06 Dagbok från Helvetet januari 2012

Publicerat i: 06 Dagbok från Helvetet AFA, AMV, Aftonbladet, Alliansen, Ansvar, Arbetarskydd, Arbetet, Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljö, Arbetsmiljöverket, Arbetsplatsolycka, Arbetsskada, Arbetsskador, Arvodesaffären, C, Centern, Centerpartiet, Customer Quality Manager, Dålig arbetsmiljö, Eskilstuna Kuriren, FP, Folkpartiet, Försäkringskassan, Förtroendeläkare, Gärde Wesslau, Helvetet, Jörgen Danielsson, KD, Kinnarps, Kinnarps AB, Kinnarps Group, Kinnarps Int, Kinnarps Interior, Kinnarps Ltd, Kontorsstol, Kristdemokraterna, Landsting, Landstinget Sörmland, Landstingsfullmäktige, Landstingsrevision, Landstingsstyrelsen, Landstingstyrelsen, Länsförsäkringar Skaraborg, M, MP, Miljöpartiet, Moderaterna, Nya moderaterna, Politiker, Politikerförakt, Politiska sekreterare, Reinfeldt, Rolf Johansson, S, SD, Socialdemokraterna, Sossar, Sverigedemokraterna, Utförsäkring, V, Vänsterpartiet, Ylwa G Karlsson, arbetsmiljö, Åsa Kullgren

Länk till "Brevet till regeringen, politiker och massmedia".

 
Dagbok om mitt privata helvete, som landstinget Sörmlands olika politikerledningar, Kinnarps AB, förtroendeläkare hos AFA, förtroendeläkare hos Försäkringskassan, förtroendeläkare hos Länsförsäkringar Skaraborg, Vårdcentralen Kungsgatan och Alliansen med Reinfeldt i spetsen, har gett mig.

Kinnarps AB levererade felkonstruerade stolar till Landstinget Sörmland i ung. år 2002 och när man upptäckte det så varnade Kinnarps AB och Landstinget Sörmland inte de anställda!
 
Den 12 oktober 2010 så gick en felkontruerad stol sönder under mig och jag skadade knän, ländrygg, nacke, höger axel och fick tinnitus på höger öra.
 
Läs mer under länken högst upp.
 
Kinnarps AB genom Rolf Johansson (Customer Quality Manager) har lagt locket och återförsäljaren kan inte uttala sig för ansvaret enligt denne ligger helt på Kinnarps (tillverkaren).
 
 
Rolf Johansson som tidigare varit en person som man kunnat samtala med om min situation är numera mycket tystlåten man och svarar knappt på tilltal. Han och företaget styr nu över allt till sitt försäkringsbolag och framför allt till advokatbyrå Gärde Wesslau.
 
Varför agerar Kinnarps/Rolf Johansson så?
 
Jo, det handlar om pengar, anspråk som jag har för alla utgifter jag har haft, har och kommer ha i framtiden. 
Kinnarps och landstinget Sörmland har genom sin underlåtenhet att varna och leta upp felaktiga stolar för att förhindra personskada på arbetet, gett mig skador och hittills två operationer och ytterligare minst två operationer till, väntar i framtiden. 
De har gett mig sjukskrivningar och utförsäkring. Jag har aldrig varit smärtfri sedan 12 oktober 2010, alla fritidssysselsättningar och livsinnehåll har de två företagen tagit ifrån mig, jag kan knappt gå, ofta inte alls och nätterna är ett levande helvete. Tack Kinnarps AB och landstinget Sörmland för det!
 
Kinnarps tvingar mig till extraordinära åtgärder, trots att det är de som har fulla ansvaret för de skador de gett mig med sina undermåliga produkter.
 
Kinnarps AB är ett oansvarigt företag, som inte tar ansvar för det de producerar och konsekvenserna av sina skadliga produkter och det är viktigt att alla som har kontakt med detta företag får veta det.

1 – 2 jan 2012

Jag har stora förhoppningar på det nya året att jag skall bli bättre åtminstone mentalt och slippa depressionen som jag fått i och med olyckan, att hoppas på att man skall bli värkfri är väl att tro för mycket, men kanske det kan bli bättre också. Jag var på tisdagen till Hageby VC och fick info om en kurs som hålls av landstinget som heter ”Multimodal Rehabilitering för personer med långvarig smärta”. Jag anmälde mig till detta och det är två träffar i veckan med start 17 jan 2012 och avslut 1 mars. Träffarna är 2 timmar långa. Jag gav mig själv ett löfte att jag skall försöka gå ner i vikt, för jag väger 118,5 kg och det är åt helvete för mycket. Jag kommer dra på mig sjukdomar förutom det helvete jag har nu…!

3 jan 2012

Jag sover mycket dåligt, i natt sov jag kanske två till tre timmar annars var jag vaken och satt på sängkanten med värk, illamående och lite yrsel. Enda trösten är att jag brukar sova bättre nästa natt.

4 jan 2012

Inte fan sov jag bättre denna natt, det var ännu värre än föregående natt. Jag orkar inte med en natt till på samma sätt.

5 jan 2012

Tack och lov så sov jag bättre natten till idag. Jag tror jag sov lite mer än fem timmar, det måste vara en form av rekord. Jag prövade att gå på lunch ett hundratal meter bort med P utan krycka. Det var väldigt svårt, för jag blir så krum i ryggen och jag går ännu sämre.

6 jan – 8 jan 2012

Jag har promenerat tillsammans med Margareta och ett barnbarn. Det går inte fort och det är osäkert nu när vatten har frusit till och gör det halt, men jag kunde i varje fall gå kanske upp till 400 meter och lite längre om jag får vila. På söndagen så hade jag fruktansvärda nackproblem med en huvudvärk som inte vill ge med sig. Jag hade ont i huvudet och nacken från lördag kväll till söndag kväll, trots att jag hade fått massage på lördagen.

9 jan 2012

Jag sov uruselt i natt. Spändhet och värk i kroppen. Jag var på vårdcentralen Hageby för att få en ”second opinion” om min status i ryggen. Resultatet var inte annorlunda än tidigare. Jag har åkt på en arbetsskada och det gäller för mig att träna och delta i MMR som startar den 17:e denna månad och sedan är det upp till mig att kontakta sjukgymnast om jag känner att jag behöver det. Ett sådant här besked är både på gott och ont. Det är ju bra att jag inte är mer skadad än jag är men samtidigt trist att man inte kan ”ge mig mer” så att läkningen påskyndas.

 10 jan 2012

Jag lade mig sent i förhoppningen att jag skulle sova längre, så jag tror jag somnade vid 12-tiden natten till idag, tisdag, men det hjälpte inte. Jag vaknade vid halvfyra-tiden med en brinnande huvudvärk och värk i nacken, sedan var den natten ”körd”. Jag stoppade i mig piller och nu i skrivande stund så har värken dämpats, men det vete fan om jag klarar den här dagen. Jag vet inte vad jag skall göra, jag känner mig oerhört låg, hela mitt liv och agerande styrs av mitt smärta.

11 – 12 jan 2012

Dagarna förflöt med jämna plågor från rygg och nacke och dålig sömn på nätterna. Jag börjar nu märka av utstötningsmekanismerna från politiken via den nya LD.

Vad krävs för att få en arbetsskada erkänd?

Den här läkaren som har gjort bedömning säger på frågeställningen. ”Finns ett samband mellan oia (jag gissar att det är olyckshändelsen) och sjukskrivningarna 101115?” att ”Det lindriga skadeförloppet med ringa påverkan i status, inga strukturella traumatiska skador och utan initial SS talar starkt emot samband. Mot samband talar även tilltagande besvär och den multifokala besvärsutvecklingen. KL har tidigare behandlats för besvär från knän och nacke. Vid trauma är besvären som mest uttalade i direkt anslutning för att sedan avta eller plana ut. I detta fall har besvärsutvecklingen varit en annan. Sammantaget talar övervägande skäl inte för samband mellan oia och SS from 101116.” Vad betyder detta? Ja det är väl så att jag borde ha åkt direkt till akuten och inte hoppats på bättring genom att vila hemma och för att senare söka VC. (Jag har i senaste överklagandet beskrivit under vilka omständigheter som arbetet bedrevs vid olyckstillfället och att olyckan försatte mig i ett chock- och smärttillstånd, som gjorde att jag inte tänkte klart). Jag har heller inte fått en grundlig läkarundersökning (inkl röntgen) för de skador jag fått; knän, ländrygg, nacke, axel och tinnitus. Dessutom så togs jag inte emot av tre vårdcentraler som jag sökte till bland annat den jag var listad på. Varför? De hade inte tid.

Jag skall inte ge upp jag skall leta reda på uppgifter som stärker mina uppgifter om att jag sökt på vårdcentral, men blivit avvisad. Kanske Telia har uppgifter i sina loggar om telefonsamtal? Margareta tipsade mig om att få patientjournalen utskriven, så det skall jag göra på måndag. Jag ringde på Telia på kvällen och fick besked om att det skall vara möjligt att få ut loggar på samtalen 12 – 15 okt 2010 mot en avgift och det gladde mig otroligt mycket. Jag bad damen i kundtjänst maila resultatet till min arbetsmailadress.

