om hur jag skall bli bättre mentalt.

Jag har även kontaktat HZ för att försöka få en tid hos honom för att dels få tips om hur jag skall bli bättre i kroppen och dels få ett läkarintyg som motsäger AFA:s och Länsförsäkringar Skaraborgs förtroendeläkares utlåtanden.

Jag har fyllt i en fullmakt till advokaten, som jag skall åka och posta idag.

Jag skall till HZ den 13 mars, men vad jag förstod på samtalet så finns inget större hopp om att den här läkaren skall gå emot ett utlåtande från en förtroendeläkare, men han kan kanske hjälpa mig att bli bättre?

Jag kan inte gå ut idag, risken att halka i lössnön är för stor. Det hjälper inte med broddar på kängorna.

Det blir att vila, gå omkring lite, ja ni vet hur det är när värken är olidlig i nacken och ryggen, men visst idag är det lite variation, det krampar under knäskålarna. Det var ju kul att den smärtan hittade tillbaka, det var ett tag sedan sist.

Klockan är strax 23 och den långa jävla vakan börjar.

16 februari 2012

Jag gick upp strax före Margareta alltså vi fem-tiden efter en orolig natt, nacken besvärar mig och jag har yrsel och illamående. Jag skriver lite och läser en stund och så är det dags för Qigong träningen på Hageby VC. Träningen går bra och sätter faktiskt inte igång den vanliga paralyserande smärtan i nacke och rygg utan ligger på en låg nivå. Vi har en del gruppövningar som går ut på att handskas med vår självbild, avsikten är väl att få lite distans till hur vi ser på våra fysiska och psykiska åkommor, att inte förstora dem utan att få rätt proportioner på dem och det är väl bra. Det är lätt att känna sig som ett offer och att därmed bli passiv eller också motsatsen att bli aggressiv och bitter och ingendera av detta är ju bra. På eftermiddagen hade Anna och Mats dragigt igång en brasa ute i en eldkorg och jag var inbjuden att grilla korv. Det smakade bra att stå ute i trädgården, väl påpälsad i snön och äta välgrillad chorizo. Resten av dagen vilade jag ryggen och passade på att fundera om framtiden. Vad vill jag göra om jag arbetsskadan blir mindre påtaglig och kroppen läker? Vad vill jag göra om kroppen inte läker? Finns det bättre alternativ än att arbeta kvar på landstinget Sörmland?

När kvällen kom så skrev jag en del om för mig viktiga saker och mindre viktiga saker, en hel del om mina erfarenheter från landstinget. Det är bra att jag varit flitig att notera i mina anteckningsböcker, de är ett bra stöd för minnet.

Jag somnade framåt ett-tiden på natten.

17 februari 2012

I vanlig ordning så är jag uppe tidigt. Jag känner efter i kroppen och det känns hyfsat, inget illamående och ingen yrsel, bara tinnitus och lite rygg och nackvärk.

Hyresvärden kommer vid klockan 8 och skall renovera en trappa mellan våningarna och måla, så jag passar på att skriva lite.

Framåt lunch så tog jag en promenad i omgivningarna efter att först planerat detta med att bland annat kolla med ena dottern att hon kan komma hämta med bil om det behövs occh det kunde hon.

Det var soligt och ganska kallt och välplogat så att broddarna fungerade. Jag gick och lyssnade på talboken ”Bokhandlaren i Kabul”. Det var lärorikt att höra om andra kulturer och jämföra med sin egen, men samtidigt mycket skrämmande. Vad är demokrati? Vad är civiliserat beteende? Vad är människovärde? Och varför är det så svårt för vissa människor att tillämpa ”allt ni vill att människor skall göra för er, det skall du göra mot dem”?

Det var ganska kämpigt för ryggen på slutet av promenaden så det blev vila på eftermiddagen och värktabletter. På kvällen hade Margareta och jag lovat vara diskovakter på ett disko som ett av barnbarnen var med och ordnade på skolan. Det var bara två timmar och egentligen inget mer att göra än att trösta småungar som ätit för mycket godis och läsk och som mådde lite illa.

När jag kom hem så tittade vi lite på TV och så vakade jag in natten.