13 – 15 jan 2012

Jag mår inget vidare. Jag har värk i kroppen på de vanliga ställena och jag har huvud- och nackvärk. I fredags var jag på min fars begravning. Han avled i slutet av november, men begravningen kunde inte genomföras förrän nu. Jag mådde något bättre i söndags, då kunde jag med hjälp av Margareta gå en lite längre sträcka och det känns förhoppningsfullt.

16 jan 2012

Idag fick jag mina aningar besannade. Klockan 8.30 så hade landstingsdirektörens ledningsgrupp möte och då fick jag bekräftat att jag var avhängd. Samtalet fördes utan att någon i gruppen ens bemödade sig med att efterfråga min åsikt eller bjuda in till samtal. Det är märkligt hur ens tidigare "arbetskamrater" kan förvandlas till att behandla en som paria. Är det här typiskt för landsting? Den dåliga politiska ledningen smittar av sig på medarbetare som inte har någon självaktning utan ställer upp på vad som helst eller kan det vara så att den här typen av ledningar kräver en typ av människor som är beredda att begå våld på sig själva bara för att ha förmånen av att sitta vid köttgrytorna alltså att politikerna kräver denna typ av underkastelse? Så kan det gå. H och jag kom överens om att jag sjukskriver mig och sedan har vi ett samtal om 2 – 3 dagar. Så får det väl bli. Jag har även meddelat att jag kan tänka mig att bli utköpt eller ta emot särskild avtals pension. 

Jag har strukit en hel del text här eftersom den är för utelämnande för de personer som jag nämner och de kan inte svara på det jag skriver.

•       Jag ringde till vårdcentralen i Åby och begärde ut patientjournalen och den skall jag hämta nu på fredag.

•       Jag ringde till patientnämnden i Östergötland och gjorde den anmälan mot vårdcentralen på Kungsgatan som jag borde ha gjort i oktober 2010 direkt efter det dåliga bemötande/avvisandet som jag fick. Hon som tog emot anmälan skall ta upp detta med primärvårdschefen och återkoppla till mig.

•       Jag har även kontaktat Arbetsmiljöverket för att ta reda på om det finns fog för anmälan om felaktiga stolar. Jag fick beskedet att har man fått leverans av felaktigt tillverkade stolar så föreligger anmälan om tillbud till verket. Jag diskuterade även lite löst om vad som händer om det saknas delegation på arbetsmiljöfrågor och där känner jag att landstinget brustit och att jag skall gräva vidare i detta.

Jag ringer till Telia-supporten för att be dem skicka samtalslistan till min hemadress i stället, men den här personen i supporten kan inte hitta mitt ärende (den beställning som Telia upprättade i torsdags när jag var i kontakt med dem.), han påstod vidare att längre än 6 månader tillbaka det kan man inte gå. Det här gör mig mycket bekymrad. Hoppas han har fel, hur skall jag annars kunna styrka att jag sökt vård inom 48 timmar från olyckstillfället?

 17 jan 2012

Jag har sovit mycket dåligt i natt, jag tror jag somnade vid halvfemtiden. Jag upplevde i natt hjärtklappning och något som jag kände som andnöd och kramp i bröstkorgen. Jag har haft det ett par gånger tidigare i höst. Jag hoppas att hjärtat inte skall börja krångla. Det räcker med det som är.

Det är märkligt på ett sätt när man får ett sådant besked på blir det helt tyst runt omkring. Jag hade nog förväntat mig något samtal från någon kollega, men icke, det är tyst. Det visar sig nu om det finns någon arbetsgemenskap överhuvudtaget. Jag är jävligt tveksam. Jag får se hur den här dagen blir, om den blir lika tyst som dagen igår slutade. Jag skall förbereda mig för den MMR-kurs som startar halv tio. Det är en multimodulär kurs mot långvariga smärttillstånd. Tack för det landstinget Sörmland!

Det är onsdag, nu när jag skriver dessa rader om tisdagen. Det är tyst vad gäller mina ”arbetskamrater”. Det kommer mail med önskan om att jag skall må bättre, från C, kollegorna på olika enheter, E, A, T och kanske någon mer som jag glömt, men från ledningsgruppen hörs ingenting. Det känns. Nu är jag helt avhängd. Jo, vad hände mer på tisdagen? Jo, jag åkte till VC Hageby, betalade min avgift och åkte upp till 4:e våningen och träffade de andra kursdeltagarna och två kursledare; K och E. Jag tror vi var sju deltagare. Vi fick en muntlig introduktion av Qi Gong och sedan gick vi till ett rum där vi utförde övningarna. Jag kan göra de flesta, men inte fullt ut. Jag hade inte tagit värktabletter och det förde med sig att jag hela förmiddagen hade en fruktansvärd nack- och huvudvärk, när jag kom hem vid 12-tiden så tog jag tabletter så att det dämpades något.

Fungerar då kursen? Det vet jag inte. Det är på tok för tidigt att säga, men jag skall i varje fall försöka göra till punkt och pricka exakt det som kursen föreskriver. Jag måste tro på det här för att bli bättre. Deltagarna fick med sig en cd och ett instruktionshäfte och är tillsagda att genomföra övningarna minst två gånger om dagen förutom vid träffarna på vårdcentralen, som är två gånger per vecka. Hela kursen är sju veckor lång. När jag kom hem så tog jag några smörgåsar och värktabletter. Det var det första jag åt på dagen, för tidigare på dagen och natten hade jag som jag oftast har nu för tiden ett illamående. Jag arbetade lite med mitt försäkringsfall i och med att jag kontaktade Telia för att försäkra mig om att jag skall få samtals listor, så jag kan styrka mina försök att komma in på vårdcentraler i Norrköping dagarna efter olyckan. Jag sökte även jurister i Norrköpingstrakten för att få råd i följande frågeställningar.

•       Finns det något att göra för att ändra AFA:s avslag, där man säger att jag har inte drabbats av någon arbetsskada. Jag fick bara tag på en jurist och på telefon fick jag höra att det är tämligen utsiktslöst att driva en process mot AFA och skulle man göra det så kommer det att ta åratal och det är inte alls säkert att det blir någon ändring i deras beslut. Varför är det så svårt att komma till en ändring av deras beslut? Juristen sade att det är läkarna som bestämmer och att har en läkare fattat ett beslut så vill det oerhört mycket till att en annan läkare skall gå emot detta beslut och fatta ett annat. Jag skall konsultera ytterligare jurister, innan jag släpper detta och hursomhelst så skall jag överklaga ytterligare en gång.

•       Jag vill gärna diskutera med en kunnig jurist om möjligheten av att stämma landstinget Sörmland för arbetsmiljöbrott och få dem att ta ansvar för den situation om man har satt mig i på grund av att man inte gjort tillräckligt (tillsammans med Kinnarps) för att leta reda på de felkonstruerade stolarna och dessutom det faktum (tror jag) att man inte har haft ett delegerat arbetsmiljöansvar inom landstingets ledningsstöd, vilket har försvagat ansvarstagandet för dessa frågor i landstinget och det har i sin tur lett till att avvikelserapportering och uppföljning och åtgärder inte har fungerat. Det var jag som såg till att delegering av arbetsmiljö beslutades i landstingsstyrelsen, men det har ännu inte delegerats ner till de enskilda cheferna.

•       Jag vill även diskutera med en jurist om de anspråk på skadestånd jag kan ställa på Kinnarps.

Sedan har jag funderat på att kontakta läkare HAM för att få läkarintyg om mina knän. Det var denna läkare som jag mötte och fick en analys av vad gäller skador på mina knän. Det var hon som sade muntligen att mina knän på grund av den kraftiga ”böjningen” vid olyckan hade gett kraftig irritation i leden. Skulle hon kunna skriva ett intyg om det hon såg vid undersökningen?

Jag avslutade den ljusa delen av dagen med att försöka promenera en bit utanför huset. Jag klarade det, men till priset av att jag fick ytterligare smärtor i rygg och nacke och jag går så långsamt att jag skulle bli omsprungen av en snigel, dessutom har jag mycket svårt att gå upprätt. När man går där med sina tankar, så är det lätt att tycka synd om sig själv och känna sig som ett offer för olyckliga omständigheter. Det är destruktivt, jag måste ta ansvar för mitt eget liv och det tillstånd jag befinner mig i och ändra mitt liv där jag kan göra det, till något positivt. Jag måste sluta tycka synd om mig själv.

18 januari 2012

Min sömn var bättre i natt och det berodde främst på att jag i princip inte sov något igår natt. Jag sitter och skriver om gårdagen och vad morgonen och resten av dagen har att erbjuda. Nu skall min fru och jag äta frukost (om det går för jag har lite yrsel och är illamående). Det är svårt för mig att sitta vid datorn för jag får nack- rygg- och huvudvärk och jag får arbeta en liten stund, resa mig och ägna mig åt något annat, för att sedan återvända till tangentbordet. En annan sak som jag lagt märke till är att jag kastar om och ”tappar” bokstäver när jag skriver, det är något som var sällsynt innan olyckan.

Nu är klockan 10.30 och jag har gjort mitt andra träningspass i Qi Gong. Det gick si så där, eftersom man skall undvika smärtstillande tabletter (dessa gör att man får svårt att fokusera) så tog jag tabletter senast vid tre eller fyra-tiden i natt. Jag tror i varje fall att Qi Gong passar mig bättre än den vanliga sjukgymnastiken. Det här är skonsammare och har bäring på själen också. Det ger mig en tanke också att jag behöver ändra mitt liv och då handlar det främst om vad jag gör (främst utöver arbetet). Jag skall idag starta en blogg främst för min egen skull, för att på så sätt sätta press på mig själv att fullfölja Qi Gong kursen genom att berätta för omvärlden vad jag håller på med. Jo, jag vet vad du tänker, det är ganska självupptaget och förmätet att tro att mina angelägenheter överhuvudtaget kan intressera någon mer än mig själv, men vem vet?! Det här är inga nya tankar. De här tankarna har jag bearbetat alla dessa sömnlösa nätter, när jag suttit på sängkanten, jag och min smärta och självömkan. Hur tar man sig ur gamla invanda mönster? De har ju en sådant kraftig påverkan och är så svåra att ta sig ur. Släppa destruktiva vanor och leva fullt ut just nu. Vad kräver det? Jag antar att man måste ha uppmärksamheten hela tiden riktad på förändringen, inte falla tillbaka i det gamla, hela tiden rikta tankarna framåt, på framtiden, även om man är arbetsskadad och tilltufsad. Jag skall försöka genomföra en promenad med hjälp av kryckorna, trots att det är lite snö och kanske halt och med hjälp av värktabletter för nu klarar jag mig inte längre utan dem. Det ”brinner” i nacken.

Hur tar man sig ur gamla invanda mönster och slentrian?

De har ju en sådant kraftig påverkan och är så svåra att ta sig ur. Släppa destruktiva vanor och leva fullt ut just nu.

Vad kräver det?

Jag antar att man måste ha uppmärksamheten hela tiden riktad på förändringen, inte falla tillbaka i det gamla, hela tiden rikta tankarna framåt, på framtiden, även om man är arbetsskadad och tilltufsad.

Jag skall försöka genomföra en promenad med hjälp av kryckorna och broddarna, trots att det är lite snö och kanske halt och med hjälp av värktabletter för nu klarar jag mig inte längre utan dem. Det ”brinner” i nacke

Nu är jag tillbaka efter en promenad.

Hur förbereder man sig för en promenad och hur genomför man en sådan när knän, rygg, nacke och axel värker?

Först tar jag och stoppar i mig värktabletter, sedan tar jag fram en bra talbok att lyssna på och nu blev det "Tystnadens historia - och andra essäer av Peter Englund. Där får man reda på intressanta saker om "Admiral Pottebacker och finansbubblornas historia". Det avsnittet handlar om hysterin runt tulpaner och de osannolika priser om sattes på tulpanlökarsom grep främst holländare och fransmän på 1500 och 1600-talet. Sedan utvecklar Peter Englund resonemanget om finansbubblor från denna tid in i våra dagar. Ett annat avsnitt handlar om "Tandborstens historia" och man får intressanta fakta, som till exempel att George Washington var näst intill tandlös (han hade tydligen en tand i nederkäken) inför en avporträttering var tvungen att stoppa in bomullstussar i kinderna för att ansiktet inte skulle se så insjunket ut. Jag ser till att telefonen kommer med och att batteriet är fulladdat, så att jag kan ringa efter skjuts om det behövs, taxi, min fru eller någon släkting. Det har flera gånger visat sig att jag måste bli upphämtad. Jag tar på mig reflexer, broddar och något att stödja mig på, stavar eller kryckor.

Jag går korta sträckor och måste vila mig ofta och sträcka på ryggen. Ju längre jag går desto smärtsammare blir det.

Varför plågar du dig med att gå om det gör så ont?

Svaret är enkelt. Jag måste gå ner i vikt. Jag har på grund av arbetsplatsolyckan gått upp i vikt, som mest 18 kilo och det skadar mina leder ytterligare, så jag har inget val, jag måste försöka gå.

Jag promenerade och är på väg att bli "förbikörd" av en annan fotgängare. Det var en äldre man, äldre än mig, som är i sextioårsåldern. Han ville vara sällskaplig och samtala lite och såg lite förvånad ut när jag inte visade, samma intresse, så jag kände mig tvungen att förklara för honom att vanligtvis är jag hyfsat social och har inte något mot en pratstund, men att jag på grund av skador måste fokusera på varje steg jag tar, tvinga benet framåt och sätta ner det på rätt sätt och att jag därför upplevs så osocial. Han hade all förståelse för detta och förklarade själv med ett generat leende att han också hade problem med kroppen. Vi kom överens om att vi skulle prata mer vid ett bättre valt tillfälle. Han bor troligen i närheten av där jag bor. Batterierna tog slut i mp3-spelaren, så jag fick gå i tystnad och fundera över olika saker. Jag tänker på mannen jag träffade nyss, varför såg han generat på mig och nästan ursäktande förklarade att han också har åkommor? Kan det vara så att vi människor (gud förbjude) har ett förakt för svaghet? Jag hoppas jag har fel, men ibland kan man se att vissa personer (med särskilda karaktärsdrag) ser ner på medmänniskor och behandlar dem illa. Detta ämne skall jag fundera på och återkomma till.

Nu har jag vilat en stund och stoppat i mig mer tabletter. Det är sedan dags för Qi Gong för tredje gången, sedan skall jag titta lite på TV och försöka läsa lite innan jag går till sängs.

19 januari 2012

Jag sitter och skriver och klockan är tjugo minuter över åtta på morgonen. Jag är oerhört trött och jag står valet och kvalet om jag skall söka sjukvård eller åka på andra mötet i Qi Gong.

Jag har stora problem med ryggen och nacken och har varit vaken nästan hela natten. Jag tror jag slumrade in någon timma mellan två och fyra inatt och mellan sju och åtta i morse. Värktabletter hjälper inte fullt ut, värken bryter genom. Jag har försökt läsa inatt och jag har suttit på sängkanten med krum rygg. Det har hjälpt något. Jag tror inte att det beror på Qi Gong, att jag har det så här, alltför ofta så ser mina nätter ut så här. Jag tror att en bidragande orsak just nu är att mina tankar snurrar runt det faktum att jag förra veckan, på torsdagen, fick mitt andra avslag på anmälan om arbetsskada hos AFA.

AFA vill inte godkänna mitt olycksfall och min situation efter tolfte oktober 2010 till idag, som en arbetsskada, eller rättare sagt de godtar mitt påstående att jag har varit ute för en olycka på min arbetsplats, men AFA säger/skriver i avslag att de men jag bland annat nu har upplevt i natt inte har med olyckan att göra ochman grundar det på dels att jag inte kom i kontakt med sjukvården förrän efter en vecka (jag skall utveckla detta i ett senare inlägg) och att jag hade min sjukskrivning först efter en månad (detta skall jag också utveckla i ett senare inlägg) och att jag är så gammal så jag hade redan skador i kroppen. Med andra ord är du gammal, plikttrogen sin arbetsgivare och har ambitionen att följa den önskade vägen in i sjukvårdssystemet, ja då drabbas man av AFA:s negativa dom på det här sättet.

Det här drabbar min fru i dubbelsängen, det är ofattbart att hon orkar med mitt stönande på sängkanten och mitt vandrande på natten. Hon måste störas oerhört, men har en ängels tålamod.

Jag ”biter ihop”, tar mina kryckor och åker på Qi Gong. Mitt illamående är något mindre idag, så jag hoppas jag kan äta något. Det gick inte att äta speciellt mycket, det blev bara en liten yoghurt, sedan åkte jag till Hageby VC. Det är mycket halt ute så det tog en stund att gå från den hala parkeringen till vårdcentralen och där satt alla och väntade på mig. Jag var 10 minuter försenade. Utbildningens första del som varade lite mer än en timma handlade om smärta och vi resonerade om dess orsaker, följder och hur vi upplever den. Kursledaren ritade upp två figurer; en där smärtan är akut och en om smärttillståndet efter mer än tre månader. Ja ni ser poängen med dessa bilder, nämligen att känslor och tankar om smärta dominerar mer och mer medan smärtan som finns där, den minskar sin dominans allt efter tiden går. Jag vet inte om jag tolkat detta helt rätt, men det spelar nog inte så stor roll, det är i varje fall bra bilder att diskutera utifrån.

De som deltar har, verkar det som, olika anledningar till upprinnelsen till smärtan och dess följder, men dess effekter och våra upplevelser är ganska lika varandra. Smärtan är det dominerande för alla som säger något. Det är ett par personer som inte deltar lika aktivt, som vi andra i samtalet och det är då svårt att veta om de upplever det på samma sätt.