18 februari 2012

Jag var uppe mycket tidigt och tog smärtstillande och sedan lyckades jag slumra om en timma till innan det var dags att göra frukost tillsammans med Margareta. Vi hade lovat ordna en frukost för Anna, William och Nico, så det blev färskt bröd, bacon, stekt ägg, amerikanska pannkakor, kaffe, hemgjord juice och lite till.

Nu skall jag göra Qigong innan jag sträcker ut mig och vilar, för det frestar på ett Qigongpass.

Nu har jag genomfört mitt pass, det känns bra. Visst det sätter igång värk i ländryggen, men det är inte en ”skarp” smärta utan en hanterlig smärta. Nacken ger sig också tillkänna, men det är samma sak där, uthärdligt. Framför allt så känner jag att humöret blir bättre.

Till kvällen hade vi bjudit en arbetskamrat till mig från ett tidigare arbete och hans fru. Vi hade en trevlig kväll med färsk sparris, skinka hemgjord aioli/majonäs,västerbottenost och mycket goda kräftor från höstens kräftfiske i Gusum.

Det blev ganska sent vilket passade mig bra för att det var angenämt att träffa dem och att jag vill vara vaken länge.

Nu är klockan ett på natten och jag skall gå och läsa en stund.

19 februari 2012

Jag vaknade vid fyratiden, sedan har jag läst lite, varit uppe och läst lite och tagit smärtstillande och när de verkade så kunde jag sova någon timma till.

Det ser ut att bli en fin dag idag, jag skall försöka åka och hämta mor i Katrineholm, det borde gå med kanske bara något stopp efter vägen.

Mamma och jag skall gå på LoisDeGeer och se och lyssna på ”Peter Carlsson och de Blå Grodorna” i eftermiddag. Det är en försenad åttioårspresent till mamma.

Vi fick skjuts till föreställningen som började en och halvtimma innan föreställningen med en mingelbuffe. Det smakade mycket bra. Föreställningen som varade upp emot två och en halvtimme var mycket bra. Förutom Peter Carlsson på scenen så hade han fyra mycket duktiga musiker som tog en stor del av föreställningen. Det var mycket historieberättande och mycket standuphumor. Ja det var verkligen roligt och tiden gick snabbt och jag glömde ryggproblemen. Det var en paus efter ungefär en timmas show och det passade mig bra för då fick jag sträcka på ryggen.

När vi kom hem så försökte jag vara vaken så länge det gick.

20 februari 2012

Jag har sovit mycket dåligt i natt. Nackvärken var olidlig, jag fick som kramp i nacken och som inte det var nog så började magen djävlas. Det är väl av all smärtstillande som jag stoppar i mig?!

Margareta och jag har lovad sponsra en sportlovsdag i morgon för barnbarnen vid en skidanläggning, Ånnaboda, inte långt från Bokladan, så vi kombinerar resan dit med att först skjutsa hem mamma.

Först åker vi till Katrineholm och senare under dagen så kommer dottern med barnen direkt till vår slutdestination i Östansjö. Det är en solig och fin dag och vägen är fri från is och slask. Margareta och jag följer mor till lägenheten och säger på återseende., så här på vintern så ses vi inte varje vecka, men till våren och sommaren så blir det oftare, ja det blir nog oftare nu på vintern också, nu när far har avlidit.

Efter någon timma så åkte Margareta och jag vidare till Östansjö och på vägen dit så stannade vi i Sköllersta och köpte korv, kyckling och lite annat där vid fabriksförsäljningen hos Lithells. Vi kom slutligen till Tystinge i Östansjö och kom in i huset som bara hade ett par el-element på, men det var hyfsat varmt ändå. Det fanns ved och jag satte igång en brasa i vedspisen och efter en stund så var rums temperaturen uppe i tjugo grader.

Framåt femtiden kom Anna med barnbarnen William och Filip och sedan var det inte en lugn stund för de skall hela tiden brottas med varandra. Det är en hel del överskottsenergi som skall bort i brottningen. Vi lade oss ganska tidigt då vi skall upp tidigt för att åka till Ånnaboda skidcenter som ligger någon timmas bilresa härifrån, lite norr om Örebro vid Garphyttan.

Det har varit en hyfsad dag om jag tar bort nacken och axeln, som har gjort för jävligt ont.