En annan gemensam upplevelse är att det tär på oss som människor. Vi skadas i själen och vår livskvalitet försämras. Jag tycker mig också höra att vi är några som upplever ett förakt för den svaghet vi uppvisar genom de tillstånd vi befinner oss i tillsammans med andra. Det är inte många som uppvisar detta sätt att titta ner på oss, men när man uppmärksammar det, så ser man hur en bockfot sticker ut ur skon. Det är några som upplever sig som offer, jag gör inte det, jag tycker inte synd om mig, i varje fall inte så ofta, men det kommer kanske i framtiden när jag får svart på vitt allt som jag måste försaka i framtiden, när det står klart för mig att jag aldrig kommer att kunna göra det som jag tycker är kul, men som jag inte kommer orkar göra. En annan sak som vi några i gruppen är ense om att förändring och positiv sådan är nödvändig för att kunna hantera och gå vidare i sitt liv. Men var får man orken att ta sig ur sin situation? Vi avslutade dagen med att repetera grundrörelserna i Qi Gong. Jag klarar detta men jag kan inte göra rörelserna fullt ut, ja inte ens till hälften, men det kommer kanske med övning.

Vad gav mig då detta? Jo en fruktansvärt smärta i nacke och huvudvärk och som ackompanjeras av molande ryggvärk. Från vårdcentralen åkte jag till apoteket och köpte på mig ytterligare smärtstillande. Det regnar och är en grå dag som väl överensstämmer med min sinnesstämning. Jag är hemma, läser lite, tar smärtstillande och på eftermiddagen åker min fru, min dotter och jag till ett naturreservat i närheten och promenerar några hundra meter. Det fungerade hyfsat, men ger mig ytterligare på slag av smärta, varje steg.

På väg hem så övertalade min fru mig att delta i min loge möte i kväll. Under dagen så har en arbetskamrat ringt och önskade mig god bättring och på mail så har jag också fått en liknande hälsning. Det gjorde mig mycket glad. Hon tycker att jag isolerar mig och tycker sig se att jag måste träffa vänner och socialisera mer. Ja, hon har säkert rätt, hon säger att hon brukar ha det. Jag har försökt förra hösten delta i två – tre möten, men jag har aldrig orkat stanna mer än fram till middagen, sedan har jag varit så dålig så jag har varit tvungen att bryta mötet och få skjuts hem och det är mycket deprimerande. Nu har jag beslutat att följa min frus råd och åka dit. Det är inte långt, det är bara cirka tre kilometer fågelvägen. Jag åkte till bröderna i logen och avnjöt en silltallrik till förrätt och vildsvin tillrett på olika sätt bl.a. rökt skinka med pepparrotsvisp. Ja det var en mycket god anrättning som logevärdarna hade gjort i ordning. Vi fick också se vildsvinsjakt på storbildsskärm. Nu är jag tillbaka från logen och klockan är 22. Det gick betydligt bättre nu än vid tidigare försök, jag klarade mötet och för- och huvudrätten, sedan sade nacken och ryggen ifrån och jag fick bryta upp från måltiden i förtid. Det var knappt jag tog mig hem med bilen, jag fick stanna och gå ut och sträcka på mig innan jag kunde fullfölja bilresan. Nu har jag tagit värktabletter och jag ber till gud att jag får åtminstone fyra timmars sammanhängande sömn i natt. När jag blundar så är det två bilder som återkommer Landstingshuset i Nyköping har brunnit ner och Kinnarps Interior har gått i konkurs. Jag ler, kanske och tackar Morfeus för dessa bilder!

20 januari 2012

Jag vaknar upp mycket tidigt med en fruktansvärd nack- och huvudvärk efter en relativt lugn natt. Jag har så ont så ögonen tåras och jag är illamående och hjärtat hoppar lite så jag tappar andan. Jag skall gå till medicinskåpet och hämta värktabletter och jag hoppas på snabb lindring.

Klockan är nu tio och jag har vilat en stund och den värsta värken har dämpats. Jag genomförde nyss ett Qi Gong-pass och skall försöka äta lite frukost, sedan skall jag åka till vårdcentralen i närheten där jag bor. Under övningen som jag gjorde så tittade jag på fågellivet i trädet utanför mitt fönster på tredje våningen. Det myllrar med liv i trädkronan en sådan här lite kylig dag. Jag känner mig glad, när jag tittar på detta.

En arbetskamrat ringde mig på förmiddagen, inte för att tala arbete, utan enbart för att ge mig en hälsning och önskan om mitt snara tillfrisknande. Jag blir rörd och lite tårögd, när jag får sådana samtal. Min kollega förstår allt för väl vad som är viktigt i livet, både i det privata och på arbetet.

Jag åkte till vårdcentralen för att hämta ut min journal. Den var inte utskriven utan jag skulle återkomma framåt halvfemtiden, men jag fick en läkartid till på tuisdag. Jag behöver ett sådant för sjukskrivningen. Jag åkte därefter hem och vilade. Senare fick jag ett telefonsamtal från Telia, där de meddelade att de inte har några telefonloggar sparade för oktober 2010, i och med detta besked så får jag svårare att bevisa att jag var i kontakt med vårdcentralen på Kungsgatan den 14 oktober. Det är verkligen en tung uppförsbacke för mig nu, det suger ur mig all energi jag har. Jag åkte senare på dagen och hämtade min patientjournal och jag kan med glädje se att min kontakt/ mitt försök att komma till vårdcentralen Åby den 15 oktober är dokumenterat! Detta borde ta bort förtroendeläkarens påstående att jag sökte kontakt först efter en vecka. Vårdcentralen hade inte anteckningar tidigare än den 15:e så de får jag leta fram på landstingsarkivet då Kungsgatans vårdcentral är nedlagt. Jag fick en adress till dem och skall kontakta dem på måndag. Jag är vaken fram till halv ett på natten, ett medvetet val för att kanske slippa ”vaka” natten till lördagen, och tittar på TV. Det är program som följer poliser i tjänst ett program hette till exempel Road Wars. Min fru sover i ett annat rum i natt, för hon måste ha ostörd sömn i natt, då hon skall upp klockan sju för att sedan åka till sitt arbete. Jag misslyckades med att genomföra mitt andra Qi Gongpass i kväll. Det fanns inte tillräckligt med ork för det.

 21 januari 2012

Nu är klockan halv fem på morgonen jag har varit vaken i nästan två timmar. Jag har suttit på sängkanten och tittat ut over trädtopparna och jag har haft ont, ont, ont, hjärtat fladdrar då och  då och slår lite oregelbundet. Jag har tagit värktabletter. Jag står inför valet, dämpa värken med medicin i knän ryggslut, nacke, huvud och högeraxel eller riskera magvärk, som jag ofta numera får av värktabletterna. Nu har det gått någon timma sedan jag tog dem tillsammans med lite yoghurt och det känns hyfsat i magen och det ger med sig lite i ryggen.

Vad funderar man på när man sitter på sängkanten? Ja inte är det några stora tankar man tänker, det blir lite om hur det är på arbetet. Konsekvenserna av att man är borta, det drabbar ju kollegor som får mer att göra och om saker jag skulle ha gjort innan jag försvann hem och som jag skulle ha överlämnat till någon.

Kunde jag ha gått ner i arbetstid någon dag eller några dagar i veckan, som jag har gjort tidigare i princip en eller flera dagar i veckan tiden efter olyckstillfället 12 oktober 2010? Jag kommer fram till att det är bättre jag är hemma än ”förpestar” stämningen på min arbetsplats med min negativa attityd. För nog är det väl så att en skadad eller sjuk människa sprider dåliga vibrationer?!

Den sjuke/skadade påminner omgivningen om hur liten den där skillnaden är mellan att vara frisk eller inte frisk. Ni kanske vet, den där känslan som några av oss får när vi pliktskyldigt hälsar på en nära anförvant eller vän som är patient på ett sjukhus. Man gör sin plikt och renar sitt samvete med besöket. Det är trevligt en stund, men sedan blir det jobbigare och man vill därifrån, ut i friska luften och få in andra tankar i huvudet.

Jag tänker även på socialdemokraternas ledare. Hur han mår och hur han skadeskjutits och skadeskjuts av pressen och partikamrater och hur han ”blödande” jagas, förnedras och så småningom skall fällas. Han skall inte dödas direkt utan hållas vid liv så länge det går. För pressens del handlar det om ökad försäljning och för vissa partikamrater så handlar det om, antar jag, positionering inför öppningar framför ”köttgrytorna”, att ha en framskjuten position, när luckorna vid ”grytorna” ånyo skall täppas till.

Vissa människor (ibland måste jag tyvärr räkna in mig till den gruppen) är verkligen primitiva, man kan undra om det egentligen skett några framsteg i hjärnan på vissa personer från den tid då vi klev ut ur grottan fram till idag, för det enda framåtskridande för mänskligheten är väl inte bara att vi bytt ut djurhuden mot en textilvariant? Har det inte skett någon humanisering av vårt tankearbete? Jag funderar även på mina motiv med att skriva dagbok eller rättare sagt dagböcker, för jag skriver faktiskt en till vid sidan av. Hur ädla är mina motiv? Är det bara för att sätta press på mig att genomföra Qi Gongkursen och att kanske hjälpa någon annan i en liknande situation och som läser min blogg? Det kanske är så att man vill ge någon eller ett ”tjyvnyp”. Är det överhuvudtaget rätt att exponera personliga erfarenheter på det här sättet? Borde man inte som välanpassad medborgare i detta perfekta svenska samhälle acceptera det lagar, förordningar och samhällsinstitutioners utlåtanden och krångla till det för myndigheterna och beslutsfattarna genom att försöka tänka själv. Vi lever ju i den bästa av världar eller hur?

Jag tänker även på hur annorlunda mitt liv skulle varit om, leverantören av de felkonstruerade kontorsstolarna och min arbetsgivare, hade tagit sitt ansvar och gjort vad som krävs av dem, Dels rapportera tillbudet till Arbetsmiljöverket och dels att gå ut med varningar till anställda i anslutning till leveranstillfället, då man hade vetskap om felaktigheterna. Man borde också då och då ett antal år framöver ha informerat anställda om risken att de sitter på potentiella fällor för både leverantören och kunden visste att man inte hade hittat alla felaktiga stolar i min organisation år 2000 och 2001 i anslutning till leveransen. Den organisation som jag anställdes i år 2003 borde ha tagit lärdom att detta och konsekvent infört ett krav på spårbarhet gentemot leverantörer och om det inte går så borde den organisation som jag anställdes ha infört det. Det finns mer att säga om detta men det får bli en fråga längre fram att söka svar på varför detta inte gjordes.

Klockan är strax 10 på förmiddagen och min fru är och arbetar. Min äldsta dotter är sjuk, så hon ber mig skjutsa yngsta barnet till fotbollsträningen, vilket jag gärna gör. Det enda som bekymrar mig är hur jag skall tillbringa tiden under träningen som tar en och en halv timma. Det löste sig, jag kunde sträcka ut mig på gymnastikplintar i rummet bakom gymnastikhallen och det fanns sittplats som jag kunde alternera med. Det var kul att se barnen som är i åtta- nioårsåldern spela med en sådan entusiasm oavsett om man vann eller förlorade och hur väl man samarbetar trots att de i den åldern inte har samma förutsättningar. Där har vi, vuxna en hel del att lära. När jag kom så vilade jag och genomförde Qi Gong. Det gick aktiskt ganska bra, visserligen mer värk, men uthärdligt. Jag åker till logen där det har installerats en storbilds-tv. Bröderna är inbjudna att se handbollsmatchen Polen mot Sverige. Vi blev några stycken som satt och tittade och pratade. Jag känner mig bättre till mods, när jag väl kommer över min folkskygghet och träffar vänner. Visserligen kunde jag bara sitta en stund för att sedan stå en stund och titta på TV, men det är ett litet pris för att träffa vänner. Jag var där kanske en och halvtimme, sedan åkte jag hem och vilade. Jag läste och tittade TV och tyckte synd om mig själv. Jag försökte vara vaken så länge det gick. 

22 januari 2012

Jag har haft en ganska bra natt, på så sätt att jag har inte varit vaken speciellt många gånger, kanske tre, fyra gånger och jag vaknade först framåt sextiden, så det blev väl en fyra, fem timmars sömn. På ner sida är det att jag har en kraftig nack- och huvudvärk och jag mår illa, mycket illa. Jag genomför en Qi Gongpass med stora svårigheter. Jag får ytterligare illamående, det är på gränsen till vad jag klarar och så ökar värken i hela kroppen, När man gör en sådan här övning så skall man försöka fokusera på olika kroppsdelar i tanken, det har jag svårt för i stället så känner jag/tänker jag på mig som skyldig. Jag har en känsla av skuld. Jag vet inte varför jag har den tanken. Jag vet verkligen inte det. Är det skuld för att jag är i den här situationen? Är det skuld för att kroppen sviker mig? Är det skuld för att jag gör fel och i så fall vad gör jag för fel?

Min fru och jag hade planerat igår att vi skulle åka till vårt sommarställe för att se till att vattenrör inte fryst sönder, därefter skulle vi åka till ett bad hus med två barnbarn, men jag känner nu i kroppen att det är omöjligt för mig att sitta i en bil en dryg timma, även om vi lägger in stopp, det är knappt att jag kan stå upp och gå. Värktabletter fungerar bara marginellt. Jag fortsätter vila så får jag se hur jag känner mig framåt tiotiden.

Min fru och jag kommer överens om att vi åker med barnbarnen till ett badhus som ligger mycket närmare där vi bor. Jag får hålla tummarna att vattenrören inte fryser i huset. Barnen har haft roligt och badat i nästan två timmar, medan jag har suttit och läst, jag har halvlegat och läst och jag har stått och läst. Rygg och nacke blev sämre och sämre, så vi fick bryta upp från badhuset och åka hem. Nu är klockan 15 ungefär och jag måste lägga mig ner och vila ryggen. Det värker i nacke och rygg, jag mår illa och har yrsel. Jag har legat i fem timmar på en madrass på golvet, utslagen i nackvärk och huvudvärk. Nu är klockan 20 och jag mår något bättre, jag har tagit mer smärtstillande och det känns som om jag druckit alkohol. Jag är lite avdomnad, bedövad i huvudet och särskilt ansiktet. Klockan är 10. Jag borde gör mitt andra Qi Gongpass nu, men det kommer jag inte att klara, så det struntar jag i. Jag sitter på en stol och försöker vaka så länge som det går, titta på TV och läsa lite. Vid midnatt hände något märkligt, jag tittade på TC, lutade huvudet framåt för att ändra position och ätta på värken i nacken, då small det till i nacken på ett sätt som jag aldrig varit med om. Jag ropade på min fru utifall jag skulle svimma. Det hände inget mer, utan allt var som vanligt, värken fortsatte och allt var som tidigare.

23 januari 2012

Jag vaknar efter ungefär fyra timmars relativt ostörd sömn och sitter nu vid datorn och skriver några minuter i taget och vilar däremellan. Hur känner jag mig just nu? Nacken molvärker upp i bakhuvudet, högeraxel värker, ländryggen värker, höger knä värker, tinnitusen tjuter i båda öronen och jag känner av yrsel, men jag är inte illamående som jag varit flera dagar tidigare. Klockan är 10 och jag har gjort mitt Qi-Gongpass. Det gick att genomföra, men tyvärr mår jag precis som i morse. Det finns en del i övningen som jag inte klarar av och det är under avslappningen. Då skall jag sluta ögonen, men det klarar jag inte för då riskerar jag ramla omkull. Yrseln påverkar balansen. Vad krävs för att jag skall må bättre? Min fru har inget arbetsuppdrag idag, så vi skall äta frukost. Hon vill att vi skall ta en promenad och det är en vacker dag för promenad. Solen skiner och det ser ut som om det är vindstilla. Idag skall jag försöka göra fyra saker. Planera den närmaste tiden och på längre sikt. Hur skall jag ha det om ett år avseende arbete och privatliv? Jag skall söka en ortoped idag som jag var i kontakt med hösten 2010 och jag skall leta reda på en bra jurist, helst inom arbetsrätt och skadeståndsrätt (om det finns något som heter det) och slutligen skall jag ringa landstingsarkivet för att få ut min patientjournal fram till och med 14 oktober 2010.

Jag har vilat en stund och med det menas legat på rygg, suttit på sängkanten och gått omkring och sträckt på mig. Jag mår ganska bra och känner migrätt bra till mods om jag kan få tankarna på annat och slippa inse min situation.

Jag får samtal från Åby VC och de meddelar mig att läkaren DM är sjuk och man vill flytta tiden, men efter lite samtal hit och dit så skall jag få en annan läkare, Irina någonting heter hon. Jag undrar varför jag inte får tid hos DN, den läkare som jag brukar träffa på vårdcentralen?

Jag vilar en stund och så ringer jag landstingsarkivet för att be dem om mina patientjournaler. Där fick jag tala med en trevlig person som lovade ordna det, troligen innan veckans slut. Jag frågade henne om hon kan ordna journaler som gäller mina besök på ortopeden i Vrinnevisjukhuset, men hon berättade att de inte har tillgång till de journalerna utan jag måste vända mig till Ortopedmottagningen. Sedan talade vi om mina besök på akutmotagningen och det vara likadant där, jag måste vända mig till akuten eller ortopedmottagningen, Det hon däremot kunde hjälpa mig med är en sammanställning över vilka kontakter jag haft med sjukvården i Östergötland och det skulle underlätta för mig att ha tillgång till den listan.

Jag vilade lite till innan jag tog nästa kontakt och det var med Ortopedmottagningen. De skulle hjälpa mig och skicka mig journalutdragen som gäller mina besök. De skulle även försöka hjälpa mig med journalanteckningar från akuten på Vrinnevi, men hon var inte säker på om det skulle gå så sköterskan ringer tillbaka om en stund och meddelar om de har tillgång till dessa noteringar och mycket riktigt efter en stund så ringer sköterskan tillbaka och säger att hon kan skicka de utdragen också, vilket känns bra.