Dotter och de två barnbarnen delade rum på övervåningen på min mors lantställe, medan Margareta och jag sov i vardagsrummet på nedre botten.

21 februari 2012

Vi vaknar tidigt och jag eldar i spisen och får upp värmen i köket. Det tar inte så lång stund tros att huset är ganska omodernt och har stått där i blåsten på närkesslätten i över hundra år.

När man tittar ut så ser vi hur regnet öser ner och det är tre till fyra plusgrader. Kan det finnas snö vid Ånnaboda? Ja, det är bara att åka dit, vi har ju lovat barnen. Det tog knappt trekvart att åka dit och vi kom till ett snörikt landsskap och solen tittade fram och vi fick ett underbart vinterväder. Ånnaboda har två nerfarter från en kulle som heter Storstenshöjden. Det är synd att jag inte har känt till detta ställe tidigare eftersom det ligger så nära vårt sommarställe och tydligen är mycket snösäkert. För min egen del spelar det nu inte så stor roll, jag kan bara med saknad stå och titta på skidåkarna i backarna göra något som jag längtar att åter kunna göra någon gång. Sedan arbetsplatsolyckan tolfte oktober 2010 så har jag inte kunnat åka skidor vare sig horisontellt eller vertikalt, vilket jag saknar oerhört. Barnbarnen och dottern åkte några timmar och hade trevligt i backarna som var hyfsat utmanande för nybörjare. Ena grabben hade med sig skibord som han behärskar bra och minsta grabben och dottern hyrde skidor. Det var också minstingen som vi fick vänta in när vi skulle åka hem, han ville åka den röda backen gång efter gång. Man kan nog säga att det här var den gången som han lärde sig utförsåkning.

När jag stod och tittade på tillsammans med Margareta så ringde telefonen och det var P som hörde av sig. Dels undrade han hur det var med mig och dels ville han informera mig om att har har tagit över ett par sysslor som jag tidigare hade hand om och det är väl okey för han är en bra rakryggad kollega inte som de flesta andra blötdjuren som sitter och duckar. Jo han har tagit över min plats i SKL:s nätverk för kanslichefer och han har tagit över min roll som ordförande i styrgruppen för EDIL och han kände väl sig lite generad över det och ville berätta det för mig innan jag fick veta det på annan väg. Jag tycker det är just av honom att ringa och berätta, som sagt, det är en bra kille och jag sade åt honom att han gör rätt i att ta för sig. Bättre att han gör det än att någon skitstövel gör det.

På hemvägen efter bara fem minuter så somnade grabbarna i baksätet på bilen. Det kostar på att åka skidor.

När vi var tillbaka i Östansjö så hade vädret förändrat sig radikalt och det blåste och spöregnade.

AJ ringde och undrade hur det var ställt med mig. Det var jul att höra hennes röst Jag tycker hon var en god arbetskamrat. Jag delar inte hennes politiska engagemang och tro på politikens möjligheter, men bortsett från det så är det en god och bra människa. Hon rekommenderar mig att så snart jag kan dra så fort jag kan från landstinget Sörmland och ägna mig åt annat. Hon liksom jag är rörande överens om att på landstinget så har det ansamlats ett sorglig skara av politikens ”division sju spelare” och att det är förfärande att det kan fortgå utan att partierna inte tar itu med dessa misslyckade existenser.

Vi åt kvällsmat tillsammans och Margareta, dotter och barnbarn spelade kort medan jag satt och läste och försökte hitta en ställning för ryggen som var minst smärtsam, för jag kan inte ta mer värktabletter, magen håller på att braka ihop och den värker till och från hela tiden.

Det blev tidigt i säng för grabbarna var trötta och det var Margareta och jag också, men inte fan kunde jag sova den här natten ostört.

Till skillnad mot natten innan så var natten blåsig och regnig och det gjorde faktiskt inte så mycket för jag var redan störd av rygg och nackvärk. Jag fick gå upp och ta smärtstillande och jag fick tända och läsa flera gånger och sov bara lite dessemellan.

22 februari 2012

Jag klev upp tidigt och tände i spisen och så läste jag en stund innan Margareta och jag gick upp och ordnade frukost för om en liten stund så skulle svärsonen och ett barnbarn till ansluta och hela den familjen skulle vidare till Gustavsviks badet i Örebro. Margareta och jag stannade kvar ett par timmar och vilade öronen som hade tagit ganska mycket stryk av barnbarnens evinnerliga pratande och tjatande.

Jag var ute i Bokladan och tittade efter en bok som yngsta grabben ville ha. Han har fått för sig att han skall bli upptäcktsresande och vill åka till Grekland med oss och upptäcka saker och som förberedelse inför detta så skall han läsa på om grekisk mytologi och historia och vad kan vara mer passande för en ung man i hans ålder än att läsa om Solon, Perikles och andra kloka politiker, den sorts politiker som idag inte syns till tros att det finns fler politiker idag än på den tiden, om man skall uttrycka sig respekt- och måttfullt. Jag hittade en bok som handlar lite om det och även annan historia så den hade han fått med sig.

Innan vi åkte så klippte jag vinrankorna så de skall vara färdiga inför sommarens blomning och förhoppningsvis gott om vinklasar i år igen, fast jag måste säga att det känns mycket fjärran från vinklasar när man står här i snålblåsten.

Vi åkte hem och sedan gjorde jag inte speciellt mycket mer än vilade.

Det skall bli skönt att sova i egen säng om det nu blir så mycket sova av, sedan arbetsplatsolyckan så har nätterna mer och mer blivit en pina än en stund för rekreation och återhämtning.

Jag har fått mail från Rolf Johansson på Kinnarps som lyder enligt följande:

” Hej Kent . 

Jag ringde dig på jobbet men fick höra att du var sjukskriven.
Jag provade också din jobbmobil men det var telefon svarare på den.    

Mitt ärende var att jag skulle höra hur det går för dig och som jag nämnde när vi pratades vid förra gången 9/2 om det är någon jag kan hjälpa till med //Hälsningar Rolf    

Med vänliga hälsningar/Best regards

Rolf Johansson”

Jag besvarade mailet innan jag gick till sängs på följande sätt:

” Hej!

Ja, jag är sjukskriven och det är på grund sviterna efter arbetsplatsolyckan den 12 oktober 2010, så jag har medvetet hållit mig borta från telefoner och datorer och arbetsrelaterade aktiviteter.

De här problemen har jag haft mer eller mindre hela tiden sedan olyckstillfället och de har inte bara skadat min kropp utan också min själ och min arbetsförmåga och har lett till personliga svårigheter på min arbetsplats.

Jag skall numera inte bara försöka läka kroppen och själen (jag går just nu en MMR-utbildning; multimodal rehabilitering mot långvariga smärttillstånd i landstinget Östergötlands regi) utan också behöva utkämpa en ojämn kamp med AFA:s försäkringsbolag och ert försäkringsbolag, där man inte vill ta min verklighet på allvar. Det är fruktansvärt jobbigt att någon som inte ens har träffat mig vill ta min verklighet ifrån mig, att ringakta och förminska det jag upplever varje minut.

Jag är glad att du hör av dig och jag känner att du är genuint intresserad av mitt hälsotillstånd och välbefinnande och jag är den första att önska att jag kunde komma med positiva besked, men det har jag inte.

Jag tackar för erbjudandet om hjälp, och det får vi återkomma till inom en snar framtid, just nu så letar jag bland flera olika läkare och behandlingsformer efter hjälp.

Med vänlig hälsning

Kenth Lampa”

Jag uppskattar verkligen hans intresse i det som hans företag har orsakat mig, men kan han verkligen förstå konsekvenserna för mig?

 23 februari 2012

Jag har sovit mycket dåligt och sitter nu och skriver detta kl halvfyra på morgonen. Det blåser kraftigt ute och är becksvart. Nu när jag skrev föregående mening så stavade jag fel på två ord kraftigt och becksvart, jag skrev ”kraftigt” och ”bekcsvart”. Det där är typiskt sedan olyckan, antingen kastar jag om konsonanterna på det här sätter eller så missar jag mellanslag.