Jag vilar en stund till och sedan ringer jag till mitt försäkringsbolag som är Länsförsäkringar och kontrollerar vilket rättsskydd jag har. Jo jag har ett rättsskydd som gör att jag kan anlita juridisk hjälp att driva mitt fall i en tvist med exempelvis AFA eller annat försäkringsbolag, till exempel Kinnarps försäkringsbolag. Mitt juridiska ombud vilket det nu blir skall ansöka om rättshjälp till mitt försäkringsbolag som sedan i sin tur avslår eller beviljar. Jag kan tydligen inte med mitt rättsskydd för till exempel skadeståndstalan mot min arbetsgivare. Nåväl jag känner mig tillfreds med svaret från mitt försäkringsbolag.

Det är dags att gå ifrån telefonen och vila en stund innan jag sätter mig ned för att leta reda på en advokat som skulle kunna hjälpa mig med rådgivning och jag hittar advokatfirma som heter K, de har kunskap om arbetsrätt, skadestånd och om arbetsmiljö så jag ringer dit och blir kopplad till advokat US. Jag berättar vem jag är och i kort sammanfattning om bakgrunden till att jag ringer och sedan ställer jag i princip tre frågor och sedan om han vill vara rådgivare och kanske mer i mitt fall.

På eftermiddagen så följde min fru mig ut på en promenad på några hundra meter och det kändes bra. Jag berättade för henne om mina samtal runt lunch och när vi var tillbaka så åt vi lunch. Förresten, det måste se ganska konstigt ut när vi är ute och går. Jag hamnar hela tiden på efterkälken och min fru får vänta in mig ideligen, där jag går fram långsamt som en lus på en limsticka., för att då och då stanna upp och sträcka på mig eller bara vila.

Jag vilade och tog smärtstillande, men det hjälpte föga, för framåt kvällen så satte värken in med oförminskad styrka och nu kräktes jag lite också och hade ont i magen. Vid tiotiden så frågar Margareta om vi kan gå ut en stund och då har det värsta släppt och vi går ut på promenad några hundra meter. Jag klarar inte göra mitt andra Qi Gongpass, trots att det är så enkelt att genomföra så klarar inte kroppen den här kvällen heller. Jag skall försöka hålla mig vaken till ettiden eller helst tvåtiden.

24 januari 2012

Jag vaknade vid sextiden i morse och jag mådde ganska bra, bara lite nackvärk, ryggvärk och illamående. Jag sov inte helt ostört i natt, men totalt blev det nog fyra timmars sömn. Jag undrar hur den här dagen skall bli? Det är tre saker som skall göras.

Jag känner hur värken ökar nu när jag sitter och skriver dessa ord. Innan jag lämnar datorn så skall jag publicera på min blogg gårdagens anteckningar. Jag ser när jag läser tidigare dagars inlägg att det är en bedrövligt tråkig blogg, men den kan ha ytterligare ett syft, som jag först inte tänkte på när jag startade bloggen. Jag tillhör ju den årgången som inte direkt pratar speciellt mycket om känslor och tankar man har. Ensam är stark! Då kan den här dagboken vara till hjälp. Jag kan ge dem bloggadressen och sedan läsa om det jag har svårt att uttrycka med ord.

Klockan är strax halvett och jag är tillbaka från Qi Gongpasset. Det var med största möda jag kunde genomföra den. Jag hade ont när jag började övningarna och jag hade ännu värre värk när jag avslutade. Jag var nära att avbryta flera gånger. Kursledaren är kompetent och medkännande, men när det talas om inre frid och värme i kroppen, så känner jag nte igen mig. Jag känner bara smärta och idag är det främst ländryggen. Jag åkte hem direkt och åt en kombinerad frukost och lunch; bestående bland annat av smärtstillande. Nu skall jag sätta mig/lägga mig och läsa tills det är dags att åka till läkaren på vårdcentralen.

Jag undersöktes av läkaren I och med anledning av mitt oroliga hjärta så togs ett EKG, som inte visade något problem. Anledningen till mitt besök var främst att få intyg för sjukskrivning och att få recept på smärtstillande utskrivet. Läkaren skulle samtala med DN som jag tidigare haft som läkare, så jag vet inte riktigt hur lång sjukskrivning som beviljas, själv föreslog jag till och med första mars för det är så länge som MMR-kursen håller på. Ja det visar sig väl när intyget blir hemskickat till mig. Vi samtalade om smärtstillande och jag berättade att jag till och från får problem med magen av dessa, Ibumetin och Panodil. Då fick jag reda på att Ibumetin vid långvarig användning  är skadligt för magen, att det kan leda till magsår och skadade njurar. Det var nytt för mig. Varför kunde man inte få den informationen från läkare från första receptutskrivningen av dessa eller att apoteket informerar om dessa risker? Nu skall jag ställa Ibumetin åt sidan och läkaren skrev ut Panodil Forte som tydligen är en grams tabletter. Jag hoppas det skall hjälpa mot magvärken och illamåendet.

Efter läkarbesöket så tog jag min krycka och gick tvärs över gatan för att hämta den nya medicinen, men den hade ännu inte kommit in till apoteket trots att det elektronisk recepthantering, så jag får återkomma någon annan dag. Jag klarar mig med de svargare Panodil som jag redan har hemma. När jag kom hem så gjorde jag inte mycket mer än att stoppa i mig smärtstillande och titta på TV tills Margareta kom hem från arbetet. Jag hade hela tiden en molande värk i rygg och nacke ända tills jag somnade vid tolv- halvettiden.

25 januari 2012

Jag vaknar mycket tidigt med en blixtrande huvud och nackvärk och får ta smärtstillande och jag ligger och stirrar i taket tills det värsta ger med sig, då går jag upp och skriver lite, vilar och skriver lite mer. Jag tänker mycket på gårdagens möte och min framtid. Jag tänker även på vad Margareta sade häromdagen och då satte hon ord på något väldigt viktigt. Hon sade ”Du får inte bli en bitter gammal gubbe!”, och det är nog det viktigaste. Det måste jag undvika.

Jag har ätit frukost och sedan tog Margareta och jag en kort promenad i det gråa vintervädret. Trots att jag vet att det ger mig värk, så ör jag tvungen att motionera utöver vad jag egentligen orkar med. Jag får ta smärtstillande när jag kommer tillbaka. Jag skriver lite på min hemsida, vilar en und och läser en bok så gott det går, det är svårt att koncentrera mig när man har medicin i kroppen. Jag ser att fått ett mail från en arbetskamrat, det skall jag besvara senare i kväll. Jag har en del andra brev som jag skall besvara också.

Jag åker in till ett apotek för att hämta ut på receptet som skickades in igår.

När jag kom till apoteket så får jag reda på att inget recept finns. Har läkaren glömt skicka in receptet? Vad än orsaken är så har jag åkt i onödan. Jag får åka till apoteket i morgon och se om något hänt eller ta kontakt med läkaren på nytt.

Jag skall göra mitt Qi Gongpass nu. Från förra kurstillfället har det lagts till ytterligare en övning. Trots att det på pappret är lätta övningar så ger det mig stora smärtor och jag blir illamående. I några övningar så skall man sluta ögonen, men det kan jag inte göra på grund av yrsel.

Nu är klockan nio på kvällen och jag har fruktansvärda smärtor i ländryggen och ner i högerbenet. Det är märkligt, igår när jag var hos läkaren så frågade hon just om det. ”Har du smärtor som strålar ner i benen?” Nej det var nog länge sedan, förra året, sa jag och så händer just det. Jag har vilat hela eftermiddagen suttit i en bekväm stol en stund, sedan resar jag på mig och tar kikaren och tittar på fåglar en stund och när jag inte kan stå längre så lägger jag mig ner på rygg och så där håller det på. Man får ändra position hela tiden för att hitta något som dämpar smärtan. De smärtstillande tabletterna jag tar har en begränsad effekt och det verkar som om de inte ”biter” på mig längre.

Något andra Qi Gongpass är inte att tänka på. Jag skall ta en omgång tabletter till och försöka hålla mig vaken så länge som det går, för att vakna upp mitt i natten med värk och inte kunna somna om det är vidrigt. Jag ser när jag skriver hur det då och då kommer upp röda understrykningar och det betyder felstavning och för det mesta är det att jag kastar om bokstäver i ord eller att jag tappar bokstäver, oftast vokaler. Det här är något som blivit mycket vanligt efter min arbetsskada.

26 januari 2012

Jag har haft en svår natt. Jag somnade vid ettiden i natt och vaknade, spänd som en hoppressad stålfjäder med ryggvärk, vid halvfyratiden och sedan var jag vaken fram till sex på morgonen innan jag lyckades få en timmas sömn till. Vad gör man när man är vaken så här? Jo jag går upp och tar smärtstillande, jag sitter på sängkanten och jag läser om vartannat tills sömnen infinner sig på nytt.

Det har blivit många sådana här nätter sedan tolfte oktober 2010 än en normal natt med sex till sju timmars sömn. Innan jag äter frukost så och åker till vårdcentralen så skall jag svara en arbetskamrat via mail. Jag har varit på Qi Gong utbildning, förutom det så gjorde vi en form av SWOT-analys (Strength, Weaknesses, Opportunities, Threats)på vår livssituation, men här kopplat till våra möjligheter att nå våra mål, på kort och lång sikt. Det var intressant att höra de andra kursdeltagarnas resonemang.

Vi har ganska olika mål och mening varför vi är här. Jag och en annan kursdeltagare har likartade uppfattningar om vart vi vill. Vi har båda råkat ut för fallskador. Mina högst personliga och konkreta mål är att gå ner i vikt och att genomföra MMR-kursen till punkt och pricka och jag hoppas att det skall gemig mindre smärta i kroppen. Övningarna gick hyfsat bra, visserligen fick jag ta smärtstillande direkt när jag kom hem, men det är inte lika illa som efter tidigare övningstillfällen. Nu skall jag äta lite lunch och sedan kolla om grannen är hemma och försäkra mig om att de kan hämta mig med bil om jag inte kan ta mig hem från den korta promenaden.

Jag tog en kort promenad efter att ha förberett mig noga, med broddar på skorna, smärtstillande, telefon och en talbok av Peter Englund. Det blev ett par kapitel som handlade om gemets och glasögonens historia. Jag fick verkligen tvinga mig att gå, en fot framför den andra och så nästa steg och nästa och nästa. Allt fokus ligger på nästa steg, när kroppen bara skriker på att sätta sig, stå och vila och komma undan smärtan, för den avtar, när jag inte rör mig. Jag gick några hundra meter runt där jag bor och så ett varv till. Nu är jag tillbaka hemma och jag ser att en arbetskamrat har ringt för en stund sedan, jag ringer tillbaka, men får inget svar. Jag kontaktar honom i morgon. Det kan vara intressant att få reda på läget i den stora världen, landstinget Sörmland och inte bara från den lilla världen där jag bor. Vidare har jag fått uppmuntrande kommentarer från en arbetskamrat på bloggen, vilket gör mig glad.

Någon undrade, får du ingen hjälp av personaavdelningen? Vad svarar man? Ingen som helst hjälp är svaret, endast marginella kontakter av praktisk art om blanketter och intyg, för övrigt inget.

 Jag pratade med Margareta nyss, hon är på väg hem efter att ha arbetat i Eskilstuna. Hon säger att hon mår dåligt och tror att hon är på väg att få influensa.

Jag ordnade en pizza av halvfabrikat, ni vet en sådan där med deg och färdig tomatsås, som skulle vara färdig tills Margareta kom hem. Jag klarade inte att stå och göra i ordning den helt och hållet så Margareta hann komma hem och vi hjälptes åt att göra färdigt den. Vanligtvis så äter vi sällan halvfabrikat så det var med viss skepsis som jag tog första tuggan och till min förvåning så smakade den bra.

Jag orkar inte göra mitt andra Qi Gongpass utan vilar hela kvällen.

Nu är klockan snart halvelva, nu gäller det att hålla sig vaken åtminstone två – tre timmar till och det skall väl inte vara så svårt med den här värken som jag har i kroppen.

27 januari 2012

Jag vaknade vid sextiden och hade i vanlig ordning nack- och ryggvärk. Den här natten fick jag fyra till fem timmars orolig sömn. Jag går och hämtar smärtstillande och vilar till de börjar verka. Vid åttatiden så får Margareta ett samtal på fasta telefonen, där någon på engelska påstår att vår dator laddar upp program och datafiler som är virussmittade och att vi därmed har problem med vår dator. Margareta försöker få dem att lämna ut sitt namn, men det gör de inte, så Margareta ger mig telefonen och de upprepar på bruten engelska samma sak. Jag frågor också varifrån de ringer och vem de är och då avslutar de samtalet abrupt. Min fru och jag talar om detta och kommer fram till att antingen är det så kallad ”phishing”, alltså att ta kontroll över vår dator eller så vill man kontrollera om någon är hemma i bostaden. Jag googlar lite på Internet med hjälp av telefonnumret som vi noterar; 001000181. Det blir träff direkt. Det handlar om en variant av bedrägeri. Nu skall jag äta frukost och ta en kort promenad.

Jag har suttit och läst och gått runt i bostaden, tittat på fåglar i trädgården, tittat lite på TV. Ja så där håller det på. Låter utvecklande och kul,va?!

Svärsonen skall komma in hem till mig på eftermiddagen och ge mig massage.

Jag fick telefonsamtal från landstingsarkivet, där de undrade hur mycket av materialet jag vill ha. Jag trodde jag skulle få det på posten idag som utlovat, men så blir det inte.

Jag talar med vårdcentralen om det uteblivna sjukintyget och om receptet som inte finns tillgängligt på apoteket. Det lovar att det skall finnas på apoteket på eftermiddagen, så jag vilar i avvaktan på att eftermiddagen skall komma.

Jag åker in till ett apoteket och hämtar min medicin och den verkar fungera bättre.

Margareta är sängliggande i influensa, så här kan man se vad som väntar en om några dagar.

M masserar mig och det är behagligt. Han får inte massera nacken eller ens titta på nacken för den är en stor värk om man petar på den, men han masserar ryggen och försiktigt på ländryggen som blir avspändare efter massagen, sedan får knän, underben och fötter en genomkörare. Under massagen får man en fin känsla av välbehag, även om det kan smärta till då och då. Ja, han är verkligen duktig på sitt yrke, det är en förmån att ha honom i närheten, när det behövs.

Tidigare på dagen åkte mina döttrar Anna och Maria och barnbarnet William till Stockholm för att lyssna på Kapten Röd. Jag måste erkänna att till för några veckor sedan hade jag ingen aning om vem det var.

Margareta och jag är båda ”däckade” men av olika orsaker, men vi har ändå lovat vara barnvakt till Filip medan Mats och Chris åker till Himmelstalund och tittar på basketmatchen Dolphins mot Sundsvall. Där Dolphins vinner ed 97 mot 96 med 0,2 sekunder kvar på matchen. Den matchen hade jag gärna sett om jag bara kunde sitta längre än en kvart på en stol, men jag får nöja mig med Filip, han är en kul kille som får en att glömma ens svåra belägenhet. Vi tittade på film och pratade om PC-spel, tjejer och många andra saker. Jag tipsade honom om att det är viktigt att komplimentera flickor och uppmärksamma om de fixat till håret eller har snygga kläder och sådant. Jodå han förstod nog det där, men han kunde inte tänka sig testa det i skolan, för han lekte ju så sällan med tjejerna där, men tipsade jag honom om att han kan ju va på mamma och mormor tills vidare.

Nu skall jag vaka så länge som det går, men först så tar jag mitt Qigong-pass.

Nu är klockan 1.41 och jag har inte fått en blund i ögonen på grund av spändhet och värk i nacken. Jag skulle bett Mats massera där också, sämre kan det inte bli.

28 januari 2012

Jag vaknar med fruktansvärd nackvärk och huvudvärk efter en orolig natt. Jag går upp och tar smärtstillande och sitter och vilas, skriver lite och funderar på om jag kan göra annorlunda. Skall jag sluta med Qigong eller skall jag fortsätta? Finns något annat alternativ till detta?. Jag tror inte det, i varje fall känner jag inte till något, kanske skall jag låta bli Qigong på kvällen, utan i stället förlägga det till tidigare på dagen.

Nu är klockan 10 och jag har vilat så det smärtstillande har fått verka. Jag skall nog göra som jag tänkte i morse, jag gör mitt pass nu.

Träningen gick hyfsat bra, om jag bortser från att jag mår illa och har lite yrsel, trots det skall jag göra lite juice från färska frukter, det brukar alltid var gott.

Margareta är och utbildar chaufförer hela dagen. Hon åkte tidigt i morse så jag antar att hon känner sig bättre idag.

Yngsta barnbarnet har bett mig lägga bud på ett Playstationspel, Transformers och jag försökte vinna den, men vi han inte med i slutbudgivningen. Det här tog Filip mycket hårt, så jag fick trösta honom med att det kommer fler auktioner på det här spelet. Han var inte mottaglig för trösten, han ville vara ensam en stund.

Jag går in till M på eftermiddagen och tittar på engelsk fotboll. Det är Derby hemma mot Stoke. Det är så här långt en mycket händelserik match. Stoke vann rättvist med 0 mot 2. När fotbollen var slut så gick jag hem till mig. Det är inte många meter och så sträckte jag ut mig. När Anna och William kom hem från Stockholm så gick Margareta och jag in till dem och åt kebab, men först hade vi åkt och handlat på CityGross.

Jaha då gäller det att vaka i natt igen för att öka möjligheten att sova ostört och längre på morgonen. Jag känner mig sliten och låg idag.

29 januari 2012

Jag vaknar tidigt i vanlig ordning och denna dagen är inget undantag, utom på ett sätt, förutom ryggvärk och huvudvärk så har jag stora magsmärtor, yrsel och illamående. Är det den nya medicinen? Jag dricker vatten och tar andra värktabletter och väntar. Framåt åttatiden så har smärtorna i magen nästan klingat ut.

Jag somnade först vid ett på natten. Den är vakan var inte lika jobbig som de tidigare, för jag hade en bra film av Woody Allen att titta på.