Jag låg och läste en stund och sedan gick jag upp och tog frukost. Vid niotiden bar det av till Qigong-träningen. Det gick inget vidare med träningen i den meningen att det utlöste en kraftig nack- och huvudvärk även ryggen satte igång. Vi hade samtal om hur man skall utveckla det som ger glädje och mening i tillvaron. Jag måste säga att just idag känns det inte som om något kan glädja en och den synen hade även den andra killen som deltar i kursen. Vi har båda en rejäö svacka idag. När jag kom hem så tog jag smärtstillande och då släppte huvudvärken, men det andra helvetet fortsatte om än i mindre omfattning.

Meningen var att Margareta och jag skulle åka in med barnbarnen till Naturariumet i Norrköping, men jag ser nu på deras hemsida att det är inte öppet idag, så vi tar en promenad i omgivningen. Det är min fru, jag, yngsta dottern och barnbarnen som tar en runda. Den blir inte lång för jag har så svårt att gå särskilt nu när det är isigt och jag hamnar ideligen på efterkälken. Det är det viktigaste jag har, har haft och kommer att ha, min familj. Det är det som ger mening med att gå upp och möta en ny dag.

I morgon är det tänkt att Maria och jag skall följa med till Sigtuna när Margareta skall dit och arbeta.

Margareta och jag fikade med barn och barnbarn. Margareta hade varit i Åby på bageriet där och köpt oss varsitt gott wienerbröd.

På eftermiddagen tittade jag på filmen Amelie från Montmartre, men hade knappast någon behållning av den för jag blir sämre och sämre, nacken värker och ger mig en obeskrivlig huvudvärk. Jag mår illa fruktansvärt illa och är på vippen att kasta upp. Jag skall försöka hålla emot för kräkas orkar jag bara inte göra med den här nackvärken.

Jag noterar att kungliga familjen fått tillökning och det är väl bara att gratulera, om det är viktigt eller inte det är osäkert men vad som är säkert är att det är viktigt med barn.

Klockan är strax 11 och den värsta huvudvärken har gett sig, nu är det bara nacken och ryggen och illamåendet som skall ge med sig. Nu börjar nattvaket.

24 februari 2012

Klockan är tre på morgonen och jag håller på att gå sönder av värk, illamående, yrsel och tinnitus. Det är omöjligt att sova. Jag får ta en minut i taget och försöka göra det bästa av den och hoppas att nästa blir bättre. Jag har tagit mer smärtstillande och sitter nu och hoppas det skall fungera. Vad gör man när det är så här? Jo jag sitter i en stol eller på sängkanten i mörkret och hoppas att det skall släppa.

Jag har haft ont i nacken i över fyra dygn och det verkar bli värre och värre.

Margareta och jag åker till Sigtuna. Klockan är sex och det är mörkt när vi hämta Maria inne i staden. Hon har sportlov eftersom hon arbetar som lärare.

Margareta kör bilen och vi stannar vid OK i Katrineholm och sträcker på oss och köper varsin kopp kaffe.

Vi är framme i Sigtuna vid niotiden, på det hotell där Margareta skall arbeta. Maria och jag åker ner mot centrum. Jo det är faktiskt en stad trots att invånarantalet är knappt tiotusen. Vi gick nere vid strandpromenaden och njöt av det soliga vädret. Jag hade glöm mina isbroddar så jag fick gå med stor försiktighet. Isen låg blank och tjock och det var ett perfekt väder för skridskoåkning, vilket en del stadsbor hade tagit fasta på.

Från stranden gick vi den korta biten upp mot huvudgatan, där vi hittade ett kafé och varsin kopp choklad. Jag fick ett samtal från J och vi talade om min situation och jag berättade för honom om att jag är i onåd hos politiken, men att jag skall försöka hjälpa honom tillbaka till landstinget, som han så gärna vill. Obegripligt egentligen, varför han vill det, men visst vill han så skall jag försöka, även om mitt ord nu för tiden inte väger något alls. Jag skall ta upp det med H när vi ses.

Maria och jag fikar och jag berättar för första gången utförligt hur min situation är på mitt arbete och hur det har utvecklats från olyckstillfället fram till idag. Jag tar även med några få bilder från det landstingspolitiska livet utan att för den delen svartmåla och inte heller försköna det. Jag ser att hon lyssnar intensivt, men hon ställer inte så många frågor heller, antingen så är jag väl duktig på att beskriva vad som skett i landstinget så frågor är överflödiga eller så är hon förstummad av min berättelse. Vi rundar av vår fikastund tillsammans och övergår till att prata om trevligare saker än landstingshistoria. Åter ute i solen så riktar vi våra steg mot en bokhandel, det är ju bokreatider. Maria hittar ett par romaner och själv hittar jag en bok av Sture Linnér som skrivit om Herodotos, sedan fick jag äntligen tag på en guidebok om Paris, en exakt likadan bok som den som blev borttappade på flygbussen in till Paris, när vi senast var där på besök. Vi hade ett trevligt samtal med bokhandlaren och fortsatte sedan några meter till och åt lunch på en hyfsad restaurang, det blev en pastarätt med kyckling. Vi lämnade huvudgatan och gjorde avstickare till S:t Olofs kyrkoruin och Mariakyrkan som ligger bredvid varandra, sedan tog vi bilen och gjorde den korta bilfärden till Skokloster. Slottet var förstås inte öppet, men vi fick njuta av den vackra byggnaden utifrån. Efter en stund så åkte vi tillbaka till Sigtuna och hämtade upp Margareta och så bar det av hemåt.

Det blev för mycket bilåkning det blev det, men jag behöver komma ut och tänka på annat och att umgås med familjen de stunder som står till buds.

Det blev en vidrig kväll, jag har stora problem med nacken, det är som kramp och domningar och det ger huvudvärk.

25 februari 2012

Tack gode gud, när jag vaknade vid fem-tiden så hade i varje fall huvudvärken släppt sitt tag och nack och ryggvärken hade dämpats lite och det kändes bra.

Jag tog en kort promenad utanför och fick sedan en massage av Mats, så nu känns det mycket avslappnat och rent av bra.

Det är dags för mitt Qigongpass.

Det gick bra idag, det utlöst inte värre värk i nacke eller rygg som det gjorde i torsdags.

Jag tittade på fotboll idag tillsammans med svärson och barnbarn. Det var matchen Chelsea mot Bolton. Det blev en hyfsad match, i varje fall andra halvlek. Chelsea vann hemma på Stamford Bridge med tre mål mot noll. Roman Abramovich såg glad ut. Nu skall jag se en film och försöka vaka så sent som möjligt.

26 februari 2012

Varför vaknar jag klockan halvtre på natten efter knappt tre timmars orolig sömn med värk i nacke och rygg med skuldkänslor, skuld över att man har det som man har det? Det är ju knappast mitt fel att jag sitter med de kroppsliga defekter som jag nu har. Jag har inte tillverkat en felaktig stol. Jag har inte missat att leta upp den och ta bort den felkonstruerade stolen från landstinget. Jag är inte skyldig till att landstinget har haft dåligt och icke fungerande arbetsmiljöarbete. Varför känner jag mig då skyldig? Är det för att jag i sviterna av mina skador uppträtt på ett sådant sätt att min ”kollegor” i ledningen har råkat illa ut eller på annat sätt fått känna sig obekväm med mitt sätt att agera eller uttala mig? Visst är det väl så eller inte att organisationen och dess väl och ve står över den enskildes väl och ve? Lite ”stryk” får man väl tåla när man sitter i ledningen och kan man projicera organisationens tillkortakommanden på en person, så är det väl dennes förbannade skyldighet att stillatigande bära den syndabocksrollen eller ”tystlåtet” ta rollen och försvinna ut ur organisationen på ett sådant sätt som man tar bort de mögliga delarna av osten och låter de hälsosamma delarna leva vidare. Nu finns inte den defekta biten kvar i vår ledning, vi har gjort vad vi kunnat, vi har varit toleranta fram till och långt utöver vad man rimligtvis kan begära av oss som ledning, men det gick inte längre. Den här personen måste ha haft andra fel redan från början det är inte bara sviter av en olycka, en olycka som väl egentligen när man tänker efter var speciellt svår och förresten vi har ju verkligen frågat om hur det stått till och vi har bekymrat oss, men nu måste vi gå vidare, vi har en skyldighet mot politiken att hjälpa dem att förverkliga sina mål och det står över allt annat. Herregud jag jobbar ju i landstinget och jag vet ju hur det är med sådant här, det var inkompetenta tjänstemän som värvades av någon enskild politiker och hade jag fått bestämma så hade jag aldrig tillåtit det hända, tecknen fanns ju redan då i skyn, men nu är nästan alla dåliga äpplen i korgen borta och äntligen kan vi få börja arbeta med vårt viktiga arbete. 