Margareta och jag har ätit frukost och jag sitter och tittar på fåglarna i trädgården och slår bryter just nu genom molnen, det blir nog en fin dag. Vi planerar gå ut en stund med barnbarnen om de är sugna på det. Den ena killen har just fått lånat vårt nätverk i avvaktan på att hans router skall uppgraderas, så att han kan ansluta sig till War of Warcraft. Det är en spelidé lite som Sid Meiers Civilization, om ni minns det spelet.

Vi får med två barnbarn på promenad. Det blir ingen lång sådan, vi tar bilen till havet som inte ligger så långt borta och går några hundra meter längs strandkanten och tittar på en kalkstensgrotta, Tintomaras. Jag har med kikare, men upptäcker efter ett par minuter att det är otänkbart att ha den hängande runt halsen, för det drar igång en än värre värk i nacken. Vi åker hem och äter en sen lunch, därefter gör jag inte mycket mer än sitter en stund, står upp en stund och ligger en stund, allt kretsar runt den förbannade värken. De nya värktabletterna är starkare och jag har svårt att koncentrera mig på att läsa eller tänka över huvudtaget.

Jag har i varje fall lyckats med en sak som jag föresatt mig och det är att göra mitt Qigongpass.

Jag hoppas jag kan vara vaken till midnatt och att kroppen inte skall värka mer än den gör nu.

30 januari 2012

Egentligen är det ganska meningslöst och gör min blogg tråkigare än vad den är, jag menar att skriva hur natten var, för nätterna är sig ganska lika med väldigt lite variation. Det handlar om ensamhet med värken, att ideligen vakna upp och försök att somna om, tankar som far runt i hjärnan om som aldrig har en början eller slut, de studsar hit och dit och det är glädjebefriade tankar. Jag känner att natten är den tid på dygnet som är svårast att hantera, för man är ensam med tankarna och tjutet i öronen.

Jag vilar på förmiddagen. Margareta och jag äter en brunch tillsammans och sedan planerar vi att gå på promenad tillsammans, det är ett mycket fint vinterväder, sol från blå himmel och fem till åtta minus ute och vindstilla.

Just när vi skall ge oss av så ringer en arbetskamrat och vi hade ett trevligt samtal. Vi kom överens om att när jag är på besök hos landstingsdirektören nästa vecka så skall jag titta in på hans rum och fortsätta samtalet. Det var kul att han hörde av sig, man ju tro att man är genomskinlig eller i varje fall varit det de senaste två, tre åren.

Vi promenerade iväg och även fast jag laddat med smärtstillande så kärvade kroppen ihop och till slut kunde jag inte gå på grund av rygg och nackvärk. Vi fick ringa efter äldsta dottern som vi visste var hemma och be henne komma och hämta med bil.

Det blev vila igen när jag kom hem och sedan ringde jag till en kompis som är läkare och frågade honom om han kan hjälpa mig att tolka AFA:s förtroendeläkares läkarutlåtanden. (Förtroendeläkare, vilken jäv.. titel?! Förtroende för vem?) Jag har dragit mig länge för att göra det här samtalet, jag vill inte dra in mina vänner i den här sörjan, men jag ser varken ut eller in vad jag skall göra, så jag ber honom om råd. Han lovar ge mig sin tolkning och råd och vi skall ses i morgon kväll och gå genom detta. Det känns mycket bra att få tala med en läkare som jag har förtroende för, till skillnad från andra, som jag också känner. Jag skall försöka få en tid för samtal med advokat på torsdag eller fredag och då är det bra att ha haft det här samtalet

Nu är klockan ungefär sju på kvällen och jag har återhämtat mig hyfsat från promenaden, det smärtar fortfarande, men starka tabletter håller nere hyfsat väl och om jag tänker på att inte sitta för mycket utan byta ställning ofta.

Jag har gjort mitt Qigongpass tidigare idag och skall nu försöka hålla mig vaken så länge som det går.

31 januari 2012

Jag vaknar tidigt, mycket tidigt, med nackvärk och sprängande huvudvärk och är illamående och går upp och tar värktablett. Jag vet att jag skall undvika att ta sådana inför Qigongpass, men jag har inget val.

Nu har jag kommit hem efter vår MMR-träff på vårdcentralen. Jag tror att alla på kursen sånär som på två var närvarande. Vi började med Qigongövning och lärde in två nya rörelser, den ena svårare än den andra. Den rörelse som var svårast var den som kallades ”sköldpaddan”, man skulle röra hakan i en cirkelrörelse framåt och bakåt, detta frestar på nacken på ett sätt som gör det nästintill omöjligt för mig att göra den.

Jag skall givetvis försöka, men, försiktigt, mycket försiktigt. Därefter var det teori om smärta. Det var mycket klokt som sades och jag har fått några saker att fundera vidare på. Vi samtalade även om mål för oss som individer, korta mål och mål på längre sikt. I gruppen var vi två (inklusive mig) som beskrev våra mål. Jag vet inte om de andra har satt upp mål eller om de just nu funderar, för att senare bestämma sig. För min egen del står det klart för mig att jag måste få fram andra värden i livet nu när min arbetsskada har tagit ifrån mig så mycket. Jag får inte fastna i någon bitterhet om vad som jag inte längre kan göra utan titta och utforska nya saker som jag kan ägna mig åt och som är anpassade till mitt nya, starkt kringskurna liv.

Min kamp, ja jag upplever det som en kamp, med AFA (landstingets försäkringsbolag) måste jag komma till rätta med. Jag skall överklaga en tredje gång och jag skall ta jurister och andra specialister till hjälp i den mån jag får tag på dessa. Jag känner mig oerhört sviken av den organisationen jag är anställd i och av AFA. Där man tror att man har stöd när man behöver det, där finner man inget stöd när man drabbas, ingen tar ansvar. Bördan av skadan skall jag bära själv år in och år ut, ingen avlastar. Är det här typiskt för min arbetsgivare, men inte så vanligt i övrigt arbetsliv?

Jag har ett samtal med patientnämnden i Östergötland med anledning av den anmälan som jag gjort på grund av att de inte har tagit emot mig på Kungsgatans VC och jag ställde ett par frågor som de skall återkomma med svar på. Det gäller om det finns några sparade tidsuppgifter i det system registrerar in och utgående samtal med vårdcentralen. Det heter Tele-Q eller något liknande. Sedan samtalade vi om mitt samtal andra halvan av oktober 2010 som jag hade med chefen på vårdcentralen, Bågenholm. Det borde ha funnits nedtecknat i patientjournalen likväl som min första inringning och fysiska besök på vårdcentralen den 14:e. Det finns idag inga noteringar om detta. Samtalet med Bågenholm borde ha funnits med i journalen enligt tjänstemannen på patientnämnden. Hon skall ringa mig när hon har hittat svar på frågorna.

Jag har vilat under eftermiddagen för att vara hyfsat i form när jag skall träffa S och T. S är ortopedläkare på Vrinnevisjukhuset och T är sjuksköterska på en privat vårdcentral. Vi fikade och jag ställde följande fråga efter att S läst AFA:s förtroendeläkares utlåtande, Vad ger du för råd utifrån det du läser? Jo för det första ser han ju i journalerna att min första kontakt med sjukvården är tidigare än den AFA:s läkare påstår. Det finns anteckningar om att jag sökt sjukvård men inte kommit in på vårdcentraler så tidigt som 15:e oktober och det var en fredag och det var på ÅBY VC.. Sedan säger S att smärta i ryggen och i nacken kan ha orsaker som inte syns på röntgen och att det behöver inte alls hänga ihop med åldersförändringar som förtroendeläkarna säger. Sedan skulle T på S förslag kontakta en läkare på hennes vårdcentral, som heter G någonting och be honom ta emot mig som patient, dels för att lindra min smärta, men också för att få ett läkarintyg som motsäger förtroendeläkarnas utsaga. Jo det kändes bra att samtala med dem om min situation och jag bad dem fundera mer på om de kan komma på någon mer specialist som kan motsäga AFA:s läkares påståenden.

Nu är klockan strax tio och den långa vakan inleds.Nu är klockan ett på natten och ingen sömn infinner sig och det är inte så underligt för jag har våldsam värk i ländryggen och i nacken och i huvudet. Jag får försöka sitta lite på sängkanten och läsa och titta på TV och hoppas att det ger med sig. Smärtan sitter i ländryggen och pulserar ner som ”blixtar” ner i höger benet. Det var som värst i en halvtimme innan det smärtstillande tog ner det värsta.

Jag tänker på det slarviga landstinget Sörmland och det ännu slarvigare Kinnarps, som inte tar ansvar för att de inte varnat de anställda för de feltillverkade stolarna som stod ute i verksamheterna. Fy f.. vad dåligt!

Länk till "Brevet till regeringen, politiker och massmedia". Dagbok om mitt privata helvete, som landstinget Sörmlands olika politikerledningar, Kinnarps AB, förtroendeläkare hos AFA, förtroendeläkare hos Försäkringskassan, förtroendeläkare hos Länsförsäkringar Skaraborg, Vårdcentralen Kungsgatan och Alliansen med Reinfeldt i spetsen, har [...]
Visa fler inlägg