Nu är klockan sju på morgonen och jag har sovit ytterligare kanske två timmar. Jag skall skriva lite på datorn och sedanlägga mig och läsa en stund.

Det är dags för Qigong och sedan frukost Det ser ut att bli en solig dag, ser faktiskt ut som våren är på gång.

Det kändes bra efter denna övning. Nu skall Margareta och jag åka till kalkstenbrottet i Skärblacka med barnbarnen.

Vi åkte till kalkstenbrottet och det var en bra tidpunkt att åka för solen sken och ungarna var rätt lugna. Vi införskaffade lite proviant hos OK vid trafikplatsen Klinga. När vi var framme så visade det sig att det var inte långt att gå, bara några hundra meter, men det som var bekymret för mig var att stigen var så isig och jag hade glömt ta med bråddarna. Det blev till att gå mycket försiktigt och till slut var vi framme i brottet, som var mycket större än vad jag kunde föreställa mig. Vi gick runt en stund och sedan avnjöt vi matsäcken bestående av kexchoklad och läsk.

När vi var tillbaka hemma så lade jag mig att vila och titta på film.

Framåt kvällen så började värken öka i ryggen och jag tog smärtstillande. Jodå ryggvärken gav sig lite, men i stället så fick jag våldsamma magsmärtor.

Jag vakade in natten och magsmärtorna gav med sig när jag fått dricka lite yoghurt.

27 februari 2012

Jag har sovit hyfsat i natt, det blev nog fyra till fem timmar med bara ett par avbrott. Margareta och jag gick upp tidigt och åkte in till Rejmes, den ena bilen skulle in på service.

Margareta släppte av mig några hundra meter hemifrån så att jag kunde promenera tillbaka och få lite motion och det var skönt för solen har börjat titta fram.

När jag kom hem så ringde jag Patientnämnden, KD. Det var svårt att komma fram, det är tydligen många som vill komma i kontakt med dem. Efter en timmas försök så nådde jag dem och fick följande besked.

Primärvårdschefen Margareta Swartz hade beordrat en teknisk undersökning av TeleQ-systemet och kommit fram till att mitt samtal till VC Kungsgatan har registrerats (jag skall få mail med exakta uppgifter) och att vårdcentralen skall ha sökt mig tre gånger men inte fått svar. Kanske beror det på dålig täckning med TDC?  Något fullgott svar till varför jag inte togs emot på vårdcentralen när jag kom dit fysiskt har inte getts. Enligt patientnämnden så skall ett akut besök på vilken vårdcentral som helst alltid tas emot. Det skall göras en medicinsk bedömning, i mitt fall har detta inte fungerat. Det här fungerade uppenbarligen inte heller på VC Medicinskt Centrum och på VC Åby. Det finns heller ingen förklaring till varför någon anteckning i patientjournalen inte gjordes när jag var på VC Kungsgatan och avvisats. Jag fick veta att vårdcentralschefen Bågenholm har gjort anteckning i patientjournalen i samband med vårt samtal på telefon den 18 okt 2010. Jag fick och har fått ett mycket bra bemötande från personal på Patientnämnden, de är serviceinriktade, men….. Jag säger men, de har lätt att gå i försvarsställning för sin organisation genom att försöka hitta svar på felaktiga beteenden i organisationen där svar inte behöver letas fram därför att organisationens beteende i sig är svar nog. Jag tänker på avvisandet från vårdcentralerna.

Nu har jag genomfört min Qigong och jag känner mig bra till mods. Ryggen klarade övningen rätt bra.

Aftonbladet hade idag en artikel om arbetsskador och man ville ha in berättelser om arbetsskador och på den anmodan svarade jag och sände in mitt bidrag. Det skall bli intressant att se om det blir något mer om detta.

28 februari 2012

Jag sov hyfsat i natt och mår hyfsat, bara lite värk i nacke och rygg, illamående och tinnitus. Jag var nog bra uppe och sträckte på mig ett par tre gånger.

Det ser ut att bli en riktigt grå dag. Det har snöat i natt och det ligger ett tunt smutsgrått lager med snö på de höstplöjda fälten utanför fönstret där jag sitter och skriver. Jag tror till och med att fåglarna är lite besvikna på väderleksutvecklingen för de spelar inte lika mycket idag, jämfört med igår då solen sken.

Just nu sitter en hackspett och hackar (vad annars) på en fettboll i en foderautomat. En hackspett gör slut på en boll på ett besök, medan andra småfåglar kan hålla på och jobba med en fettboll i dagar. Det är en riktig marodör den där hackspetten.

Innan jag gick upp i morse vid halv sjutiden så funderade jag på politik och de yttre formerna ör hur politik utövas. Det är ganska likt religionernas liturgi, vem som förbereder, genomför och lyfter fram dagens viktiga texter, vem som skall säga vad och när det skall sägas och hur deltagarna skall agera och hur ordet, det talade och det skrivna skall spridas till omvärlden.

Jag har varit på Qigongträning och det gick si så där. På det hela taget känns det bra under och efter träning, men jag fick kraftiga problem med nacke och rygg och det gav inte med sig förrän jag hade tagit smärtstillande.

Jag skall kontakta vårdcentralen i Åby idag och försöka få ett läkarintyg för halvtidsjukskrivning.

Jag tittade på TV och vakade in natten i vanlig ordning. Jag hade mycket svårt att somna in och fick förutom det gamla vanliga även magvärk.

29 februari 2012

Jag gick upp mycket tidigt för nacken och ryggen väckte mig och tyckte väl att det var dags att gå upp och gnällskriva lite grann. Vilket jag nu gör!

Jag gjorde min Qigongövning och det känns rätt så hyfsat.

Jag skall försöka klara mig utan att använda smärtstillande idag. Senast jag tog tabletter så var det vid tretiden i natt.

Margareta och jag äter en sen frukost och sedan sitter vi och läser. Jag känner värken smyger sig på, men än så är den hanterlig.

Vid 12-tiden å åker vi till stan för att shoppa ett par saker och vi tar en fika på Espresso House, ja det är väl café på svenska. Nu börjar det kännas för eländigt i rygg och nacke.

När vi kommer tillbaka till parkeringshuset så tappar jag en nyckel på garagegolvet, men jag är oförmögen att böja mig och ta upp den och får vänta på Margareta så hon tar upp den åt mig. Det känns verkligen inte bra.

När vi åker hem så är det knappt jag kan sitta i bilen, förutom värken så är jag illamående och jag är lite yr och huvudvärken sätter igång.

Nu är klockan strax tre på eftermiddagen och illamåendet har släppt lite grann. Jag skall försöka gå en kort promenad.

Det var knappt jag kunde gå de 800 metrarna fram och tillbaka, hela kroppen värkte så rent ut sagt för jävligt.

Jag fick på eftermiddagen fick jag samtal från en arbetskamrat. Vi arbetade tillsammans tills för ett par, tre år sedan, då jag bytte tjänst. Det är ett tag sedan vi samtalade och det var som vanligt inspirerande att höra honom och hans syn på livet och sakernas tillstånd i största allmänhet, med andra ord en klok karl.

Klockan halvåtta så stod jag och ibland satt jag och tittade på matchen Kroatien mot Sverige och till min stora förvåning så stod Sverige upp mot Kroatien som är mycket svårslaget hemma och dessutom vann vi med 1 mål mot tre och Sverige, läs och häpna, gjorde alla målen. Hela laget förutom en person gjorde mycket bra ifrån sig och det var riktigt roligt att se två spelmål av Sebastian.

Nu har jag hämtat hustrun från sitt logemöte där hon bland annat har utbildat logevännerna i hantering av hjärtstartare med mera.

Nu är klockan elva och jag skall vaka in natten så länge det går. Det har inte varit någon bra dag idag, förutom fotbollen.

 

Länk till "Brevet till regeringen, politiker och massmedia". Dagbok om mitt privata helvete, som landstinget Sörmlands olika politikerledningar, Kinnarps AB, förtroendeläkare hos AFA, förtroendeläkare hos Försäkringskassan, förtroendeläkare hos Länsförsäkringar Skaraborg, Vårdcentralen Kungsgatan och Alliansen med Reinfeldt i spetsen, har gett [...]
Visa fler inlägg